Less(en)

Kråkan var magsjuk i helgen, som sagt. Och jag med. Inte Kärleken.

Natten till idag har varit för bedrövlig, antar att det var den där sabla tidsomställningen som fuckade upp rutiner och den “inre klockan”.

Hur som helst har jag mått som en räv med terminal rabies hela dagen. Av trötthet, tänkte jag. Sov ju bara dryga två timmar.

Trodde jag skulle kräkas på Willys när jag handlade på vägen hem från jobbet. Lagade mat under stora våndor, försökte äta. Men allt kom i retur och jag sitter nu i omgångar på toa med huvudet i en hink.

Fan, det gör mig så jäkla less och ledsen!

Jag är less på alla jäkla sjukor kråkan drar hem! Jag är ledsen, för jag vet inte hur det går med jobbet när jag är hemma mer än jag är på jobbet nästan. Det var ju det enda de hade att anmärka på inför förlängningen på vicket och en framtida fast tjänst. Enda anledningen tillatt de inte gav mig fast direkt nu (istället för förlängt vick) är för att jag varit borta så mycket. De ville kolla om det är en trend eller något tillfälligt.

Kråkan är på dagis för att jag ska kunna jobba. Jag kan inte jobba för att hon är på dagis och drar hem en massa smittor.

Det gör mig ledsen.

Jag vill gråta, skita och spy.