Tio tusen

Semester var det ja… Kråkan har sovit som en potta skit i natt och det tog 1 timme och 45 minuter av vrål innan hon gick med på att sova förmiddagsvila.

Jag längtar verkligen tills att den här fasen går över!

Annars har vi haft det mysigt idag. Kråkan har varit go och glad, kexchoklad. Vi har läst alla böcker flera gånger, lekt med hennes bondgård, varit ute och hämtat posten, hälsat på hästar och hundar, tittat på en traktor, tittat på flugor, kramats en massa. Kråkan har roat sig med att prova om hennes solglasögon passar på hennes leksaker. Först skulle jag ha dem på, sen tigern, sen jag, sen nallen, sen jag, sen fåret, sen jag, sen kossan, sen jag, sen skolbussen, sen jag, sen taxibilen, sen jag, sen grisen. Hon tyckte det var hemskt roligt när skolbussen hade på sig glasögonen :)

Hon har även gått en massa alldeles själv idag :) Hon har till och med sparkat till sin boll en gång och sedan gått efter den för att sparka igen. Lycka! :)

Dock kom vi aldrig iväg till jobbet för att lämna tidrapporter. Efter den där dusten innan vilan tappade jag all ork att ta mig för något alls.

Igår satt jag och redigerade en liten historia som jag skrev för ett tag sen. Jag ändrade, la till, tog bort. Hittade andra, bättre ord. Efter ett bra tag kände jag mig äntligen nöjd. Så tittade jag på reglerna för tävlingen till vilken jag tänkt skicka historian. Max tio tusen tecken. Fint, tänkte jag, min berättelse är ju kort, kanske får jag försöka klämma in några extra meningar någonstans.

He. Hehe. Fel. När jag kollade efter var min berättelse 15 000 tecken. Så. Att. det var bara att hitta 5000 tecken att radera utan att ta bort något väsentligt. En tredjedel av berättelsen, alltså. Det var inte så lätt! Det tog ett bra tag. Men nu är den styckad och klar att skicka in.

Jag är färdig, jag med. Helt slut. Somnade som en sten på soffan efter middagen.

Semester, var det, ja.