Ett steg!

Jodå, kråkis somnade allt en stund på eftermiddagen också. 40 minuter… Och var fortfarande lika trött och arg efter det. Som tur var vaknade Kärleken av allt vrål till sist, så han kom upp och avlöste mig en liten stund innan han åt, duschade, filade fötterna, klippte och rakade sig och satt och fipplade med telefonen i evigheter (nån viktig hemlis var det visst). Jag blev tvungen att gå utomhus för att få dricka en kopp kaffe i fred. Tyvärr var det iskallt och blåsigt ute och kaffet blev kallt och jag med. En dusch hade ju inte varit fel, menneh… Jag lagade mat med ena handen och bar kråkis på andra armen tills den domnade av.

Ja, jag gnäller. Det är en sån dag idag. En riktig jävla skitdag, faktiskt!

Vilket är synd, för det gör att jag inte riktigt orkade uppskatta det stora som hände idag:
Kråkan tog sitt allra första steg utan stöd! :D

Hon stod upp själv framför mig när jag satt på golvet. Så tog hon ett steg mot mig, tog tag i mina händer och började dansa :)

Jag känner mig helt mentalt dränerad efter den här dagen. Vill bara dra nåt gammalt över mig. Eller fly hemmet.

Om jag inte vore helt kokt i kolan efter den här dagen hade jag gärna sett på Stardust som går på 4an ikväll. Men vid det laget lär jag redan sova. Om ni är piggare, så rekommenderar jag er att se den!

Vredens dag

Kråkis har sovit som en söt liten stock i natt. Hon somnade runt 18.40 och vaknade första gången kl 22. Sen sov hon till 6.30!! Klockan 7 gjorde vi morgon.

Hon var go och glad kexchoklad hela morgonen.

Sen vet jag inte vad som hände. När det var dags för förmiddagsvilan fick hon ett vredesutbrott av rang. Jesus, så arg hon var! Hon vrålade i en hel timme, så pass att hon kräktes. Det var inte det att hon inte var trött, för det var hon. Och arg! Arg som ett bi!

Hon somnade till sist. Och sov en halvtimme. Så hon var ungefär lika arg och trött när hon vaknade.

Pust!

Försöka hålla liten arg och trött kråkis på gott humör i några timmar alltså… Lätt… Inte!

För det mesta brukar vi skippa eftermiddagsvilan om hon inte somnar i vagnen eller bilen. Vi orkar helt enkelt inte ta fighten – det tar upp emot 2 timmar innan hon somnar på eftermiddagarna och då blir klockan efter 15 och då ska hon inte sova.

Men nu försöker jag ändå få henne att sova eftermiddagsvilan i sängen. Hon är så trött och arg att det inte går att ha henne i möblerade rum.

Så nu står hon och vrålar i sängen och vill INTE sova.

Typiskt att såna här dagar kommer när man är helt solo med henne också! (Att Kärleken kan sova i det här oväsendet är inget mindre än ett under!)