Ord och meningar

Jag har närt ett geni vid min barm, sanna mina ord!

Kråkan är ett år och sju månader och för en månad sen ungefär hörde jag henne sätta ihop tre ord till en mening för första gången. “Tappa min bok” sa hon. Fast det lät inte så som det gör när du och jag säger samma sak, för en liten kråka pratar kråkiska.

Igår gjorde hon det igen: “Lilla dygga donn” sa hon. På kråkiska betyder det “Elvira bygga torn”.

Och idag var det två ord: “Ligga dä” när hon la upp kuddarna i soffan igen.

Förövrigt är månen det mest intressanta som finns. Hon bankar på fönstren så att de närapå spricker och hojtar åt månen, men månen svarar aldrig. Traktorn som vi fick syn på idag var också ungefär lika spännande.

När vi sitter vid matbordet tar hon sin pipmugg med mjölk, håller upp den över huvudet och ropar “Låål” (=skål) och sen ska hon slå sin pipmugg mot våra glas några gånger innan hon kan dricka.

Idag sa hon ett ord som jag inte hört henne säga förut. Nämligen “lilling” som på kråkiska betyder välling.

Och på skötbordet idag låg och hon rabblade en ramsa som jag brukar säga när hon säger mamma men menar pappa och ändrar sig och säger mammapappa som i ett ord. Då brukar jag säga: mamma och pappa, Elvira och Lakrits. Idag låg hon och rabblade: mamma, pappa, Lilla, Tattis. Mamma, pappa, Lilla, Tattis.

Och när jag kom ner för trappen idag efter min ohemult långa sovmorgon (22-11 sov jag i natt) möttes jag av ett glädjeilltjut, små ben som går som trumpinnar och en liten kråka som kastar sig runt mina ben och bara kraaamas! Aj, mitt hjärta! 

Om det händer henne något, så skjuter jag mig, så mycket ni vet det. Det där barnet är det ljuvligaste i världen! Det där barnet är det mest fulländade, perfekta ever made. Och tänk att hon kom till mig. Till oss. Att vi får förmånen att lära känna henne och följa med henne under resten av våra liv.

Tack, kosmos! Tack!