Underbara imorgon

Det var tyvärr bara en engångsföreteelse att kråkan sov en hel natt. Igår var det en vanlig natt igen. Dvs hon vaknade nio gånger på 11½ timme. Det “sjuka” är att det tycker jag är helt normalt och acceptabelt. En dålig natt är jag upp två eller tre gånger så ofta. Kanske inte jättekonstigt att jag ständigt är trött. Jag får sällan sova mer än två timmar i stöten och kommer således sällan in i djupsömn.

Nåja. Nog om det.

För i morgon ska jag ut på skojigheter! Det är ju releasefest för Sara Lövestams nya bok. Jag bestämde mig för att ta tåget och har köpt biljetter för mina sista slantar. Tur att jag har en remsa för t-banan sen tidigare!

Som om det inte vore tillräckligt kul att få gå på fest och träffa Sara och hämta ut min nya bok. Jag ska dessutom träffa en bloggvän som jag aldrig träffat tidigare. Whohoo!

Det ska bli så himla kul!

Sånt som “vanligt” folk liksom gör till vardags, det blir värsta festen för mig. Men å andra sidan vill jag inte ha det annorlunda. Jag trivs så gudomligt bra här ute på landet i vårt röda hus med vita knutar.

Idag har ena rabatten fått lite gödning och ny jord. Sen tog jorden slut, så jag får väl köpa mer innan jag ger mig på övriga rabatter. Så ska det köpas lite vårblommor att ha i krukorna på trappan och så småningom lite blommor till blomlådorna. Det blir säkert en del plantor till när allt kommit upp i rabatterna och jag tycker att det saknas något någonstans. Aldrig kunde jag väl tro att jag skulle tycka det var så kul med trädgård!

Dessutom håller jag på att göra det lite mysigare och roligare på kråkans rum. Jag har flyttat ut bebisprylarna och ska köpa ett bord och några stolar så hon kan sitta där och rita eller bygga pussel. Soffan är nu ombonad och mysig med massor av kuddar. Jag ska möblera om lite och så har jag köpt förvaringslådor till alla hennes mjukisdjur, jag ska flytta upp lite böcker och leksaker från vardagsrummet och så har jag hängt upp en tavla vi fick av farmor och farfar samt några mysiga lampor. Jag hittade en fin griffeltavla och whiteboardtavla på ett stativ som jag tänkte köpa och ställa i det tomma hörnet som blev när jag flyttade ut babygymmet. Dessutom ska jag köpa en förvaringsmöbel för alla leksaker hon har här nere. Nu tycker jag de ligger och skräpar lite varstans. Jag längtar tills vi vågar låta henne gå ensam i trappen, då kan hon leka själv på sitt rum hur mycket hon vill! (Det kommer antagligen att sluta med att hon ritar fulla väggarna, men då får vi väl tapetsera om innan vi flyttar)

Nu ska Kärleken åka iväg och jobba natt. Jag ska nog sova, tror jag.

Dagens facebookmeddelande

Jag har fått ett meddelande på Facebook från en man med initialerna A.A.

Han skriver så här:

Hej!

hejjjjjjjjjjj…. dina bilder är mycket vacker och du också är söt….jag vill ha pratar med dig du är som superidol och Skyltdocka dina leende är söt lika vackra blomblad .

Och hemligheten ditt leende är fantastiska. som stjärnorna som inte vet vad de blinkande. Och månen … som lyser som ett ögonbryn över himlen och ögonen natt

Problemet är inte ingenting. Vi ser svårt. ett problem Skapar i ögon och hjärtan. Nu … öppna ögon och hjärta … Eller Stäng jag ska pratar med dig… tack

Jag funderar på att svara. Eller så kanske inte.

 

Plötsligt händer det

Jag har sett det troligare att vinna 50 000 kr i månaden i 50 år på Triss än att få sova en hel natt utan att bli väckt av kråkan. Och då ska man betänka att jag aldrig köper Trisslotter. Eller några andra lotter heller.

Men igår, efter att ha sovit i bilen hela vägen till Stockholm, varit på våffelkalas hos finaste vännerna och röjt järnet med liten Karin, iklädd blomhatt och blomglasögon, gungat i en oändlighet och sen sovit hela vägen hem i bilen. Efter allt det, så sov hon från kl strax efter 20 till 6.45 utan att vakna en enda gång.

Alltså noll gånger. Ingen gång. Inte alls.

Själv vaknade jag runt 4 efter de sedvanliga mardrömmarna. Med hjärtat i halsgropen gick jag in till Elvira. Livrädd för vad jag skulle hitta.

Jag hittade ett barn som kramade sin Lakrits och sin barbapapakudde och sov som en liten, liten griseknoe.

Plötsligt händer det.

Och jag befinner mig i någon form av chock.

Smarrig fiskgratäng

Igår käkade vi fiskgratäng. Kråkan, som annars bara vill ha pasta och korv, brukar äta den med god aptit. Den är god och väldigt enkel att göra.

Du behöver:

  • Ett paket fryst fiskfilé, antingen torsk eller hoki. (Jag köper aldrig torsk av etiska skäl, inte ens om den är MSC-märkt)
  • En burk creme fraiche
  • En förpackning av Icas pastasås (vi brukar ta den med vitlökssmak)
  • 1½ dl riven parmesanost
  • 2 msk fiskfond

Så här gör du:

  • Tina fisken
  • Sätt ugnen på 225 grader
  • Lägg den tinade fisken i en liten, ugnssäker form. Fisken ska täcka hela botten.
  • Salta och peppra efter smak på fisken
  • Blanda ihop creme fraiche, pastasås och fiskfonden. Häll blandningen över fisken.
  • Strö över 1 dl av parmesanosten.
  • Ställ in mitt i ugnen och tillaga i ca 15 minuter tills osten fått en fin färg och fisken är genomkokt.
  • Strö över den sista halva decilitern av parmesanosten över gratängen medan den fortfarande är varm
  • Servera med kokt, pressad potatis eller ris. Och ärtor, såklart!

PS. Bilden är snodd

Klockan

Ni glömmer väl inte att ställa fram klockan en timme innan ni går och lägger er?

Hur man kommer ihåg åt vilket håll man ska vrida klockan?

Tja, på våren ser man fram emot sommaren och på hösten ser man tillbaks på sommaren som varit.

Somliga tar fram grillen eller utemöblerna på våren och ställer tillbaks dem på hösten.

Det är bara att välja.

Illamående

Det här gör mig så arg och upprörd att jag blir fysiskt illamående.

Så långt har vi kommit med jämställdheten i Sverige år 2012…

(Och jag inser också varför jag blir mer upprörd än vad som “är nödvändigt”. Jag inser också varför jag drömmer så mycket mardrömmar på nätterna nu att jag vaknar helt ledbruten på mornarna. Det är den årstiden… Den årstiden då allt började hända. Då smältvattnet droppade från taken och snödropparna kikade fram mellan snödrivorna. Då, när solen började värma och jag samlade takdropp i små hinkar och byggde dammar i den lilla bäcken i skogen där jag mer eller mindre bodde. Skogsrå, som jag var. Satt i min koja, alldeles ensam, och tittade på rådjuren som betade i gläntan. Alldeles tyst satt jag och tittade mellan granruskorna. Andäktigt. Våren. Början på allt liv, men för längesen var det även början på slutet för mitt liv som barn. På mitt liv, så som det var då. Jag är så evinnerligt tacksam över att jag fått möjligheten att återuppfinna mitt liv! Att faktiskt få hitta tillbaks till den jag är, återuppfinna mig själv. Bakom alla lager av rädsla, skam, sorg och förnedring. Bakom alla övergrepp, bakom våldet och smärtan. Under alla dessa lager av allt som inte var jag, lager som lagt på mig av någon annan, lager som lagts på mig av andra, lager som lagts på mig för att hålla mig tyst. Stilla och foglig. Under alla dessa lager och bakom alla rökridåer – där finns jag. Ren och orörd. Och jag är så innerligt tacksam att jag fått lära känna mig själv, fri från all skam, fri från smutsen.

Ändå så är det på våren, när solens förintelsestrålar bränner den hudlösa snön, som det gör som ondast att vara jag. För jag minns hur det var att vara jag. Där, precis i början, innan skammen, våldet och övergreppen. Precis i början på slutet.)

Heldag

Idag har vi varit ute. Bara det. Varit ute. Med korta pauser för lunch, vila, mellis, blöjbyte. Vi har matat hästar och tittat på när en häst fick nya skor. Vi har tittat på traktorer, lekt med Bosse och Britta, pussat Greta. Vi gick till och med en promenad och kråkan var så himla duktig på att gå! Hon gick nog nästan 1½ km alldeles själv med de där små, små benen! Sen fick mamma och pappa bära. Vi plockade tussilago i ett dike och hoppade över hål i marken samt samlade stenar i en ficka.

Det har varit alldeles, alldeles ljuvligt.

Men framåt kvällen började jag må skumt. Jag var helt matt och snurrig och kunde knappt prata eller stå. Migrän. Inte den vanliga sortens, jag hade inte de vanliga aurorna med synbortfall eller blixtar och vågor och jag hade ingen huvudvärk. Men samma sorts känsla i kroppen som jag får vid migrän.

Varje vår får jag det jobbigare med migränen under en period. Jag vet inte om det är ljuset som gör det eller om det är det ovana kisandet. Solglasögon brukar hjälpa, men ofta så får jag huvudvärk av att ha något som vilar på näsa och öron. Konstigt, va! Jag kan tillexempel inte ha på mig diadem särskilt länge innan jag får huvudvärk. Men ibland vill man vara fin och då får man lida pin :)

Men en migräntablett och ett par timmars vila, så känner jag mig mycket bättre. Kråkan däremot verkar sova lite dåligt. Det kanske är för varmt med pyjamas och duntäcke? Dags att byta ut täcket mot en filt, tror jag. Framåt sommmaren brukar det räcka med bara blöja eller en kortärmad pyjamas med korta ben och en tunn filt. För lika kallt som vi har inne på vintern, lika hett blir det inne på sommaren.