Uh, ah, uff

Igår runt lunch kände jag första tendenserna till mensvärk. Igår kväll var det bedrövligt. Idag ligger jag i fosterställning och kvider och kräks.

Ett par tramadol senare känns det bättre, men det är inte så att jag går rak i ryggen eller bär på tio kilo kråka.

Kärleken fick stanna hemma från jobbet idag. Nu är han och kråkan iväg på ett möte på pappans jobb. Jag har fått i mig lite föda och en halv kopp kaffe och ännu en tramadol.

Jag trodde man skulle få mindre ont när man tog ut kopparspiralen, inte mer! Det är bara att hoppas att jag inte blöder ihjäl den här månaden, då var det förgäves att jag tog ut kopparspiralen. Då får jag nog uppsöka en doktor tror jag. Det är inte hållbart att blöda två veckor och ha så ont att man kräks.

Jag borde röja lite i kaoset här hemma. Eller åtminstone vika ihop denrena tvätten. Men ärligt talat tar jag mig inte många meter från soffan. Jag känner mig ganska stolt över att jag faktiskt tog mig hit från sängen runt lunch.