Kevlarsjäl

De senaste dagarna har jag haft Kents låt “Kevlarsjäl” på hjärnan. Mest pga textraden “och så blev du mitt sår och jag blöder ihjäl”. Eller egentligen bara pga det sista “och jag blöder ihjäl”. Söte Jesus, det har varit blodbad här hemma. Jag ska bespara er detaljer, men nu ska spiralen ut! Sanna mina ord! Det spelar ingen roll att p-datorn inte är finjusterad och därmed inte visar särskilt många gröna dagar. (Det blir ändå mer åka av om man räknar med att jag blöder halva månaden nu för tiden.) (Och om det nu skulle råka bli så att det fastnade ett litet litet frö någonstans där inne så skulle inte det vara the end of life as we know it heller.)

Så helgen har tillbringats i någon sorts töcken av yrsel, svaghet och allmän trötthet. Jag har sovit bort den, helt enkelt. Sorgligt, men sant.

Jag som hade velat röja upp i snusket här hemma.

Idag känner jag mig helt klart piggare och hoppas på att kunna göra något vettigt. Toaletterna är i desperat behov av sanering. Golven behöver dammsugas och torkas. Det behöver dammas. Sängkläderna behöver tvättas och vädras.

Jag skulle vilja baka nåt gott också.

Idag är det dessutom sista dagen på semester. Kommande tre veckorna är jag klinikansvarig igen. De sista två veckorna i augusti har jag semester igen. Då ska jag bannemej åka hem till mamma! Jag måste ju inspektera den nya familjemedlemmen – Lillans lillebror, kråkans yngsta kusin. Och så ska bästvännens lillkille döpas också. Kanske hinner vi en sväng till Liseberg eller Smögen också.

Nähä, dags att ägna kråkan lite uppmärksamhet – hon står och rycker mig i byxbenen och vill att vi ska läsa Biltemakatalogen. Igen.

Sötstrut

Varje dag är ett äventyr när man är tillsammans med kråkan. Man har aldrig tråkigt och man kan inte vara allvarlig långa stunder. Hon har en härlig humor, vår lilla unge! :)

Idag var hon väldigt kramsjuk på morgonen. Hon rev och slet i mina byxben så fort jag satte ner henne på golvet för att göra frukost till mig själv. Jag lyfte upp henne och hon krängde omkring i min famn så våldsamt att jag blev tvungen att sätta ner henne igen. Så höll vi på några gånger tills jag lessnade ur och röt i att nu får du sitta still om du ska vara här uppe. (Ibland blir man tvungen att ryta för att överrösta kråktjattret :) ) Hon lugnade faktiskt ner sig och satt still på min högra arm medan jag bredde macka med den vänstra. Så lutade hon sig liksom framåt/inåt och kikade upp i mitt ansikte, sökte min blick. Och när jag tittade på henne brände hon av världens leende.

:D

Inte så lätt att vara allvarlig och brysk då, inte!

När vi hade finfrämmande från amerikat i Jämtland satt kråkan med oss och åt våfflor. Hon mulade hela munnen full med våffla. Så satt hon där och tuggade och åt, vred sig lite i sin stol, satte igång att krysta för allt hon var värd tills hon la av en riktig rökare. Sen satte hon tungan mellan läpparna och la av en lika stor munprutt. För att sen le och skratta med hela ansiktet fullt av våffla. Jorå, såatteh. Om alla kring bordet asgarvade?! Mhm!

Kråkan gillar att “sortera” bland våra filmer. Härom dagen fick hon tag på “Billy Elliot” och viftade med den och pekade på killen på omslaget. Ja, sa jag, det är Billy. Han gillar att dansa. Genast ställde hon sig upp och började dansa på sitt oefterhärmeliga vis. Herregud, jag måste försöka tömma vår överfulla videokamera och filma när hon dansar. Det är obetalbart!

Det är ljuvligt när hon klättrar omkring i soffan ch stånkar och stönar för att ta sig upp dit man tror att hon aldrig kan ta sig upp. Sen kastar hon sig bakåt ner i soffan bland de mjuka kuddarna och ler med alla sina stora tänder :)

Eller när hon sitter med sin spegel och experimenterar med olika ansiktsuttryck. Herregud, igår skrattade vi så vi grät. Hon är så totalt uppslukad av sin egen spegelbild och flinar och räcker ut tungan och gör konstiga ljud och skrattar.

När hon blir arg eller sur för att man inte vill hjälpa henne med saker som hon faktiskt kan själv, så illskriker hon. När man vill bekräfta hennes ilska och visa att hon faktiskt kan själv, då blir hon helt rasande och illtjuter ännu mer och kastar sig bort, kryper så fort hon kan bort några meter och sätter sig med ryggen till och skriker och sparkar med benen och slår med armarna. Inte lätt att härbergera alla de stora känslorna i den lilla kroppen.

Nu ligger hon i sängen och sover som Pipp Långstrump – med fötterna på huvudkudden och huvuet i fotändan av sängen.

