Eländes elände

Jag önskar så att kråkan snart blir frisk! Gärna innan jag förlorar förståndet. Puh, det är riktigt slitsamt att ha en sjuk unge.

Jäklar vilket uselt humör hon har! Idag var det morgon kl 5 efter en jobbig natt med en två timmar lång vakenperiod. Det har gapats och skrikits och gnällts precis HELA dagen.Vill inte äta. Vill inte leka. Vill inte sova. Vill inte, vill inte, vill inte. INTE! När jag väl fick henne att sova sov hon faktiskt 1½ timme, sen grät hon i min famn i trekvart av okänd anledning.

Jag tycker så synd om henne samtidigt som jag blir tokig på ljudet av gnäll eller gallskrik. Och så får jag dåligt samvete över att jag blir irriterad och tycker det är jobbigt. Vad är jag för en mamma? Som inte bara kan ta hand om och tycka synd om sin sjuka lilla kråka?

Hon somnade som en sten ikväll. Men nu har hon varit vaken i två timmar igen. Sitter jag hos henne håller hon bara på och stökar i sängen. Går jag ut så gallskriks det.

Jag. Blir. GALEN! En lite, liten stund för mig själv…. Det skulle verkligen inte skada!