Plötsligt händer det

Sedan i juni har jag varit arbetslös på halvtid och jobbat halvtid. När man är arbetslös och får arbetslöshetsersättning måste man söka jobb, varesig man kan ta jobbet eller inte. (Förra vändan, då jag var höggravid med kråkan, tvingades jag söka ett jobb i Sollefteå, ett jobb som jag inte var kvalificerad för ett endaste litet dugg.)

I höstas nångång var det en annons ute på ett jobb i Uppsala. Jag sökte.

För en vecka och en dag sen blev jag av med jobbet. Med erbjudande om att jag skulle få vara kvar en dag i veckan och sen gå med en kirurg en dag i veckan, gratis, på min “fritid”. Så att jag sen kan söka tjänsten de nu har utannonserad.

Idag ringde de från det sökta jobbet. De var väldigt intresserade! Jag ska få lära mig livmoderinflammationer och akuta snitt på betald arbetstid. Det är ungefär lika långt som till mitt nuvarande arbete. Det är i samma stad som Kärleken jobbar. Kråkans dagis ligger på vägen till jobbet. Det är en heltid. Jour en dag i veckan och var fjärde helg. Chans till en bra lön.

Vi ska träffas lördag nästa vecka. Jag ska vara fullkomligt ärlig med hur hösten har varit, att kråkan varit sjuk och jag därmed har varit borta en del, särskilt eftersom Kärleken samtidigt gått sin utbildning. OM de ringer till min nuvarande arbetsgivare ska inget komma som en överraskning för dem.

Om, jag säger OM, jag får jobbet och OM jag får bli kvar, så kan vi börja leta hus åt vilket håll vi vill från Uppsala sett. Nu har vi bara kunnat söka i ett område och där har det inte drällt av hus. (Och det var väl en himmelens tur att vi inte köpte huset vi bjöd på!)

På måndag ska jag till läkaren, han ville prata med mig öga mot öga.

Drömscenariot vore: sjuskriven januari ut, sen nytt jobb, nya tag.