Nyfiken

De senaste veckorna har besökarantalet på bloggen ökat. Från i genomsnitt 48 unika besökare per dag till 55.

Och nyfiken som jag är undrar jag vilka ni 55 unika besökare är. Ja, ni “gamla stammisar” vet jag ju vilka ni är, men ni som är nya och som gör att jag har flera hundra sidvisningar varje dag eftersom ni läser gamla poster – vilka är ni?

55 unika besökare varje dag, fnyser ni. Nä, det är ju inte så mycket. Jag är inte ute efter att bli en sk storbloggare heller. Jag vill inte ha en massa reklam på min sida, bli tvungen att skriva ett visst antal inlägg per dag, få en massa korkade och/eller elaka kommentarer osv. Jag vill fortsätta blogga för att det är kul och för att jag vill. Jag vill inte lägga ner mer tid och energi på bloggen än vad jag redan gör.

Vet ni att i år har jag bloggat i tio (10!!) år!

Men hörru, vem är du som läser här? Och du vet väl att man kan prenumerera på bloggen genom att klicka på Bloglovin’-knappen i högermenyn?

(Lite extra nyfiken är jag på att veta vem du är som hittar hit genom att googla “kissa i vuxenblöja”. Eller du som hittade hit genom att googla “Lilla Mysan naken” – I’ve got news for you: it ain’t gonna happen. Eller du som googlade “stasad penis” – vem är du?)

Vackra ord

Har ni tänkt på en sak? Svenska språket är fullkomligt nerlusat med vackra ord!

  • Kärlek
  • Fjäril
  • Andäktig
  • Ensam (det är synd att det bara finns ett uttryck för det ordet, till skillnad mot i engelskan där det finns alone och lonely med två helt olika innebörd. Ensam i betydelsen samman med en (dvs alone) är ett oerhört vackert ord tycker jag!)
  • Dofta
  • Tillsammans
  • Lycka
  • Vilja
  • Betrakta
  • Njuta

Och så vidare i nästan all  oändlighet. Men det vackraste ordet i hela svenska språket… utan konkurrens det vackraste. Det måste ändå vara

  • EGENTID

Det är det jag har just nu när Elvira och Kärleken är ute och leker i ruskvädret. Tyvärr ägnar jag allt för mycket av den pyttelilla egentid jag har åt att plocka, städa, damma, dammsuga, torka golv, vika tvätt, tvätta, diska, plocka ur diskmaskinen. Eller så sover jag. Men nu… nu ska jag läsa några njutningsfulla sidor av Tillbaka till henne.

Brr

Idag snöar det och blåser från norr. Det blir till att vara inne och pyssla med sånt här idag:

Vi som hade tänkt att vara ute och leka, mata hästar, pussa katter och leka med hundar. Och leka i sandlådan såklart.

Det blir inte roligare än vad man gör sig.

(Som vanligt kan man klicka på bilden om man vill se en större version)

Det här med kategorier

Människor har en tendens att dela in varandra i fack. Det kanske är fullt naturligt. Jag antar att det är ett sätt för många rädda människor att förstå sig på sin omgivning och sina medmänniskor. Om man kan sätta ett namn och en etikett på hur en människa är, så är det mycket lättare att förhålla sig till människan i fråga. Det blir kanske lättare att förstå sig på t.ex en “avvikande” sexuell läggning om man sätter en namn på den och sen stoppar in folk som på något vis passar in i det facket där. Likadant med religion, hudfärg, yrke, social bakgrund, härkomst, språk, dialekt, familjeförhållande osv i all oändlighet.

Risken är väl att vi tenderar att “bli” vår etikett, om ni förstår vad jag menar. Litegrann som att risken med att få en diagnos på ett tillstånd gör att vi “blir” diagnosen.
“- Jo, jag har ju GAD (eller insert valfri diagnos), så jag kan inte göra ditten och datten och kommer aldrig kunna göra det, det är så det är och så det alltid kommer att vara.”

