Lilla sjukling

Innan jag blev mamma tyckte jag att föräldrar var så himla pjåskiga och sjåpiga så fort deras barn blev sjuka.

- “Herregud, det är ju bara en förkylning”, kunde jag tänka. “Ungen är förkyld, inte döende!”

Och nu sitter jag här själv och är inte alls så tuff. Ungen är ju bara förkyld, inte alls döende! Ändå gnager oron i mammamagen. Tänk om hon får lunginflammation, tänk om hon inte kan andas, tänk om hon dör.

Igår var hon så trött, så trött vår lilla kråka. När hon vaknade efter 1½ timme på dagen var hon otröstligt ledsen. Jag bar omkring på henne och sjöng lite för henne. Helt plötsligt hade hon somnat om i min famn. Feberhet och snörvlande. Lilla, lilla skruttunge! Jag satte mig försiktigt i soffan och hon fortsatte sova. Hon snörvlade, hostade och pratade lite i sömnen där hon låg. Vi tittade på Dexter på DVD och kråkan bara sov och sov. Det var nog den ljuvligaste stunden hittills i mitt liv.

Tidigare, när kråkan var yttepytteliten, uppskattade jag inte de där stunderna då hon sov på mig. Nu kan jag tycka att det är synd att jag inte kunde uppskatta dem, jag ville bara vara ifred. Kanske inte så konstigt efter att ha burit på en kinkig kråka timme ut och timme in och därefter amma, amma, amma och så bära några timmar till. Ibland vill man bara ha sin kropp ifred, även som mamma. Men nu, när det är så sällsynt att hon vill mysa och gosa och kramas, då uppskattar jag det så mycket att jag faktiskt började gråta. Av ren och skär lycka. Över att jag älskar det där lilla livet så att det är plågsamt.

Efter ytterligare en timme och femton minuter satte hon sig upp med ett ryck. Tittade på mig, pekade på mitt öga och sa “DÄÄÄR”, sen la hon sig ner igen. Herregud, som jag skrattade! Tokiga lilla barn! Hon var så yrvaken att hon nog inte riktigt visste vad hon gjorde. Hon tittade på Kärleken som om han var från yttre rymden.

Men en flaska välling senare var det fullt ös i kråkslottet :) Pappan och kråkan lekte ute i trädgården medan jag rensade lite i rabatterna och klippte ner rosenbusken utanför köksfönstret inför höststormarna. Det låter så läskigt när grenarna rispar mot fönsterrutorna annars.

I  morse vaknade kråkan ohemult tidigt och var på ett uselt humör. Hon var så trött att hon grät, men sova? Icke! Så det var bara att pallra sig upp och fixa frukost.

Den där hostan hon har – den är riktigt otäck. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen och de bokade en tid åt mig på jourcentralen åt kråkan. Lilla pluttan somnade redan 8.45 (i vanliga fall brukar hon sova 11.30) och sov i 1½ timme. Jag hade inte hjärta att väcka henne för att åka till jourcentralen (vi hade tid 10.30), det kändes viktigare att hon fick sova. När hon vaknade drog vi hela familjen direkt in till sjukhuset. Vi var 20 minuter försenade.

Det var nog det värsta kråkan varit med om i hela sitt korta liv. Stackars liten! :( Först blodprov – själva sticket i fingret gick bra. Det var sen, när vi skulle trycka en liten tuss mot det blödande fingret som det urartade. Arg och ledsen så det förslog och inget var bra. Men hon lugnade ner sig lagom tills det var dags att komma in till doktorn. Det började skrikas redan innan doktorn lyssnat på lungorna. Inte lätt att vara läkare i den situationen, kan jag tro. Illskrikande unge där inget alls hjälper. Inte så lätt att höra något då. Men jag fick henne att vara tyst i ett par sekunder så att läkaren fick lyssna väldigt snabbt. Sen var det ju temp i örat. Hemska, hemska tant doktor! :) Och sen titta i öronen… Jag höll på att bli döv av skrikandet. Och sen var det koll i halsen och prov för att kolla om det var några streptokocker där nere. Det var ju inte så svårt att få henne att gapa i alla fall. Om vi säger så :)

Summa sumarum: slemmig i luftrören, ingen feber idag, normalt crp, inga streptokocker. Lite Mollipect för att hon lättare ska få upp slemmet.

Sen ska man få i ungen det där vidriga också. Men med ett äpple i handen går det mesta ner. Om än under vissa protester och äcklade grimaser :)

Framåt eftermiddagen blev kråkis trött igen och hon somnade ovaggad i 75 minuter. Sov du, lilla skrutt, så blir du pigg och frisk snabbare.

Och nu sover hon igen efter lite lek i trädgården, en dusch med pappa och lite gröt.

Återstår att se hur hon mår imorgon, om vi ska fortsätta inskolningen eller om vi ska hoppa över en dag. Hon har i alla fall inte haft någon feber idag.

Mammas älskade lilla unge.

Nu kom Kärleken hem med pizza. Mmm! Söndagsmys!