Jag längtar redan tills hon vaknar imorgon. Det är en ynnest att få vara kråkans mamma, att få vara med och upptäcka vem hon är, att få vara med och upptäcka världen tillsammans med henne.

Mamma hjärta Elvira!

Uschlig

Idag är en sån där uschlig dag. En dag då inget är riktigt bra, men inte heller dåligt.

Jag har inte lust eller ork med något, samtidigt som jag är uttråkad och rastlös. Jag är irriterad på att det är ostädat, dammigt, skitigt, sunkigt, rörigt. Men jag orkar inte göra något åt det.

Helst av allt vill jag ligga i sängen och tycka synd om mig själv idag.

Det är tur jag har en kråka och en Kärlek som får mig att lägga ner självömkan!

Ont i ryggen har jag också. Det var obra för min nyligen ryggskottade rygg att plocka blåbär igår, kan jag meddela.

Så då

Jag uppdaterade inte igår. Nej, istället satt jag i gungstolen på verandan och läste en bok, pysslade lite i trädgården och sen tittade vi på Morden i Midsomer.

Idag har vi haft en alldeles ljuvlig dag. Vi har varit ute i skogen och plockat blåbär. Kråkan plockade blåbär från buskarna och stoppade i sin lilla mun, men det bästa var att stoppa ner näven i mammans hink och ta grabbnävar med blåbär och mula i sig.

Tyvärr lessnade kråkan ganska fort, så vi gick hem igen.

Sen har vi mest myst och lekt här hemma. Skrattat så tårarna runnit åt kråkans påhitt. Hon har klättrat som en bergsget i soffan och sen kastat sig bakåt. Hon har studerat sitt ansikte noga i sin spelgel och gjort roliga grimaser och skrattat och munpruttat åt sig själv.

Men säg den lycka som varar. Nu ligger hon vrålar i sängen och vägrar sova, stackarn. Trekvart har vi hållt på nu. Stackars liten kråka som hann bli övertrött :(

Semestern i Jämtland, ja.

Hmm, vi har mest blivit uppassade på av svårföräldrarna. Kråkan har inte varit på särskilt bra humör och sovit “sådär”. En dag var vi i stugan i Fyrås och kråkan hade en hemsk dag. Kunde inte sova och varmt och bedrövligt var det. Inget kul fanns det att göra för en liten kråka heller, ville bara bli buren. Den kvällen tog det 1½ timme att få henne att somna.

Vi har också varit på bröllop. Det var helt klart ångestladdat att lämna kråkan hos farbror, faster och kusinerna, men det gick bra. Under kvällen skickade jag några sms för att höra att allt var ok och det var det.

Men man vet att man är småbarnsförälder när man prioriterar sömn före fest. Klockan 20 satt jag och halvsov medan talen avlöste varandra. Runt midnatt fick jag skjuts tillbaks till hotellet. Jag orkade inte vänta på bussen som skulle gå 1.30. Efter en snabbdusch kraschade jag i sängen och somnade som en sten. Kärleken kom indrumlade några timmar senare. Han var inte så pigg dagen därpå. Det var jag :)

Jag tänker inte ens nämna (eller jo, det är ju just det jag gör här) händelserna i Olso. Det finns helt enkelt inga ord som räcker till för att beskriva det überjävliga som hände där i fredags. Så vansinnigt! Vilken enorm skräck. Så grymt och så rått! Mitt hjärta gråter.

Äntligen!

Äntligen på flera olika plan.

  • Äntligen hemma från Jämtland. Det har aldrig varit så skönt någonsin att komma hem. Jag njuter i fulla drag och kråkan är en mycket gladare och mer harmonisk unge här hemma.
  • Äntligen har vi internet. När vi kom hem i måndags var det stendött. Igår felanmälde vi. Idag var vi in med vårt modem för att kolla att inte åska eller blixten haft sönder det (det var helt.) Och för en timme sen ringde en tekniker och berättade att vi nu har internet igen. Nån blajblajport i nåt blajblajskåp som var trasig.
  • Äntligen semester på riktigt, utan några måsten. Sovmornar, bad, kråklek, kråkmys, jordgubbar, sol och melon.

En längre uppdatering kommer senare ikväll. Nu ska jag röja upp i kaoset på nedervåningen (har nattat kråka och passade på att surfa lite medan jag väntade på att hon skulle somna).

Livstecken

Jorå, livet leker, pulsen slår. Är på semester i Jämtland och har varken tid, ork eller lust att uppdatera så ofta.

Dessutom har det inte hänt så mycket sen sist. Inte mer än att vi har köpt en ny bilbarnstol till kråkan och att jag har klippt kråkans lugg som hängde ner i hennes ögon. Vilket gjort att hon nu ser ut som en mupp. För hur enkelt är det att klippa luggen på en trettonmånaderskråka som inte är stillen endaste sekund? Inte särskilt, kan jag meddela. Inte nog med att luggen är sned (åt fel håll dessutom – den är längst på mitten och kortast ut åt sidan (hennes virvlar hör att hon har snedlugg – då är det lämpligt att den är längre på sidan och kortare liksom mitt ovanför näsan. Men närå – inte när mamma Mysan klipper)) den börjar också precis ovanför höger öra.

