Sen sist

Då ska vi se…

Kråkan och jag har hängt på Öppna Förskolan. Vi har inte varit där sen i augusti, så kråkan minns inte stället. Det var lite läskigt i början, tyckte hon. Hon var nog rädd att jag skulle lämna henne där. Hon klängde sig fast vid mig och tyckte det var hemskt när en av tanterna som driver stället kom fram och pratade med mig.

Men sen släppte det och det var livat värre. Hon åkte rutchkana, till och med på mage till mammans förskräckelse, lekte med tågbanan och med alla bollarna, med traktorerna, med riddarborgen och i lekköket. Vi stannade över lunch, men kråkan var inte jättesugen på att äta, bara på att leka. Och sova i vagnen kunde jag ju glömma.

Tyvärr slutade det hela med platt fall, kan man säga. Medan jag satt i hallen och fixade för avfärd pratade jag med en av tanterna. Kråkan grejade med en dockvagn. Och rätt vad det var hade hon klättrat upp på vagnen som såklart välte och kråkan föll med ansiktet i golvet.

Jag såg bara ett stort gap fullt med blod. Herrejisses, vad blod! Stackars liten kråkunge slog hål på läppen och det blödde och blödde. Hela favorittröjan var nerblodad innan jag ens hann få fram en bit papper att hålla för. Jag blev också lite blodig. Men det slutade blöda ganska snabbt och det såg ut som om det bara var läppen som fått sig en smäll.

Men bara för säkerhets skull åkte vi till tandläkaren igår. Jag hade väntat mig en smärre katstrof, med tanke på hur otroligt sjukvårdsrädd kråkan blivit efter den här hösten med alla sjukhusbesök och påtvingade undersökningar och behandlingar. Men kråkan tog det ganska lugnt. Hon var avvaktande, såklart och ville helst inte att tant doktorn skulle ta i henne. Världens raraste tandläkartant hade vi som tog det helt och hållet på kråkans villkor. Vill man inte bli klappad på, så ska man få slippa det! Mamma fick lyfta på läpparna och visa tänderna för doktorn. Mammas duktiga lilla älsklingskråka! Efteråt fick hon välja en skatt ur en skattkista som tant doktorn hade. Hon valde en penna, men var lite sugen på en liten studsboll också :)

Tänderna verkar ha klarat sig bra, men vi ska på ny koll i slutet av mars.

Idag fick jag ett erbjudande om jobb. Man kan ju lätt tro att man ska bli glad över såna erbjudanden och det är klart att jag känner mig smickrad. Men faktum är att det ställer till det en massa för mig! Då måste jag ju välja! Och jag VILL inte välja, för sist jag valde så blev det så galet, så galet! Jag kan inte skriva mer än så just nu, det hela är lite småhemligt.

Ja, och så i natt hände något som inte hänt på väldigt, väldigt länge. Jag trodde jag drömde, men egentligen var det ett minne. Jag hade glömt hur det känns när förträngda minnen letar sig fram och upp till ytan. Omtumlande och förvirrande. Jag har haft den där känslan i kroppen hela dagen, men försöker att inte tänka så mycket på det. Jag vet av erfarenhet att ju mer jag tänker på det och försöker frammana minnet för att det ska bli klarare och tydligare, desto suddigare blir det. Det bästa är att bara låta det vara, det kommer när jag är redo.

Nu; sängen. Imorgon MÅSTE jag åka till gamla jobbet och hämta mina saker och lämna nyckel och jourtelefon. Jag gruvar mig! Ångesten väller upp av bara tanken!