Sweet Jesus

Herreminje, vilken natt.

Det blev hysteri när hon inte fick välling i natt, utan istället fick vatten. Hon ville bara ha mer och mer vatten. Till sist fick hon inte mer vatten. Hon kräktes. Rakt över mig. Och blev ännu mer hysterisk. Gick inte att få lugn på något sätt.

Till sist tog jag upp den nerkräkta kråkan i min famn och bar henne, nynnade, viskade vackra ord, smekte nerkräkt hår iklädd min nerkräkta natttröja. Hon somnade där, mot min axel. I omgångar fick jag sätta mig ner och jag satt tills mina ben domnat bort. Då la jag mig försiktigt ner, men hamnade med huvudet mot sänggaveln som tryckte in ett jack i mitt bakhuvud. Där halvlåg jag tills huvudsvålen domnat bort. Då hasade jag försiktigt ner och la mig. Kråkan låg på mitt bröst, precis som hon gjorde när hon var liten, liten. Hjärta mot hjärta.

Hon sov så en stund innan hon rullade av mig. Och strax därpå vaknade hon. Lika hysterisk igen, skrek efter vatten och banan. Omöjlig att trösta eller få lugn. Så då gick vi upp. Klockan var 5.30. Jag hade sovit mellan midnatt och tre.

Kråkan låg i soffan, åt en tugga banan, drack några centiliter välling, några centiliter vatten.

En kvart senare börjar hon gråta, jag lyfte upp henne och fick hela kaskaden över mig. Igen.

Jag ägnade förmiddagen åt att hindra kråkan att dricka mer än en mun vatten åt gången. Det var hysteriskt.

Sen sov vi nästan fyra timmar.

Eftersm hon faktiskt fått behålla det hon fått ner under förmiddagen, tyckte jag att hon kunde försöka få i sig lite mer. Lite yoghurt, lite glass, lite kex. Näpp. Gap och skrik och gnäll mest hela eftermiddagen. Åh, jösses.

Innan hon gick och la sig fick hon i sig lite yoghurt. Nu sitter jag här och ber till kosmos att hon inte börjar kräkas igen. Orkar inte mer.

Ont i magen har jag, men har inte börjat kräkas än. Åååh, som jag hoppas att jag slipper. Det vore inget mindre än ett mirakel, så nerkräkt som jag blivit idag. Vanligtvis blir jag magsjuk bara av att höras talas om någon som är det.

Snälla, låt mig slippa!

What a day

Det har kräkts och kräkts och kräkts lite till idag. Kråkan somnade på soffan på förmiddagen, då vet man att hon är sjuk! Soffan är annars hennes studsmatta/kullerbyttematta/hopptorn/klätterställning.

Lakrits är helt nerkräkt och hur vi ska få rent honom är för mig en gåta. Jag har tvättat fem maskiner tvätt och den sjätte snurrar just nu. Har inte hunnit äta något på hela dagen, bara burit, tröstat, torkat, tvättat och spritat. Åt rester när kråkan somnat för natten.

Kärleken blev jättedålig han också och har sovit och kräkts hela dagen.

Kråkan sov tre timmar runt “lunch” och på eftermiddagen kräktes hon inget och fick behålla 1½ smörgås och lite glass, några russin och pyttelite gröt.

Men nu på kvällen började det om igen. Byte av sängkläder och pyjamas gånger tre på en timme. Rädd och ledsen liten tjej som är helt slemmig av allt kräkande.

Pappan har kryat på sig under dagen, jag sov på soffan hela kvällen – det tar på krafterna att vara ensamstående mamma till ett kräksjukt barn och en kräksjuk jättebebis ;) Fast jättebebisen har mest bara gnytt, pustat och stånkat och tyckt hemskt synd om sig själv och inte varit mig till last.

Jag vet ju att han kommer få ta hand om kråkan i morgon, för jag hyser inga som helst illusioner om att jag kommer klara mig, oavsett hur ofta jag tvättat och spritat händerna.

Men än så länge mår jag oförskämt bra.

Det här var en sällsynt elakartad form av spysjuka! Jag är glad att jag åtminstone sluppit byta sju blöjor i timmen, att det bara kommer från ett håll.

Allt, precis allt, luktar kräka. Kråkan duschade jag av innan hon gick och la sig. Två timmar senare är hela hennes hår nerkräkt igen. Ingen idé att duscha henne förrän till morgonen.

Tur att vi har underbara grannar/hyresvärdar som åkte och köpte litervis med blåbärs- och nyponsoppa. Synd bara att kråkan inte gillar nåt utav det, hon envisas med att vilja ha banan och fullkornsflingor och smörgås. Och så kommer det i retur. Men lite har hon i alla fal fått behålla idag och imorgon torde hon vara fit for fight igen.

Nu sover Kärleken och kråkan och jag sitter i vardagsrummet och är för upprörd för att sova. Varför jag är upprörd? Det kan jag berätta en annan dag i ett lösenordsskyddat inlägg. Kanske. Jag. Är. Så. In. Åt. Helvete. Jäkla. Förbannad. Och. Äcklad! BLÄÄÄÄH!