Ljuvliga

Idag har varit en sån där dag som jag kommer leva länge på.

När kråkan sovit och ätit sin lunch åkte vi till grannstaden för att hälsa på bror med familj. Lillan visade sitt rum, vi åt äpplen och plommon i trädgården och jag bar omkring lite på Abbe och sniffade på hans fjuniga lilla huvud.

Sen tog vi en promenad ner till slussarna. Kråkan fick åka vagn. Vid slussarna finns ett fik. Vi satte oss faktiskt inne, trots att vädret var helt ok. Jo för att det är lite läskigt att ha barn i det området. Kanaler, slussar, vatten, höga höjder, berg, läskigt branta trappor. Inte så man släpper lös ungarna och hoppas på det bästa, direkt.

Efter en stund anslöt även bästvännen med familj. Det fullkomligt vimlade av barn och bebisar :) Lillan och Linisen lekte och kråkan försökte hänga med så gott hon kunde. Vi stannade vid en gräsplätt där Linisen och Lillan klättrade på ett gammalt ankare och rullade sidlänges ner för en slänt och åkte bobbycar i en halsbrytande fart nerför en brant backe. Kråkan plockade stenar och blommor, vurpade i en slänt några gånger, försökte åka bobbycar, gick upp och ner i en trappa och rusade runt i största allmänhet.

Jag satt och pratade med bästvännen och sniffade på hennes lillkille (vad fasen ska jag kalla honom då?!). Huuu, vad jag har saknat att snacka med bästvännen. Papporna pratade om pappasaker och mammorna om mammasaker medan barnen röjde runt :)

Vi kom hem till mormödrarna sent, runt 17.45 och kråkan hade inte ätit middag. Så det fick vi ta itu med innan vi gjorde något annat. Själva skulle vi grilla korv ute på grillplatsen och kråkan for omkring som ett skållat troll och betedde sig ungefär som en jordfräs i mormors rabatter. Och som hon skrattade. Det är världens bästa ljud – kråkans underbara trollpackeskratt :) Det finns inget som gör mig lyckligare än det ljudet!

Till slut tyckte jag att det var dags att varva ner lite, klockan var låååångt förbi läggdags för kråkan.

Eftersom ungen var jordig, kletig och allmänt smutsig från topp till tå (inklusive räka och majonnäs i håret) tog vi ett bad innan kvällsgröten och sen hopp i säng 1½ timme senare än vanligt. Återstår att se om hon sover nåt längre imorgon.

I morgon ska vi åka till Hamrane där Kärleken ska få smaka på klengås. Det var många år sen jag åt det nu. Hoppas det blir bra väder så vi kan sitta ute!

Jag är så otroligt lyckligt lottad som har så många vackra människor runt mig! Jag saknar min bror, svägerska, Lillan och Abbe så att det gör ont ibland. För att inte tala om bästvännen med familj! Ja, okejdå, jag saknar mina mammor också ibland :)

Det var längesen jag kände att jag ville bo här nere nu, jag trivs så bra där vi bor nu. Och det gör jag verkligen! Trivs där vi bor, alltså. Jag trivs i huset, på gården, i omgivningarna, med jobbet. Men jag saknar min familj, det gör jag. Nu gör jag det.

Tja, vi får väl se vad framtiden har att komma med. Man vet aldrig vad som komma ska. Kanske flyttar vi, kanske inte. Hur som helst är jag glad att jag har min familj och min bästvän, även om de är långt borta. Men viktigast av allt är kråkan och Kärleken! Mina två största kärlekar.