Men vi är ju så mycket mer än facken i blir placerade i. Måste vi kategorisera så?

När jag första gången märkte och berättade att jag var kär i en tjej svarade den jag berättade det för:
- Nämen, är du bisexuell?!
- Öh, nä, svarade jag. Jag blev helt ställd. Jag har aldrig sett mig själv som bisexuell trots att jag alltid vetat att jag kan bli förälskad och kär i både tjejer och killar. Min första stora förälskelse i en tjej var i en tjej med samma namn som jag. Vi kallade henne för Badsko. Hon gick i min klass på gymnasiet. Vackra, söta, rara, sexiga Badsko! (Puss på dig om du hittat hit och läser här. Hoppas du inte blir alldeles förskräckt över den här “bekännelsen”!)

Men jo, om man nu måste kategorisera. Om det med bisexuell betyder att man blir kär i både kvinnor och män, ja, då är det väl det jag är. Men spelar det någon roll? Jag blir inte kär i ett kön, jag blir kär i en person. Oavsett om personen i fråga är begåvad med snopp eller snippa.

Jag ser mig fortfarande inte som bisexuell, men om någon skulle fråga efter min sexuella läggning, så skulle jag säga att det är bisexuell jag är. För att människor är såna – kategoriserande. Det måste vara ordning och reda, annars blir “folk” förvirrade och med förvirring kommer rädsla.

Så, visst, om det gör “folk” lugnare så kan jag kalla mig själv bisexuell. Om det spelar någon roll.

Men jag är också mamma, jag är sambo, jag är en omnivor, jag är sockerjunkie, jag är arbetslös, jag är kvinna, jag är en bibliofil, jag har akrofobi och ornitofobi, jag är hypokondriker. Dessutom är jag alldeles proppfull med tankar och åsikter. För att inte tala om kärlek.

Har ni märkt en sak? Ju mer man älskar, desto mer kärlek fylls man med. Man kan slösa precis hur mycket som helst med kärlek, den kommer aldrig någonsin ta slut. Tvärtom. Det är som den där gåtan: Vad är det som blir större ju mer man tar bort? Svar: Hålet. Vad är det man får mer av ju mer man ger bort? Svar: Kärlek.

Så varför inte sluta kategorisera varandra och börja älska varandra istället? Älska varandra precis som vi är, oavsett vilket fack vi blivit satt i av andra?

Elviras vänner

Vi har pratat en del om vänner här hemma de senaste dagarna.

Elvira är, som bekant, helt tokig i Mamma Mu. Mamma Mu vill så gärna vara vän med kråkan och i ett avsnitt berättar kråkan att han inte haft något kalas på sin födelsedag för att han inte har några vänner.

Igår när jag lämnade min lilla kråka på dagis, så pratade vi om att hon skulle leka med sina kompisar och att kompisar är samma sak som vänner och så räknade jag upp namnen på några av barnen i kråkans grupp.
- Det är dina vänner och dem ska du leka med idag tills mamma kommer och hämtar dig igen.

Idag när jag lämnade kråkan på dagis var alla barnen ute och lekte. Elvira fick syn på barnen i sin grupp som var i och omkring en av sandlådorna. Då pekade hon mot dem och sa:
- Lillas dänne (Elviras vänner)

Sen gick hon helt sonika dit och jag sprang efter för att säga hejdå. Hon bevärdigade mig med en trött blick som hejdå innan hon pinnade bort till Lillas dänne på sina små ben.

