Klämfredag…

… men jag har jobbat.

Det har gått bra idag med. En jämn ström av patienter, precis lagom mycket att göra. Några vaccinationer, några chipmärkningar, en besiktning, katt som inte vill äta, ett hotspot, ett sår. Ja, lite av varje, helt enkelt.

Och så en katt som djurägaren trodde hade blivit ormbiten. Jag slängde ett getöga på den och kände mig skeptisk från början. En lite noggrannare undersökning (utan röntgen!) senare konstaterade jag en mandibulafraktur. Gud vet vad katten varit med om. Jag remitterade den till stora djursjukhuset (min förra arbetsplats mao :) ) och visst hade den en mandibulafraktur. Den fick åka CT för att konstatera det. Jag använde mina fingrar. Det är så COOLT!

(Men om den katten kommit till mig på stora djursjukhuset hade jag också kört den i CT’n. Har man resurser, så utnyttjar man dem.)

Kråkan och pappan kom och hälsade på mig på jobbet på lunchen. Det var så mysigt att pussa och krama på dem båda! Kråkan fick leka med en av personalhundarna. Hon fick pussar på munnen av hunden. Det var kanske det roligaste kråkan varit med om i hela sitt liv! Jag har aldrig hört henne skratta så som hon gjorde då!

Nu ligger kråkan och sover med magen full av gröt. Jag tror jag ska åka och köpa lite godis. Kärleken lagar mat som vi ska äta på verandan tillsammans med ett glas rött. Glass och melon till efterrätt.

Sen lär jag sova gott. Särskilt med tanke på att jag sov ungefär tre timmar i natt = trött!