Dålig, sämre, Mysan

Jag vet inte vad det är. Jag reagerar så himla… konstigt av allt det här gapandet och skrikandet.

Idag tog det 1½ timme att få kråkan att somna för natten. 1½ timme av gap och skrik. Och jag klarar det inte. Eller, jag klarar det dåligt.

Det ångestkryper i hela kroppen. Jag får närapå panik, på riktigt. Jag vill lägga benen på ryggen och dra. Abdikera som mamma.

Igår lackade jag ur på eftermiddagen och skrek åt kråkan. Jag skrek åt min älskade lillunge! :( Det hjälpte inte, om vi säger så.

Jag kände mig bara som världens sämsta, kråkan skrek än värre och jag ville bara dra något gammalt över mig.

Det blir som en ond cirkel. Jag har dåligt tålamod och känner mig som sämsta mamman, vilket gör att jag mår ännu sämre och därför får ännu sämre tålamod och så fortsätter det.

Om kråkan ändå var nöjd och glad på dagarna. Men nej. Det bråkas och skriks vid varje måltid, det gapas och skriks när hon inte får som hon vill, det gapas och skriks så fort man inte sitter på golvet och underhåller henne eller bär på henne.

Ibland, bara ibland, vill man gå på toa och skita ifred. Ibland, bara ibland, vill man dricka en kopp kaffe ifred. Ibland, men bara ibland, vill man vara ifred en liten stund och göra något annat.

Inte vet jag om det är någon sorts utvecklingsfas eller om det är efterslängar efter vaccinationen, men nu är det inte jättekul att vara mamma hela tiden. Det är roligt också, men inte som det var för en vecka sen.

Men det går väl över, det här med. Det gäller bara att stå ut tills det gör det. Jag måste hitta ett sätt att hantera mig själv. Jag vet inte varför jag reagerar med den här ångesten. Och jag har lust att prygla mig själv för att jag lät den gå ut över kråkan!

Till råga på allt har min mage rasat alldeles. Jag har skitit (och torkat) sönder röven, sanna mina ord. Xyloproct är min bästa vän nowadays.

Och som om det inte var nog, så har vår diskmaskin pajat. Den pajade i onsdags. Reparatören kommer på onsdag. En vecka utan diskmaskin… Och en kråka som inte tillåter att man ägnar sig åt något annat än åt henne.

Sablar!

Tack för tipset

Kråkan vaknar så himla tidigt om mornarna. Mellan 4 och 6, ungefär. Jag tycker inte det är så konsigt iom att hon somnar så tidigt på kvällarna. Klart att hon är utsövd efter 10-12 timmars sömn, även om den avbryts några gånger under kvällen/natten.

BVC gav tipset att vi skulle låta kråkan vara vaken längre på kvällarna för att hon skulle sova längre på mornarna. Enkel matematik, kan man tycka. Men kråkan fungerar inte så. Hon måste sova när hon är trött. Är man inte ombord när sovtåget går, så är det kört. Och hon vaknar inte senare de gånger vi försökt ha henne vaken längre. Enkel matematik fungerar inte på vår kråka.

Men vad sjutton, tänkte vi, vi kan ju försöka igen. Det kan ju ändrats. Hon utvecklas ju hela tiden och något kan ha hänt sen sist vi testade.

Så i onsdags fick hon vara vaken längre. En timme längre. Om hon somnade? Mja, efter en timmes gap och skrik. Om hon sov bra på natten? Nope. Ja, hon vaknade en timme senare, det gjorde hon, men jag var inte särskilt mycket piggare, nej.

Sen dess är det lögn i helskotta att få ungen att sova. Öht. Hon som somnat som en klubbad i samma sekund man lagt henne i sängen gapar och skriker både natt och dag. Igår höll vi på i två timmar på eftermiddagen innan vi helt enkelt fick ge upp.

Så igår sov hon inget på hela dagen och var svimfärdigt trött på kvällen. Om hon somnade ovaggat? Icke!

Tack för tipset, BVC. Verkligen! Tack!

Och vi våra nöt som testade, trots att vi egentligen VET att det vanliga inte fungerar på vår kråka.

Nu är det dags för förmiddagsvila och kråkan gapar och skriker som om hon hade kniven i sig.

Jag blir toooookig! :(