Less(en)

Kråkan var magsjuk i helgen, som sagt. Och jag med. Inte Kärleken.

Natten till idag har varit för bedrövlig, antar att det var den där sabla tidsomställningen som fuckade upp rutiner och den “inre klockan”.

Hur som helst har jag mått som en räv med terminal rabies hela dagen. Av trötthet, tänkte jag. Sov ju bara dryga två timmar.

Trodde jag skulle kräkas på Willys när jag handlade på vägen hem från jobbet. Lagade mat under stora våndor, försökte äta. Men allt kom i retur och jag sitter nu i omgångar på toa med huvudet i en hink.

Fan, det gör mig så jäkla less och ledsen!

Jag är less på alla jäkla sjukor kråkan drar hem! Jag är ledsen, för jag vet inte hur det går med jobbet när jag är hemma mer än jag är på jobbet nästan. Det var ju det enda de hade att anmärka på inför förlängningen på vicket och en framtida fast tjänst. Enda anledningen tillatt de inte gav mig fast direkt nu (istället för förlängt vick) är för att jag varit borta så mycket. De ville kolla om det är en trend eller något tillfälligt.

Kråkan är på dagis för att jag ska kunna jobba. Jag kan inte jobba för att hon är på dagis och drar hem en massa smittor.

Det gör mig ledsen.

Jag vill gråta, skita och spy.

Håhåjaja

Vår myslördag gick om intet när jag upptäckte att liten kråka kräkts ner hela sig och hela sängen och Lakrits. Bara att duscha av barnet och Lakrits, bädda rent och stoppa resten i tvättmaskinen. Nu är det ju inte så att kråkan kan somna om igen, om vi säger så.

Stackars liten plutt, magsjuk till råga på alla förkylningar hon haft i höst. Mammas lilla sagogryn :(

Men när man inte följer några bloggar på ett par månader så missar man ju en del har jag märkt nu när jag kikat runt lite. Till exempel att Scylla fått en bedårande liten tösabit. Och att Kristian verkar ha vunnit kampen.

Vad mer? Vad mer har jag missat? Fill me in!

Hur vi har det

Hej!

Det var inte igår, om vi säger så!

Helt plötsligt bara, så är internet ungefär det tråkigaste som finns. Loggar in på Facebook ett par gånger i veckan, kollar min mail lika ofta. That’s it. Har inte läst en blogg på månader. Och jag saknar det inte ens.

Självklart går då tankarna – ska jag fortsätta blogga? Men än är jag inte redo att kasta in handduken. Vem vet, lusten kanske återkommer en dag.

Hur vi har det? Finemang, skulle jag vilja påstå. Om man bortser från alla sjukor vi dras med. Är inte jag sjuk, så är kråkan sjuk och är vi friska så är pappan sjuk. Eller så är vi sjuka alla tre och då kan man hålla sig för skratt. Kråkan har hostat konstant sen 25 september. Mollipect spottar hon ut. Bricanyl och Bisolvon går att få i henne, då applåderar hon sin egen förträfflighet. Men det har inte hjälpt mot hostan. Snart får jag nog ge upp och ringa vårdcentralen.

Kråkan trivs förträffligt på dagis. Det tog en dryg månad innan hon slutade skrika när vi lämnade henne. Nu skrattar hon med hela ansiktet och vinkar förtjust när jag går. Knackar på fönstret när hon ser mig på väg till bilen. Lättnaden! Jag säger bara det – lättnaden!

Jag har även haft en barnfri helg hemma hos mor i västsverige. Vi plockade 23 liter trattkantareller som nu ligger förvällda i frysen och väntar på att hamna i soppor och såser. Vi har så vi klarar oss till nästa höst. Jag hängde även en del med bästvännen, Linisen och Pockelito (som jag döpt Linisens lillebror till) samt bror, Svägerska, Lillan och Abbe. Ljuvliga bebisar! Det är nästan så det börjar suga lite i bebistarmen. Men bara lite.

För vi konstaterade härom sistens att vi äntligen fått huvudet ovanför vattenytan när det gäller kråkan och hennes sömnbesvär. Att vi nu bara passar på att njuta. Njuta och älska vår lilla underbara tjej. Hon har lockigt hår och nu har hennes ögon blivit helt bruna. Pappas ögon.

