Hilfe

I nat thar det blåst, vill jag lova! Inne i Uppsala var det ynka femton sekundmeter. Här ute måste det varit mer – närmare orkan. Det är ju bara mil efter mil efter mil med öppna fält och vi bor högst uppe på en kulle.

Det dundrade och small, hela huset skakade och jag var rädd att en av de stora ekarna skulle komma infarande genom taket eller att någon stor gren skulle krascha ett fönster.

Mitt i natten small det till och jag tänkte att något bara måste gått sönder. Men så tänkte jag att det är inte vårt hus och det finns inget jag kan göra något åt just nu i mörkret och blåsten ändå. Så jag somnade om.

I morse gick jag ut. Dagmar hade rivit med sig vindskivan i plåt som sitter vid vårt sovrumsfönster. Inte konstigt att det dundrade och small!

En glasskål som stod ute på bron med ris a la Malta i hade krossats och ljusslingan runt verandaräcket hade blåst ner. Så vi har klarat oss bra, måste jag säga.

Jag skulle ju berätta om läkarbesöket också.

Läkaren pratade väldigt mycket om Addisons. Läskig sjukdom. Finns hos hund. Nu tror jag ju inte att jag har det. Men när man tittar på symtomen, så, visst. Mycket stämmer faktiskt.

  • Trötthet – check
  • Allmän svaghet – check
  • Lågt blodtryck – check (vid senaste kontrollen hade jag 82/47)
  • Viktnedgång – check (tappat nånstans mellan 2 och 5 kilo den sista månaden)
  • Hyperpigmentering – nope
  • Salthunger – nope

Hur som helst fick jag lämna en hel massa blod och i mellandagarna borde jag få svar. Var jag inte anemisk innan, så lär jag vara det nu när de tappat mig på halva blodvolymen ;)

Själv tror jag det är mörker, dålig sömn (snarkningar från Kärlek och stökig sömn från kråkan), pendling och jobb som göret. Men det är väl bra att utesluta fysiska orsaker. Och är det som jag tror, så går det ju över snart.

(Ett tag funderade jag på om jag inte var gravid (inte ens i början av graviditeten var jag så trött som jag är nu), men sen kom syndafloden och smärtan, så då behövde jag inte fundera mer.)