Sällan studsar en bondgård

Jag har jobbat i 2½ dag och bara på den korta stunden har det hänt massor med kråkan.

Några exempel:

  • Hon kan koncentrera sig mer. För har hon bara suttit och bläddrat i sina böcker. Bläddrat för bläddrandets skull. Nu sitter hon och studerar bilderna, pekar och pratar. Hon kan leka med en och samma leksak långa stunder utan att lessna.
  • Hon har lärt sig att studsa med sin boll. Hon tar bollen, höjer den över huvudet och kastar den i marken så hårt hon orkar. Jättekul! Så kryper hon efter den och upprepar proceduren. Nu har hon även börjat testa om hennes andra leksaker studsar. Idag har hon kastat träklossar omkring sig för att se om de studsar. Det gör de inte. Igår var det bondgården som fick sig en testomgång. Sicken jäkla smäll när hon kastade den i golvet så hårt hon kunde! Leksakstelefonen och speldosan har också fått sig en omgång.
  • Hon kan låta som en fisk. Det gjorde hon för första gången idag. Hur en fisk låter? Inte mycket. Inte mycket alls. Man liksom ploppar lite medan man öppnar och stänger munnen som fiskar gör. Vi tittade på en fisk i en av hennes böcker. Jag lät som en fisk och kråkan härmade mig. En stund senare lät hon som en fisk alldeles själv när hon fick syn på fisken i boken.
  • Hon älskar humlor! Hon är väldigt fascinerad av dem när de surrar omkring mina petunior på verandan. I en pekbok hon fick av mormödrarna i födelsedagspresent är det ett foto på en humla. Hon blir alldeles till sig när hon ser den. “DÄÄÄR” utropar hon och pekar och pekar och “BWWW” och DÄÄR”. Hon blir inte ett dugg glad när man försöker vända blad och titta på något annat. Det är bara humlan som gäller.
  • Hon räcker fram böcker som hon vill att man ska läsa, sen kryper hon upp i knät.
  • Favoritboken är “Ro, ro, ro din båt”. Då sitter hon i mitt knä och så sjunger jag och vi tittar på bilderna. När vi kommer till sista sidan (Texten är: “Ro, ro, ro din båt, sakta in mot land. Om du ser ett lejon där, håll ej fram din hand.”) morrar hon och sträcker upp sin hand till min mun redan innan vi kommer till den passagen i texten :) (Jag brukar morra och bita henne i handen i slutet av låten.)

Mammas lilla snorkråka har sovit bra idag på dagen. Man vet att hon är sjuk när hon frivilligt sover en hel timme på eftermiddagen. Men nu vill hon inte alls sova, trots att hon är jättetrött. Jag tror inte hon blir så långrandig, dock. Jag tror hon har för ont i halsen och är för trött för att stöka i flera timmar.

Dock typiskt med en skrikkväll när man är ensam hemma och jättehungrig, men inte kan äta något förrän kråkan somnat.

Jag sitter här utanför hennes dörr, går in och klappar om henne och säger åt henne att sova med jämna mellanrum.

Sov, sov mammas lilla hjärtegull.

Lättnad

Pratade just med jobbet.

Alla katterna mår bra.

Puh! Lättnaden!

Pratade även med chefen på Öland och fick reda på att det visst är jag som är medicinskt ansvarig nu när de är på semester. Jahaja. Känns tryggt….

Fördelen är väl att jag får lite påökt på lönen.

Bajs!

Allt gick visst åt skogen igår, verkar det som.

Den på jobbet som varit operationsansvarig under dagen får med sig en jourtelefon dit djurägarna kan ringa om det är något under kvällen. Jourtelefonen ska man ha på till midnatt.

Strax efter 22 igår ringde den där jäkla telefonen!

Jag var bombsäker på att det var den blödande kattens matte som ringde.

Det var det inte. Det var den andra kattens matte.

Det var inget konstigt alls med den kastrationen. Det blev en liten blödning från livmoderhalsen, men jag ligerade om den och så var det bra med det. Inget blod i buken när jag stängde igen katten.

Men katten hade blött lite hela tiden sen den kom hem. Droppat lite blod från såret. Det ska det inte göra, även om det inte var några stora mängder. Den verkade ha ont också.

Men den var vaken och relativt pigg, hade ätit och så. Gått upp och ner i trappen. Den var inte bukig och den tillät inte att matte tittade på slemhinnorna. Och en katt som kan protestera såpass är åtminstone inte döende just precis där och då.

Men ändå.

Det var ju inte så att jag kunde släppa det.

Jag ringde matte innan jag gick och la mig och då verkade det slutat blöda.

De skulle ringa matte från jobbet idag och höra hur det var med katten.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att det är bra,

Jag kommer aldrig mer våga kastrera en honkatt!