Deklarerat

Jag vill bara säga att det suger getballe att vara arbetslös och fattig!

Inkomst: 7300 kr
Utgifter: runt 12 000 kr

Jag kommer inte kunna köpa deo eller hudcreme den här månaden heller. Eller nya jeans trots att mitt enda andra par har hål och är så stora att de halkar ner över röven.

Istället kommer mitt sparkonto minska ännu mer. 70 000 har försvunnit från kontot hittills. På att bara överleva.

Nu har jag i alla fall deklarerat och istället för att betala 1200 kr, så får jag tillbaks 700 kr. Yay, partey! Eller nåt…

Bitter och ledsen. Pitt och rövhål, fitta fat djuptallrik! Kuken ballen. Och alla andra jävla svärord ni någonsin kan tänka er!

Hur djur gör, del 4

Idag är det dags att ta reda på hur kossorna har det. Och tjurarna. Nötkreaturen alltså. Mina favoritdjur!

Korna brunstar året runt, till skillnad från tex kattor och ston. Deras brunstcykel är runt tre veckor (18-24 dagar), dvs de kommer att brunsta ungefär var tredje vecka om de inte blir dräktiga.

Först kommer den så kallade förbrunsten. Då svullnar kossans kön och hon blir lite rödare i slemhinnan.

En slemmig ko i en... lagård

Det beror på den ökade genomblödningen i könsorganet. Även slemproduktionen ökar, vilket man kan tydligt kan se om man knallar omkring i en lagård med uppbundna kor. Vissa kossor har intorkat slem på svansen och andra har som en snorblobba som hänger från vulva.

Fräscht.

En kossa i förbrunst brukar också hoppa upp och rida på sina stackars kompisar om hon kan. Dvs om hon inte står uppbunden. Och så är hon lite orolig, står gärna upp och råmar högt när de andra kossorna hellre ligger ner och idisslar.

Förbrunsten pågår i ungefär ett dygn.

Sen kommer högbrunsten. Då tilltar svullnaden och rodnaden i vulva och flytningen är klar och klibbig.

Jag vill, vill du?

Dock hoppar hon inte upp på sina kompisar längre, men om hennes kompisar är i förbrunst och hoppar upp på henne, så står hon kvar. Det kallas ståreflex.

Om kossan står uppbunden kan man kolla om hon är i högbrunst och har ståreflex genom att stryka henne på länden. Sänker hon länden, så har hon ståreflex. Själva högbrunsten pågår i ungefär 18 timmar. Så det gäller att vara alert, så man inte missar det!

För våra stackars mjölkkor får sällan till det med en tjur, tyvärr. Det är helt enkelt inte görligt att ha så många tjurar som det krävs för att betäcka en besättning på kanske tvåhundra mjölkkor.

Insemination pågår

En tjur orkar inte hur mycket som helst, oasett hur viril han är. Istället inseminerar man kossor med fryst sperma.

Jag sa ju att det var synd om kossan. Stackars ko som aldrig får knulla!

Eftersom befruktning sker med insemination gäller det att ha koll på när kossan brunstar, så man inte missar det! För ägglossningen sker ungefär tolv timmar efter kossan brunstat (varit i högbrunst alltså) och inte under själva brunsten som hos många andra djurslag.

Nåja, när kossan brunstat klart, kommer efterbrunsten när alla brunstsymtom successivt klingar av. Ibland kan hon få en blodblandad flytning. Det beror på att livmoderkärlen kan få en liten blödning när brunsten är över och är alltså inte samma sak som mensen hos kvinnor.

Man kan tro att köttkor har det lite bättre på sexfronten, för de får oftast gå tillsammans med tjur och bli naturligt betäckta. Men vänta ska ni få höra!

För nu kommer vi till tjurens del i det hela.

Tjurens penis är lång och smal. När han blir upphetsad blir svällkropparna blodfyllda och det gör honom styvare, men inte längre. Det sitter nämligen ett ligament inuti tjuren som håller upp och in snorren och när han blir upphetsad, slappnar ligamentet av och snorren tittar ut.

Lång och tämligen smal

Det vore synd att säga att en tjur är särskilt välutrustad, särskilt om man jämför med hans enorma kroppshydda! (En köttrastjur väger lätt ett ton och mer därtill!)

När en kossa i flocken brunstar börjar han stalka henne, han tränger henne åt sidan, luktar på hennes kropp och slickar henne på huvudet. Pretty much som en man uppvaktar en kvinna klockan tio i tre en lördagskväll med andra ord.

Tjuren testar om kossan är villig genom att lägga sitt huvud på hennes länd. Om hon står kvar, sänker länden och höjer svansen är det fritt fram.

Då hoppar han upp på kossan och gör en stöt och sen är det klart. In, ut, sprut, slut.

En stöt är det kossan får! En endaste liten stöt och sen är det klart! Fattar ni varför det är synd om kossan?!

Det gäller att vara snabb med kameran!

Men tjuren måste vara lite försiktig, särskilt om han står på lite halt underlag. Annars kan det gå som för den här stackaren.

Om kossan blir dräktig efter den där enda stöten, så kommer kalven efter ungefär nio månader. Ibland blir det tvillingar och det går bra det med. Om det inte är en tjurkalv och en kvigkalv, vill säga. För då blir kvigkalven en så kallad “Free Martin” och tämligen värdelös för mjölkbonden.

Jag skulle kunna skriva en halv roman om kossors sexliv, dräktighet och kalvning, för det är så kul och intressant, men jag har en känsla av att alla kanske inte har samma vurm för kor som jag har. Har jag nämnt att kor är mitt favoritdjur?

Men om ni vill se hur en kolivmoder ser ut efter kossan har tryckt ut en kalv OCH sin egen livmoder, så kan ni kolla på det här gamla inlägget  (scrolla till längst ner på sidan!) som jag skrev när jag jobbade på distrikt och hade ett par livmoderframfall att ta hand om. Men jag varnar er! Det är äckligt! Som FAN! Så titta inte om du är kräkmagad!

Men jag är inte ett dugg äcklig, bara hur söt som helst!

Nästa gång kommer det handla om grisar! Missa inte det!

Ni vet väl att det är fritt fram att ställa frågor i kommentarerna?! Fråga på! Jag kanske inte kan svara, men jag kan åtminstone försöka! Och om du tycker det är för genant att fråga i kommentarsfältet, så går det bra att maila också. Adressen hittar du i menyn till höger –>

På bar gärning

Har ni någonsin sett det programmet? På bar gärning, alltså. Om inte – don’t bother.

Jag såg en kvart eller så, sen var jag så arg att jag kokade.

Låt mig göra en snabb resumé av handlingen: Man sätter folk i situationer där man vill se om de ingriper när de bevittnar händelser som är fel på olika sätt. De sätter tex en docka och en högtalare med bebisskrik i en stängd bil en varm sommardag och så ser de om folk reagerar och isf hur. Människorna som blir filmade har ingen aning om att det hela är fejkat eller att de blir filmade.

Det kan vara situationer när en barnvakt skäller ut barnen hon vaktar och kallar dem hemska saker, föräldrar som kallar sin dotter värdelös osv osv. Och så vill de se om någon vågar gå fram och säga ifrån. Om någon har civilkurage, med andra ord. I slutet av programmet utser de “Veckans Hjälte” – någon i allmänheten som agerat får en bukett blommor och får synas lite i tv.

Jag blir så oerhört provocerad! Jag blir inte arg, jag blir förbannad! Att lura folk på det där viset! Det här är ju allvarliga och i vissa fall brottsliga saker! Hade jag agerat och sen fått en blomsterkvast och ett “Veckans Hjälte” hade jag bett dem stoppa upp kvasten i brunhålet och eventuellt även slagit sönder en tv-kamera eller två.

Så fruktansvärt smaklöst! Ännu mer smaklöst än när elever från Konstfack fejkar psykos och snyltar på samhällets resurser.

Tvi vale!

Tillbaka till henne

Jag lyckades sippa i mig boken Tillbaka till henne av Sara Lövestam som ett glas dyrt årgångsvin. Jag som brukar vräka i mig böcker som en påse billigt smågodis i vanliga fall.

Inte förrän nu har jag läst klart.

Jag sitter här med tårstrimmiga kinder och en bubbla av sorg och kärlek i mitt bröst och vill bara uppmana er till en sak:

Läs den!

Jobb och flytt

I helgen hörde jag av mig till min gamla arbetsplats i Alingsås och hörde hur de har det framåt hösten. De söker visserligen en smådjursspecialist, men jag kan ju åtminstone höra.

Jag fick svar att de var väldigt glada att höra av mig och att de nog kunde ordna jobb åt mig. Jag fick chefens telefonnummer och en uppmaning att ringa när de kommer hem från sin semester.

Då har jag jobb. Nu är det “bara” Kärleken kvar. Tänk att det ska vara så jäkla svårt – här får inte jag jobb, någon annanstans får inte Kärleken jobb. Moment 22.

Som tur är finns det tre intressanta jobb i Göteborg utannonserade just nu, så vi håller tummarna för att de tycker att Kärleken är tillräckligt kvalificerad. Ja, så om han får jobb, då ska vi bara hitta någonstans att bo. Bara. Och sen ska vi packa och flytta allt vi äger och har. Vi har samlat på oss en del de här två åren vi bott här, kan jag säga! Det kommer krävas två stora lastbilar, allra minst!

Och sen allt det här andra praktiska runt att flytta. Jag blir matt bara jag tänker på det! Jag kommer i alla fall inte vara gravid med lyftförbud som jag var vid förra flytten. (Moderkakan låg “fel” och det fanns risk för störtblödningar. Inget sex och inte lyfta. Tur att kakan flyttade på sig sen!)

Jag blir så himla ledsen varje gång jag tänker på att flytta. Idag stod jag och diskade, tittade ut genom fönstret på offerkullen bakom huset, genom skogen och ner i ådalen, ända bort till sjön. Jag grät ner i diskbaljan, som en äkta femtiotalshemmafru. Vill. Inte. Lämna. Detta! För att strö salt i såren skiner solen alldeles bedårande och när jag hämtade ved luktade det godisaffär från slänten där alla tusentals violer blommar.

Varje dag kommer jag på mig själv med att tänka hur ofantligt mycket jag älskar att bo här.

Men snart måste vi lämna det. Måste. Vi vill inte, men vi måste. Och det känns bittert. Bittert som fan!

Oj voj

Ojojoj, igår var en intensiv dag! Kråkan tyckte det var morgon 5.30 och sen var det fullt ös medvetslös hela dagen. Sova middag? Näpp! Hon hade hunnit bli övertrött redan och allt, precis allt var dåligt.

Efter några timmar av gnäll, skrik och katastrof (och några läggningsförsök som slutade med att alla sängkläder, nappar och gosedjur låg på golvet utanför sängen) så tog jag till det tunga artilleriet: bilåkning!

Jag tror inte ens att vi hann komma en kilometer innan barnet sov. Och jag som hade tänkt åka och handla något gott till kvällen. (Kärleken jobbar kväll, då måste man tröstäta. Och med man menar jag jag.) Men när vi kommit till affären sov ju barnet och jag lämnar henne inte ensam i bilen. No way. Så jag fick bara vända, ta en sväng förbi DT’n på Donken och köpa en jordgubbsshake och sen hem igen. Kråkan vaknade när vi var hemma. En knapp halvtimme sov hon.

Men livet var väldigt mycket bättre efter den lilla tuppluren. Vi var ute och plaskade i vattenpölar och gjorde sandkakor i sandlådan och sparkade boll. Kråkan satte sig i en vattenpöl. Hon hade bara strumpbyxor på. Hon blev blöt! Och smutsig. Men vad gör väl det?

När hon lekte själv i sandlådan och jag inspekterade rabatten på kortsidan av huset började hon illtjuta och skrikgråta. Jag trodde hon hade tagit i elstängslet, allra minst. Jag rusade dit och kråkan står tryckt mot väggen och gråter och skakar. Hon hade sett en fluga.

Men lilla, lilla barn. Är du så himla rädd för flugor?! Det känns inte normalt, man ska inte vara så rädd för flugor att man få panik när man ser en. Jag vet inte vad jag ska göra åt det heller. Mer än att prata om att flugor pussas. Vi såg faktiskt en fluga som satt sig på Lakrits fot. “Titta, flugan pussar Lakrits fot!” Det pratade hon om resten av kvällen.

Är sånt här allvarligt? Såna här fobier? Ska jag kanske höra av mig till barnpsykologen? Vad ska jag göra? Orolig!

När det äntligen var läggdags för kråkan var jag helt slut! Om barnet skulle sova? Icke! Nappen “ramlade” ur sängen massor av gånger. Konstigt. Det gjorde Lakrits, Busmus och Kanin också. Kudden med en gång. Väldigt märkligt, hur gick det till? Hrmf!

När barnet somnat käkade jag lite och slötittade på tv innan jag somnade på soffan. Där sov jag hela kvällen, ända tills Kärleken kom hem från jobbet runt midnatt. Jag förflyttade mig till sängen och fortsatte sova till 6.15 i morse då det var morgon enligt vissa.

Nu är barnet på dagis och jag har bara slöat här hemma. Sitter och funderar på vad jag ska hitta på sen, när serien “Hur djur gör” är slut, det är bara tre avsnitt kvar. Har ni några tips? Något ni vill veta? Något ni är nyfikna på?

Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och sen åka och hämta älskat barn från dagis och hoppas på att hon sovit middag idag. Något säger mig att hon inte har det. Men hon lär nog somna i bilen på vägen hem i så fall.

Hare bra!

Hur djur gör, del 3

Idag har turen kommit till hästen. Jag hoppas ni hänger med ordentligt, för i slutet av den här serien, så kommer en liten quiz. Flest rätt vinner fint pris!

De flesta ston, liksom katter, brunstar inte under den mörka delen av året. De brukar börja brunsta runt februari/mars.

Ett brunstigt sto kan bli lite tjurigt och gnälligt, lite extra känslig, så att säga. Precis som vissa andra däggdjur av honkön med två ben.

*blink blink*

Ett sto i högbrunst lyfter upp svansen och “blinkar” med vulvaläpparna mot dig, det pilska stycket. Hon är allmänt vulgär, med andra ord!

Stoet brunstar mellan fyra och åtta dagar och brunsten slutar med att hon får ägglossning. Vill man alltså ha ett föl undan sitt sto, är det smartast att låta betäcka eller inseminera henne i slutet av brunsten. Men inte för sent, för då kanske man hinner missa brunsten och ägglossningen.

Mellan slutet av brunsten och början på nästa brunst är det 15-17 dagar. Det ger alltså en brunstcykel på ungefär tre veckor. Om du inte betäcker ditt sto eller om hon inte blir dräktig vid betäckning, så kommer hon alltså att brunsta ungefär var tredje vecka mellan februari till november. Om allt är normalt vill säga. Det är inte alltid det är det, men det tänker jag inte gå in på här. Ofta är brunsterna längre i början och i slutet av året och det är inte alla gånger stoet får ägglossning de gångerna. Optimalt är att låta betäcka sitt sto mellan april och september.

Särskilt om man betänker att stoet går dräktig i ungefär 11 månader (335-342 dagar) och man vill helst inte att fölet ska komma i snöglopp och snålblåst. Alla kvinnor som någongång varit gravida kan känna sympati med stoet – tänk att vara dräktig i elva månader! Hujedamej!

Nu ska vi prata lite om hingstens roll i det hela. (Ni har kanske hört ordet “vallack” – det är en kastrerad hingst. Det kanske är lite för basic för er, men det kanske finns några läsare som inte är hästvana, vad vet jag.)

Hur som helst. Hingstpenisar är ena rejäla doningar, kan jag lova. Man blir lite lätt skräckslagen när man ser en erigerad hästkuk för första gången. Deras penis fungerar

Come on, baby

ungefär likadant som en mans penis. En man av människosläktet alltså. Hingsten känner stoets lukt, stoet “blinkar” åt honom (avancerad form av flirt – det kanske man skulle testa någongång om Kärleken är nödbedd, blinka lite med vulvaläpparna, lite sexigt sådär. Fast vid närmare eftertanke så, njä.) och backar emot honom och han får ståfräs och vill genast sätta på henne.

Vilket han gör om hon vill. När det går för honom, vilket det brukar göra efter några stötar, han är fyrasekundersmannen personifierad, så flaggar han stolt med svansen upp och ner.

Love sweet love

Det lite listiga med hingst och sto är att när stoet är brunstigt, så blir hennes livmoderhals mjuk och tänjbar. Och när hingsten får full erektion och när det går för honom så blir hans ollon så groteskt stort (jag pratar tallriksstort i omkrets) att det tänjer ut stoets livmoderhals så att sperman lättare kommer in i livmodern.

Ja, och som sagt, elva månader senare kommer fölet. För ston föder oftast bara ett föl. Tvillingar är inget man vill ha – de brukar sällan överleva.

Mamma och föl

Sen finns det en mängd konstigheter och problem kring stoets sexualitet och dräktighet, men nu fokuserar vi ju bara på hur de gör det när de gör det. Och så går det alltså till. Frågor på det?

Nästa gång ska vi få veta mer om den stackars kossan. Varför det är synd om henne, får ni veta då. Missa inte det!

 

 

 

 

Råbert

Nämen, ser man på! Vår råbock Råbert har gått och skaffat sig ett smaldjur. Fast det kan lika gärna vara ett tjockdjur, det är ju lite svårt att se skillnad på om man säger.

De är så söta när de spankulerar omkring här och äter ekollon.

Siska däremot är ju helt värdelös. Jag släppte ut henne innan jag såg att Råbert var där med sin fästmö. Jag öppnade dörren försiktigt för att ropa in henne igen. Ja, då står Råbert med fästmö nere vid äppelträden och Siska står kanske 20 meter bort och bara tittar på dem.

Bah! Inte mycket jakt i den hunden, nej. Inte förrän djuren började springa när de hörde mig. Då var det plötsligt kul att kuta efter och skälla ut dem. Tur att hon är så lydig och kommer direkt när jag ropar!

Veckans Blogg!

Alltså, ni anar inte! Jag är så glad att jag har sockerdricka i benen. Sådär så man blir prillig och har svårt att sitta stilla.

Jag har blivit utsedd till Veckans Blogg på Bloggvy.se! Kolla bara här! Eller uppe till höger här! Eller varför inte kommentarerna på förra inlägget. Om ni inte tror mig, vill säga. För jag har svårt att tro det själv.

Veckans blogg, alltså. Hur stort är inte det?! Säkert lika stort som… att hitta Atlantis! Detta måste firas på något vis. Hur? Ett glas kvarglömd påskmust till frukost tror jag det får bli!

Skål!

To do

Hörrni, det är ju mindre än en vecka kvar tills jag ska på Bloggmingel! Whohoo! Men jag måste hinna med att fixa lite grejor innan dess.

  • Hämta min klänning från kemtvätten (får vänta tills jag får pengar)
  • Köpa nya (hela) strumpbyxor (får vänta tills jag får pengar)
  • Bestämma mig för vad jag ska ha på mig på dagen
  • Köpa tågbiljetter till och från Stockholm (får vänta tills jag får pengar)
  • Ta reda på hur jag tar mig till Rica Talk Hotel
  • Plocka ögonbrynen
  • Fila fötterna
  • Leta reda på lämpliga skor att ha till klänningen
  • Leta reda på lämpliga smycken till klänningen
  • Fixa till naglarna (dvs klippa ner samtliga till samma obefintliga längd)

Jag kommer se ut som och känna mig som en luffare. Jag minns inte ens när jag köpte nya kläder och skor senast. Jackan jag har är gammal och sliten – den har definitivt gjort sitt, men jag har inte råd att köpa någon ny. (Drömmen hade varit att ha råd att köpa en vårkappa! Och den där klänningen jag såg på La Redoute. Och den där andra klänningen jag såg på eCouture by Lund. Och nya jeans – de där tighta jeansen jag köpte i höstas är numer baggy av viktnedgången. Och nya skor! Som inte är köpta för 99 kr på Ica Maxi eller på Skopunkten. Eller nya trosor. De jag har faller i bitar vilken dag som helst. För att inte tala om att jag behöver ha (minst) en ny BH – just nu har jag bara en BH som är lagom, så jag går oftast utan. Oh well! Huvudsaken är att barnet har hela, rena och tillräckligt stora kläder och det har hon.)

Jag skulle vilja gå till frissan också. Håret är ett burr med utväxt. I ett annat liv kommer jag ha råd med sånt. I ett annat liv kommer jag ha råd att köpa deo och hudcreme också. Och i det där andra livet kommer jag dessutom att ha råd att köpa något annat än den billigaste skiten av deo och hudcreme på Ica.

Men på Bloggmingel ska jag, luffare eller ej! Och det ska bli så himla kul! