Kirurgi

Om jag saknar kråkan om dagarna? Mmm, lite smått. Eller faktiskt jättemycket! Jag får små meddelanden och mms från Kärleken om dagarna och då saknar jag så jag nästan börjar gråta. Igår satt jag och tittade på kort på henne på jobbet när saknaden var som värst. Samma sak igår kväll när hon sov.

Det är skönt att få sakna lite. Jobbigt också.

Idag kom jag hem lagom till kvällsgröt och nattning, så jag hann pussa och krama lite på henne innan hon somnade.

Förkyld har hon blivit också. Det är väl jag som smittat henne, för jag har bihålorna fulla med utomjordingar och hackhostan driver mig till vansinne.

Idag har jag varit operationsansvarig på jobbet och därmed lekt kirurg. Jag kastrerade min första hanhund helt själv. Snacka om att jag var skakig och hade hjärtklappning! Jag fick lite småpanik och kände för att springa hem och gråta när det började blöda och jag inte kunde se varifrån det blödde. Men då är det bara ta sig samman, andas, packa såret fullt med dopptyg och ta nya tag för att se varifrån blödningen kommer.

Det var bara hinnorna som blödde. En extra ligatur, så var det fixat.

Puh!

Den sista honkatten gav mig också lite hjärtsnörp när det började blöda medan jag höll på att sy ihop bukväggen. Ingen fara på taket där heller. Jag hade råkat få med mig en liten snutt av bukfettet i suturerna och det var det som blödde när tråden skar i det. Det var bara att klippa av tråden och börja om från början. (Fett vill man inte ha med i sina suturer – då blir de inte täta och så står man där med ett bråck några timmar senare.)

Ja, så hanhunden överlevde och så även de två honkatterna.

Same procedure imorgon – en hanhund och två honkatter.

Förhoppningsvis går det lite snabbare imorgon. Jag är ett under av långsamhet och fippel när jag opererar. Det är skitsvårt att sy med 4-0 PDS II intrakutant på katt! Tråden är skör och går av om man drar för hårt, den är tunn som silke och helt osynlig. Dessutom är katthud tunn och sladdrig.

I morgon slutar jag klockan 12. Jag är hemma runt 13. Kärleken börjar jobba kl 14. Det är definitivt en nackdel med vårt nya upplägg att vi jobbar 50% var. Vi ses nästan aldrig. Men det är ju under en begränsad tid fram till september då kråkan börjar på dagis.

Jag är trött och förkyld och kråkan vaknar 5.30 på mornarna, så det är nog bäst att jag kryper ner i sängen redan nu.