Badflicka

Idag var vi ner till badstranden vi har här några km bort och badade i det fina vädret.

Whohooo, tyckte kråkan om det!

Vi var där i dryga timmen och vi badade ett par, tre gånger. Kråkan jagade även ett par barn som sparkade boll, bollfantast som hon är. Hon åt lunch och till efterrätt banan och melon. Hon kissade i det fria och plaskade sen i sitt eget kiss. Det föranledde ännu ett bad.

När det var dags att åka hem fick jag bära en skrikande och sparkade liten kråka till bilen och bända ner henne i bilbarnstolen. Hon var inte ett dugg intresserad av att åka hem. Det är så HIMLA KUL att bada!

Efter eftermiddagsvilan åkte vi och handlade. När vi kom hem skulle jag lyfta kråkan och bilbarnstolen över staketet till verandan. Hon är tung nu för tiden och hon blir ännu tyngre när hon sitter i sin stol. Och stolen är otymplig.

Stolen med kråkan i liksom fastnade i staketet och jag tappade balansen. För att inte kråkan skulle falla i marken i sin stol tog jag emot mig med vänster armbåge. Samtidigt som jag alltså höll i stolen, hade jag släppt den hade kråkan rasat i marken. Så jag tog emot hela min vikt och hela kråkans vikt (med stol) på armbågsspetsen när jag föll.

Söte Jesus! Ett tag trodde jag att jag brutit armen. Det liksom krasade till inne i armbågen och det nästan svartnade för ögonen. Jag vågade varken titta eller känna efter. Jag lastade ur kråkan, som klarat sig alldeles utmärkt, med en arm medan jag profylaxandades.

Armen var obrukbar, men jag vågade inte titta på den. Efter en stund vågade jag försöka röra på den och när jag böjde och vred på armen krasade det till igen och så var det som om något liksom föll på plats och armen gick att använda igen.

Men shitta Birgitta, så ont det gör i vissa rörelser. Svullen och blå. Men inget är av och det är huvudsaken. Det och att kråkan inte for i backen med en smäll.

Från och med nu är det kråkan som får komma ut ur stolen innan vi går upp på verandan. Så bär jag stol och kråka var och en för sig.

Men hur ska jag kunna sova nu då? Det gör ju ONT! :(

Navel

Ibland när jag ser på min lilla kråka så är det som om mitt hjärta svämmar över. Tänk att det är möjligt att älska så! Det är alldeles fantastiskt!

Jag avgudar min lilla unge!

Varenda liten del av henne. Hennes stooora tänder, hennes underbara leende. Det svettlockiga håret. Jag älskar skrattgropen i hennes vänstra kind. Och hennes ögon! De är fantastiska! Jag har aldrig sett såna ögon tidigare. Från början var de mörkt grafitgrå. De var så mörkt grå att de såg bruna ut. Sen började de bli bruna längst in mot pupillen. Nu är de melerade med brunt längst in och som strålar ut mot kanten av iris. Mellan de bruna strålarna är ögonen grå och runt hela kanten på iris är de mörkt mörkt grå. (Kärleken har bruna ögon, jag har gråblågröna).

Jag älskar hennes spinkiga små axlar och armar, hennes knubbiga lår! De runda kinderna. Ryggen. Putmagen. Den där ljuvliga lilla nacken som man bara vill pussa.

Hon är perfekt in i minsta detalj!

Och tänk att det är vi som gjort henne, Kärleken och jag. Hon är hälften jag och hälften Kärleken och ändå en helt egen liten person. Hon har allt man ska ha och allt fungerar, det är bara så mycket mindre. Småsmå fingrar, småsmå fötter.

Idag har min lilla kråka upptäckt sin navel. Jag har visat henne min navel och pappans navel. Hon har försökt klösa bort dem och nästan lyckats. Jag har försökt visa henne att hon också har en navel, men hon har inte fattat grejen. Förrän idag.

Snacka om fascinerad! :) Hon har tittat och tittat och petat och petat. “DÄÄR”. Men det är ju lite svårt att titta på sin egen navel när man är sådär liten. Man har liksom inte de rätta proportionerna än. Och hon ville få en bättre titt på naveln. Så hon backade och backade och backade, samtidigt som hon vek sig dubbel som en fällkniv.

Som jag skrattade! Jag skrattade så jag grät. Och kråkan fnissade, hon med.

När man frågar var Elvira är, så pekar hon på sig själv. Näsan vet hon. Och magen. Huvudet är lite svårare. Men mammas ögon kan hon. Dock inte sina egna. Än.

Som jag älskar! Jag älskar och älskar! Varje sekund, varje timme, varje dag! Jag älskar mig fördärvad!

Medicinskt ansvarig

Jag är ju klinikens medicinskt ansvariga nu när cheferna är på semester. För mig har det inte gjort någon skillnad. Förrän idag.