Och på eftermiddagen idag lekte hon i köket med sin nya teservis. Hon har vatten i en liten kanna och fyller på i kopparna och dricker.
- Nämen, har du kalas?!
- Aaa
- Åh, vad roligt! Vilka har du kalas för då?
- Lillas dänne!
- Är dina vänner på kalas?
- Aaa. Kåkan å.
- Kråkans vänner också?
- Aaa
- Är kråkans vänner också på kalas?
- Aaa
- Åååh vad roligt med kalas för alla vännerna och kråkans vänner också!
- Bong, tatt, dassa
- Ja, på kalas har man ballonger och hattar och så dansar man
- Aaa. Mea datten! Mea datten! Mea datten! Mea datten
- Ja, du ska få mera vatten. Lugn.
- *illskrik* MEA DATTEN! MEA DATTEN!

Jag berättar för mitt älskade barn flera gånger om dagen att hon är mammas älskling, att hon är det bästa barnet i hela världen, att hon är mammas älsklingsbarn och att mamma älskar Elvira mest i hela världen.
- Aaa, svarar hon på det.

Den som någonsin rör mitt barn på ett sätt som hon inte vill bli rörd på, den personen kommer ångra att den någonsin blev född. Det finns inget jag inte skulle göra för Elvira. Inget. Inget!

Tillbaka till henne

Nu har jag alltså boken i min hand. Äntligen!

Jag slits mellan två önskningar. Dels vill jag njuta långsamt av boken, som när man äter riktigt fin choklad. (Nu gillar ju inte jag riktigt fin choklad. Jag tycker det smakar illa och dessutom får jag migrän av det. Men ni fattar va?) Smaka på varenda ord, begrunda varje formulering. Men samtidigt vill jag bara trycka i mig den, som när jag hetsäter en hel plåt snickerskakor. Det är underbart medan man gör det, men man mår lite illa efteråt. Jag vill att boken ska räcka riktigt länge. Samtidigt vill jag veta vad som händer. Nu!

Det får nog bli något slags mellanting, i den mån det går.

Gårdagskvällen var fin. Garbo mötte upp mig på centralen och vallade mig genom myllret av människor. Ner i tunnelbanan, på rätt tåg åt rätt håll och av på rätt station. Innan själva festen började slank vi in på ett hak och drack en kopp kaffe och pratade. Det finns så mycket att prata om!

Har ni varit på Hallongrottan? Om inte, tycker jag definitivt att stället är värt ett besök! Särskilt om du är intresserad av HBTQ-frågor, feminism och genus. Det är en veritabel guldgruva! Jag ville köpa på mig hela affären, men nöjde mig med tre deckare och en bok om sexuella övergrepp på barn till mig själv och två ljuvliga barnböcker till kråkan.

Dessutom hämtade jag som sagt ut min vinst och fick den signerad.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer, men jag tror jag nöjer mig så här. Tack Garbo för samtal och möte. Tack Sara för boken, signaturen och festen.

Ikväll

Jag har haft en toppenkväll i Stockholm tillsammans med Garbo. Vi var på releasefesten för Sara Lövestams nya bok och jag hämtade ut min vinst.

Den här kvällen kräver ett ordentligt blogginlägg, det är ett som är säkert. Ett inlägg som är skrivet med lite mer eftertanke än vad min stackars utmattade hjärna klarar av för tillfället.

So, bis später!

Gudomliga snickerskakor

Jag har totalt snöat in på snickerskakor. De är inte bara beroendeframkallande, de är också snuskigt goda och löjligt enkla att göra.

Det här behöver du:

  • En burk (350 gram) jordnötssmör
  • 2 dl ljus sirap
  • 2 dl socker
  • 9 dl cornflakes
  • 200 gram ljus choklad

Så här gör du:

  • Blanda jordnötssmör, sirap och socker i en kastrull. Värm ihop det till en ganska trögflytande smet. Blandningen ska inte koka.
  • Häll sedan ner cornflakesen och rör om
  • Bred ut smeten på ett bakplåtspapper, den ska vara ca 1½ cm tjock.
  • Smält chokladen i micron och bred ut över smeten
  • Ställ kallt tills chokladen stelnat
  • Fungerar utmärkt att frysa och ta fram 10 minuter innan servering