Hon kan säga mamma, pappa, hjärta, ramla, vatten, Lakrits (Laakiss -favoritgosefiguren), hejdå (hejje), kopter och ibland härmar hon det man säger, men glömmer bort att hon kan säga det lika fort.

Hon springer fort som vinden och gillar att slänga skräp (och potatis) i sophinken samt att busa i soffan och klättra upp och ner för soffan och fåtöljen 50 ggr i rad. Hon kan göra sandkakor i sandlådan alldeles själv och viftar med armarna när hon ser en spindel och vill att man ska sjunga imse vimse. Hon älskar att kolla på I Drömmarnas Trädgård samtidigt som hon äter sin kvällsgröt. Fruktpurén som hon får till efterrätt dricker hon direkt ur burken.

Hon har ett humör som inte går av för hackor och ibland önskar man att det fanns tvångströjor för väldigt små barn samt att man utrustats med ett extra par armar samt hörselskydd i samband med förlossningen.

Nästa vecka är pappan bortrest och medan han befinner sig på annan ort kommer mormor och Partern hit och hjälper mig med barnvakteriet. För naturligtvis är dagis stängt på måndag och på tisdagen skulle kråkan få tillbringa 12 timmar på dagis när pappan inte kan lämna eller hämta och det är inte acceptabelt. Jag har världens bästa mammor som ställer upp och åker 40 mil för att hjälpa oss!

Jag önskar att vi kunde flytta till västsverige. Allt skulle bli så mycket lättare. Kråkan skulle få lära känna sin mormor och sin morbror och sina kusiner och vi skulle kunna få barnvakt någongång då och då. Det hade varit fint! Att kunna gå ut och äta, dricka vin, sova ostört, göra sånt som mammor och pappor gör. Ta sovmorgon. Menneh, nu blir vi kvar här ett tag till.

Och jag har ju skrivit på ett förlängt vik till sista januari. Så om jag slutar upp att vara sjuk så ofta (och om kråkan kan hålla sig hyfsat frisk så jag slipper vabba) får jag fast efter det. För det var det enda som cheferna hade att anmärka på. Men ja, vad kan jag göra? Dagisbarn är vandrande smittbomber och jag tänker inte sluta pussa och krama min älskade kråka.

På jobbet går det också bra. Jag ska börja lära mig lite “nya” operationer. Nya för mig, alltså. Gjorde en pyo (pyometra – livmoderinflammation) för några dagar sen. Ovant och läskigt, men egentligen inte så svårt.

Nu ska jag se om jag kommer in på Swedbanks hemsida igen, så jag kan betala mina räkningar.

So long så länge.

Fantastiskt…

… att ni hänger kvar, trots att jag uppdaterar sämre än ett kvistfritt kvastskaft. Som jag skrev i ett tidigare inlägg-jag prioriterar annat för tillfället, men innan ni vet ordet av är jag igång och uppdaterar som vanligt igen.

Sen sist:

  • Vi har genomlidit den första dagissjukan med hosta och snor och feber. Kärleken vabbade en dag, jag åkte till jobbet trots feber och allmänt elände.
  • Det går bra på dagis, men det skriks fortfarande när man lämnar. I ungefär 15 sekunder tills man kommit ur synhåll, sen leker hon obekymrat.
  • Jag broderar, spelar Resistance 3, städar och kramar kråka alla vakna stunder jag inte är på jobbet eller sitter i bilen till eller från det. Jobbet alltså.
  • Kärleken ska vara bortrest hela nästa vecka och kråkan kommer få vara många långa dagar på dagis och det dåliga samvetet gnager hål på min magsäck. Men att Kärleken är bortrest betyder också att PS3an är min hela veckan! :D
  • Vi har lastat, lossat och staplat 12 kubik ved, vedboden är så full att man inte kommer in i den. Nu kan vintern komma. Istället blev det sommar med dryga 20 grader tre dagar i rad. Vi har lekt ute hela dagarna.

Nu: åter till broderiet.