Idag fick vi nämligen in ett solklart djurskyddsfall och då är det mitt ansvar att se till att allt blir ordentligt dokumenterat och anmält till rätt instanser. Ta kontakt med länsveterinär, djurskyddsinspektör, prata med djurägare och informera.

Så det är ungefär det jag gjort idag.

Utöver att kastrera två honkatter och en hankatt, vaccinera och ta ett par blodprov.

Jag kan inte skriva mer om det där djurskyddsärendet, hur gärna jag än skulle vilja. Jag nöjer mig med att konstatera att vissa personer verkligen inte borde få ha djur. Punkt. Det finns inga ursäkter!

Vad är grejen?

En gång i månaden blir det stopp i avdelningen utgående gods. Ja, alltså varje gång det är dags för mens blir jag förstoppad. Så har det varit ett par, tre månader nu.

Jag sitter på toa och funderar över om det är dags att ringa förlossningen när det är dags att skita. Förutom att det gör ont, så är det förbannat jobbigt.

Det känns som om jag skiter ut ett par kilo gråsten varje gång.

Men varför?

Vad är grejen?

Dagens tema

Dagens tema på jobbet har varit klokapselbrott.

Obehagligt, på min ära.

Ont för hunden, naturligtvis, men även otäckt för veterinären.

Jo, för man måste få bort hela klokapseln och blotta pulpan för att klon ska växa ut på ett normalt sätt och för att det inte ska bli infekterat.

Inse hur skitläskigt det är att peta in en tandhävel mellan pulpa och klokapsel (jämför att få ett metallinstrument inpetat mellan nagelbädd och nagel på dig själv) och lossa klokapsel från pulpan, sen ta tag i klokapsel, bända, vända, vrida och sen dra ut klokapseln rätt ut. Jag menar, vem vill ha naglarna bortdragna med roten?! Naturligtvis är hunden sederad och lokalbedövad, så de känner ju inget. Men JAG känner ju! Det känns verkligen i hela mig när jag sitter där och hävlar, vänder, bänder, vrider och drar. Och sen stoppar ner en pinne för att känna efter så det inte finns några klokapselrester kvar längst in vid klofalsen.

Blähäää!

Idag började jag känna mig lite lightheaded ett tag, så jag fick sitta med huvudet mellan knäna, öppna dörren för att få frisk luft och dricka ett glas vatten.

Menneh, det gick ju bra båda gångerna.

Fullt hus på drop-in idag med. Några öron, ett par riktigt, riktigt sjuka katter och sen vaccinationer för hela slanten.

Nu sitter jag och driker en cappuccino från vår Tassimo och väntar på att tv-spelet ska bli ledigt. För idag är jag så trött att jag kommer somna som en stock oavsett.

Tassimo, förresten. Har ni nån sån? Gillar ni den? Jag är INTE imponerad! Vanligt bryggkaffe är mycket godare! Det är inte direkt någon god smak på kaffet från Tassimon och jag känner mig alltid otillfredställd efteråt. Som om de inte innehåller något koffein. Så vi kommer skicka tillbaks apparaten. Hellre då investera i en kaffebryggare som maler hela bönor och sen brygger. DET blir gott kaffe!

Orutin

Igår kväll spelade jag lite tv-spel innan jag skulle sova. Det var dumt! För F3AR är riktigt jäkla skitläskigt! Jag skrek högt ett par gånger och kastade närapå ifrån mig kontrollen en gång i ren skräck.

Om jag kunde sova sen? Njä, inte så bra. Orutinerat att spela skräckelspel innan man ska sova!

Somnade när det började bli ljust ute och 1½ timme senare vaknade kråkan. Men jag kände mig faktiskt inte så trött.

Efter kråkans förmiddagsvila (då även jag sov 1½ timme) for vi iväg till Mörkö och hälsade på grannen. Det var alldeles för längesen vi sågs! De bor mysigt, precis som vi, i ett rött gammalt hus mitt ute på landet.

Vi trodde vi skulle kunna rationalisera bort kråkans eftermiddagsvila och låta henne somna för natten i bilen på vägen hem på kvällen sen. Men vi märkte ganska snart att det inte skulle gå. Trött och gnällig liten kråka! Och vis av erfarnhet vet vi att det inte går att låta henne sova någon annanstans än i sin säng i ett mörkt, tyst rum utan en massa intryck. Eller i bilen. EN gång har hon somnat i vagnen.

Ja, så efter en fika var det bara att packa ihop och åka.

Jäjä, kråkan somnade i bilen. Allt frid och fröjd.

Jag försökte träna lite när jag kom hem, men jag hade alldeles för lite energi i kroppen. Jag orkade bara en tredjedel av det jag föresatt mig. Men lite träning är bättre än ingen träning. Och nästa gång orkar jag lite mer.

