Ilskan

Jag har ett vrak till Kärlek här hemma. Ledsen, trött, bitter, arg. Okoncentrerad.

Sättet han blir behandlad på av sin arbetgivare är… ja, det gränsar till tortyr.

Så jag städar, lagar mat, lämnar och hämtar på dagis, nattar, går upp varje gång kråkan vaknar. För Kärleken orkar inte. Kan inte. Sitter och spelar hjärndöda tv-spel hela kvällarna som han inte kan pausa, så varje gång kråkan vaknar måste jag gå upp. Och eftersom han hänger så lite med kråkan, så är det bara mamma som gäller. Mamma som ska natta, mamma som ska byta blöja, mamma som ska mata.

Jag gör det gärna, jag vill göra allt för att min Kärlek ska må bra. Han har ställt upp så enormt på mig när jag mått dåligt. Men jag vill ha honom tillbaks.

Jag är arg! Så vansinnigt arg och ledsen!

Jag vill ha tillbaks min Kärlek! Det här är inte han! Den där bittra, cyniska människan som sitter och spyr bittergrön galla i soffan är inte min Kärlek.

Fan ta er, alla beslutande på Polismyndigheten i Uppsala län. Fan ta er alla!