Hon ser verkligen helt muppig ut. Men som tur är verkar hon ha ärvt sin mammas snabba hårväxt, så det lär snart vara utvuxet och då får jag göra ett nytt försök med saxen. (Jo, vi har testat hårspänne. För det första illvrålade hon när vi skulle sätta i det och de få gångerna hon faktiskt lät det sitta kvar, så halkade det av igen efter en halvtimme och man orkar inte bråka med en illvrålande kråka två gånger i timmen för att hon ska slippa ha luggen i ögonen. Nä, då tar man fram saxen och gör sitt bästa. Som i bästa fall gör att ungen slipper ha hår i ögonen och i sämsta fall gör att hon ser ut som en mupp och kommer bli retad på dagis.)

Äh!

Vi åkte hela vägen in till storstan Uppsala för att köpa ny bilbarnstol till kråkan. Vi (eller snarare Kärleken – kråkan och jag gick runt och tittade på leksaker och kläder) ägnade en hel evighet åt att välja vilken vi skulle ha.

Ändå kom vi hem utan ny bilbarnstol.

Varför? Jo, vi ska ju få ny av försäkringsbolaget, eftersom den vi har nu var med när vi smällde med bilen. Och på affären vill de fixa med allt det där på vardagar när försäkringsbolaget har öppet. Då får vi dra av priset för den gamla bilbarnstolen på den nya.

Istället kom vi hem med ett par sandaler, ett par supersnabba springskor och ett regnställ. Till kråkan. Tyvärr hade de inte stövlar i stl 21 på Skopunkten.

Och jag kan bara konstatera att det är nu det börjar, det som inte kommer att sluta förrän kråkan flyttar hemifrån. “Vill-ha-tjatet”. Kråkan ville ha ALLT i affären och vrålade när hon inte fick bollarna eller boken eller pusslet eller dockan eller cykeln eller nallen. Till slut fick hon en nalle att hålla i, det är så svårt att läsa och tänka på vilken stol man ska ha när man har en missnöjd kråka i vagnen. Tyvärr blev missnöjet inte mindre när jag ställde tillbaks nallen när hon började tugga på den. Vi körde barnvagnsrally i affären istället, det var kul. Runt, runt, runt alla hyllor och leksaker – tillräckligt fort för att hon inte skulle hinna se leksakerna ordentligt :)

I princip hela dagen gick åt till den resan och imorgon måste vi göra om den. Fast nu vet vi ju vilken bilbarnstol vi ska ha.

Gräsmattan är klippt och bilen är tankad. Imorgon ska det packas en himla massa, köpas bilbarnstol, vattnas blommor, slängas sopor, be grannen tömma brevlådan under veckan och sen drar vi norrut. En vecka hos farmor och farfar. Nästa helg ska vi på bröllop och sova på hotell på natten. Ensamma. Bara Kärleken och jag. En natt för oss själva, för första gången på 13 månader och två veckor. Ska vi älska eller ska vi sova, det är frågan… ;)

Chokladbollar

Med tanke på att kråkan tyckte det var dags att gå upp klockan 05.10 imorse, så kunde jag bara inte ha henne vaken så länge som jag ville på morgonen. Hon orkade till 8.15, sen gick sömntåget och vi hann precis ombord.

Resten av dagen har vi mest bara lekt och myst om vartannat. Pappa polisen kom hem och hälsade på på eftermiddagen. Kråkan kände inte igen honom förrän han tog av sig sin Teletubbieshjälm, sen ville hon kramas med pappan och prata i hans komradio :) Hon tyckte det var väldigt spännande när han åkte iväg på sin mc och satte på blåljusen :) Då tjoades det en del.

Vi har läst alla böcker flera gånger. Biltemakatalogen är sönderläst. Vi har kastat boll och byggt med klossar. Kråkan har gått en massa och ramlat två gånger. Hon har till och med sovit på eftermiddagen!!

Hon har lärt sig att ormen säger “ssss” och att blåsten säger “pfff” och att luftballongen säger “psch”. Hon har lärt sig var örat är och var håret är. Hon har kammat sig med en gaffel full av moussaka och ätit massor av melon.

Nu sover hon gott i sin säng (efter hysteriskt arga vrål) och pappan och mamman myser i soffan.

Jag var så himla sugen på något gott, men vi hade inget hemma. Då fick jag för mig att göra något jag inte gjort sen… högstadiet tror jag. Chokladbollar! :D Nostalgi! Det blev ju gott! I mitt minne var det inte alls gott med hemmagjorda chokladbollar.

Imorgon är det min tur att ha sovmorgon. Sen ska vi åka och köpa ny bilbarnstol till kråkan. Och klippa gräset om det inte regnar. För på måndag kväll åker vi till Jämtland på en vecka.