(Operation “Bort med fläsket” har påbörjats. Igen. Fick se kort på mig själv i shorts och höll på att svälja tungan! Det är inte acceptabelt! Och OM vi ska ha ett syskon till kråkan, så måste jag först bli av med mammakilona från första ungen! Det är ett krav! Tänker inte gå och se ut som barbamamma resten av livet!)

Nu har jag nattat arg liten bråk-kråka som hellre ville vara ute och sparka boll och riva upp blommor från mammans rabatter än att sova i sängen. Hon somnade till sist, efter lite övertalning.

Kärleken är och hämtar pizza. Sen blir det Morden i Midsomer.

I kväll ska jag inte spela tv-spel. För imorgon ska jag jobba 10 timmar.

Grönsö

Idag var det (äntligen) min tur att ha sovmorgon. Och som jag sov! Till 11!

När kråkan vaknade från sin eftermiddagsvila for vi iväg till Grönsö slott.

Rekommenderas!

Nu är jag nytränad, nyduschad och nyäten.

Jag känner för att fortsätta spela F3AR, men vill inte ockupera tvn nåt mer den här helgen :)

Imorgon ska vi åka och hälsa på grannen. Som nu för tiden bor en timmes bilfärd bort, ungefär.

Upptäckter

Idag har det visst varit midsommarafton. Tillika ett halvår kvar till julafton. Så. Att.

Kärleken har jobbat, så kråkan och jag har varit solo idag med. Vad vi gjort? Same old, same old.

Kråkan har upptäckt min tatuering på benet. Särskilt biet då. Som hon tror är en humla. Hon som älskar humlor. Hon har försökt krafsa bort humlan från mitt ben. Hon lyckades nästan.

Hon har även upptäckt leksaken med en spegel i. Där har hon suttit och speglat sig, kvittrat förtjust med sin spegelbild, räckt ut tungan och skrattat åt spegelkråkan där inne. Och pussat en massa på spegelbilden. Att man inte dör av kärlek  när man ser sånt.

Hon pekar också på sig själv när man frågar var Elvira är någonstans.

Hjärtahjärtahjärta!

När kråkan somnat och Kärleken kommit hem firade vi lite smått med sill, potatis, silltårta, lax, ägghalvor, prinskorv, öl, snaps, melon och jordgubbar. Jag blev så mätt att magen blev som en ballong!

Resten av kvällen har jag spelat F3AR.

Tur att vi båda två gillar att sitta i soffan och spela tv-spel. Trots att det är midsommarafton.

Sockerchock

Kärleken har jobbat idag, så kråkan och jag har varit solo hela dagen.

Efter lunch åkte vi till Ica Maxi och handlade. Det var inte bara jag som kommit på den idén. Hade alldeles glömt bort att det är midsommr imorgon. Kärleken jobbar 6.45-17.15 imorgon och är inte hemma förrän strax efter 18 (försåvitt han inte får en massa övertid). Så det blir inte mycket till firande här.

Kråkan tyckte det var spännande med så mycket folk. Hon åt banan och tittade på alla människor och pekade på alla spännande saker (reklamskyltar, lampor, ketchupflaskor osv) och utropade “DÄÄÄR” med jämna mellanrum. Jag var mindre road av spektaklet, men jag fick handlat det jag skulle i alla fall. Utom kaffefilter. Bah!

När vi kom hem upptäckte jag att jag ÄNTLIGEN fått mitt nya spel – F3AR. Whohooo!

Och lite senare fick jag ett sms om att jag kunde hämta min Tassimo på Posten. Whohoo igen! (Nej, den kostade inte så mycket som det står där. Hälften ungefär. Med 72 “doser” av olika kaffesorter.)

Min första lön har jag fått också. Jag tycker inte jag har jobbat något, ändå får jag ganska många tusenlappar i lön. Mer än jag fick när jag var mammaledig på heltid. Fantastiskt!

Efter middagen fick kråkan ett par matskedar fruktyoughurt till efterrätt. Jisses! Hon betedde sig ungefär som hon gjorde då hon fick Bricanyl i höstas när hon var så förkyld och hostig. Nu kröp hon runt i cirklar på hallgolvet och tjöt som en siren hur länge som helst. Helt sockerhög.

Det här är kanske tredje gången i hennes liv hon får något med socker i. Om vi säger såhär – vi kommer vänta läääänge med att introducera saft och godis till den här lilla kråkan.

Eftersom kråkan sovit så lite idag på dagen (50 min på förmiddagen och 40 min på eftermiddagen) var hon komatös av trötthet framåt kvällen. Hon höll på att somna i Kärlekens famn. Så det blev tidigt i säng.

Nu har jag druckit en kopp Cappuccino från vår nya Tassimo. Gott! Och nu ska jag snart inviga mitt nya spel.