Sötstrut

Varje dag är ett äventyr när man är tillsammans med kråkan. Man har aldrig tråkigt och man kan inte vara allvarlig långa stunder. Hon har en härlig humor, vår lilla unge! :)

Idag var hon väldigt kramsjuk på morgonen. Hon rev och slet i mina byxben så fort jag satte ner henne på golvet för att göra frukost till mig själv. Jag lyfte upp henne och hon krängde omkring i min famn så våldsamt att jag blev tvungen att sätta ner henne igen. Så höll vi på några gånger tills jag lessnade ur och röt i att nu får du sitta still om du ska vara här uppe. (Ibland blir man tvungen att ryta för att överrösta kråktjattret :) ) Hon lugnade faktiskt ner sig och satt still på min högra arm medan jag bredde macka med den vänstra. Så lutade hon sig liksom framåt/inåt och kikade upp i mitt ansikte, sökte min blick. Och när jag tittade på henne brände hon av världens leende.

:D

Inte så lätt att vara allvarlig och brysk då, inte!

När vi hade finfrämmande från amerikat i Jämtland satt kråkan med oss och åt våfflor. Hon mulade hela munnen full med våffla. Så satt hon där och tuggade och åt, vred sig lite i sin stol, satte igång att krysta för allt hon var värd tills hon la av en riktig rökare. Sen satte hon tungan mellan läpparna och la av en lika stor munprutt. För att sen le och skratta med hela ansiktet fullt av våffla. Jorå, såatteh. Om alla kring bordet asgarvade?! Mhm!

Kråkan gillar att “sortera” bland våra filmer. Härom dagen fick hon tag på “Billy Elliot” och viftade med den och pekade på killen på omslaget. Ja, sa jag, det är Billy. Han gillar att dansa. Genast ställde hon sig upp och började dansa på sitt oefterhärmeliga vis. Herregud, jag måste försöka tömma vår överfulla videokamera och filma när hon dansar. Det är obetalbart!

Det är ljuvligt när hon klättrar omkring i soffan ch stånkar och stönar för att ta sig upp dit man tror att hon aldrig kan ta sig upp. Sen kastar hon sig bakåt ner i soffan bland de mjuka kuddarna och ler med alla sina stora tänder :)

Eller när hon sitter med sin spegel och experimenterar med olika ansiktsuttryck. Herregud, igår skrattade vi så vi grät. Hon är så totalt uppslukad av sin egen spegelbild och flinar och räcker ut tungan och gör konstiga ljud och skrattar.

När hon blir arg eller sur för att man inte vill hjälpa henne med saker som hon faktiskt kan själv, så illskriker hon. När man vill bekräfta hennes ilska och visa att hon faktiskt kan själv, då blir hon helt rasande och illtjuter ännu mer och kastar sig bort, kryper så fort hon kan bort några meter och sätter sig med ryggen till och skriker och sparkar med benen och slår med armarna. Inte lätt att härbergera alla de stora känslorna i den lilla kroppen.

Nu ligger hon i sängen och sover som Pipp Långstrump – med fötterna på huvudkudden och huvuet i fotändan av sängen.

Jag längtar redan tills hon vaknar imorgon. Det är en ynnest att få vara kråkans mamma, att få vara med och upptäcka vem hon är, att få vara med och upptäcka världen tillsammans med henne.

Mamma hjärta Elvira!

Uschlig

Idag är en sån där uschlig dag. En dag då inget är riktigt bra, men inte heller dåligt.

Jag har inte lust eller ork med något, samtidigt som jag är uttråkad och rastlös. Jag är irriterad på att det är ostädat, dammigt, skitigt, sunkigt, rörigt. Men jag orkar inte göra något åt det.

Helst av allt vill jag ligga i sängen och tycka synd om mig själv idag.

Det är tur jag har en kråka och en Kärlek som får mig att lägga ner självömkan!

Ont i ryggen har jag också. Det var obra för min nyligen ryggskottade rygg att plocka blåbär igår, kan jag meddela.