Changes

Som ni ser händer det grejer här… Jag är inte klar, inte på långa vägar.

Så ursäkta röran, jag bygger om.

Kråkan är väldigt sjuk och jag måste gå upp och lägga mig.

Det är en dag i morgon också, har jag hört talas om.

Sjukstuga galore

Igår kväll kände jag mig en massa yrslig och skum. Hög feber igen. Kråkan sov som en potta skit och jag tyckte hon kändes lite varm, men det var ju svårt för mig att avgöra eftersom jag var brännhet själv. När Kärleken kom hem fick han känna efter (inte läge att få upp kråkan ur sängen för att ta tempen mitt i natten) och jag hade rätt i mina misstankar. Även kråkan hade hög, hög feber.

Nästa gång hon vaknade fick hon flytande Alvedon och hon skrek och hostade så hon nästan kräktes. Stackars, stackars älskade lilla barn!

Men hon somnade om och sov kanske 20 minuter innan hon vaknade. Hon feberyrade och var helt otröstlig, det verkade som om hon såg saker som hon tyckte var läskiga för hon var helt skräckslagen. Desutom hade hon frossbrytningar så hela hon nästan som krampade.

Jag bar och bar och tröstade och vyssade och pussade feberhet panna. När hon lugnat ner sig fick hon komma och ligga i vår säng och sova mellan oss. Det har hon inte gjort på över en månad. (Jag vande henne av med det när vi var hemma hos mormor, det funkade inte att ha henne mellan oss för vi bara väckte varandra. Hon väckte mig varenda gång hon vände sig och hon vaknade av darlingens snarkningar och var helt hysterisk och illskrek flera timmar varje natt. Sen hon började sova i egen säng hela natten har hon sovit bättre igen.)

Efter en stund lyckades hon somna om, men först efter att hon fått lite Airomir mot hostan. Själv somnade jag först när det började ljusna ute. Och då vaknade kråkan och tyckte det var morgon, nästan två timmar tidigare än normalt.

Jag masade mig upp och vi har tittat på Mamma Mu i princip hela dagen. Hon har fått i sig välling, vatten och mjölk. Det får vi vara nöjda med.

Kl 9 orkade jag inte mer, då väckte jag darlingen som fick gå upp och ta över så jag fick sova.

Jag vaknade runt 12 av att kråkan var otröstlig. Frossbrytningar igen och den här gången fick det bli Alvedon i rumpan.

Mitt stackars älskade lilla kråkbarn! Det är tusen gånger värre när hon är sjuk än när man själv är det. Kärleken stannar hemma idag och vabar och vasar. Det är en sak att vara hemma med en frisk kråka när man själv är sjuk. Att vara hemma med en sjuk kråka när man själv mår som en räv med terminal rabies är en helt annan sak. Jag orkar inte bära, bära, bära, trösta, bära, vyssa, bära, pussa, bära, krama, bära.

Jag är glad att min Kärlek är världens bästa Kärlek! Och vackrast, snyggast, läckrast, sexigast, godast, underbarast, ljuvligast.

Jag skäms för att jag smittat kråkan med den här pesten. Stackars. Litet. Barn! Mamma älskar dig mer än livet själv.

Tänk att den här lilla tjejen har kommit till oss och att hon är viktigare än livet. Hon är mitt liv. Och själv tar hon det med ro, bryr sig inte nåt om att jag skulle dö om något hände henne.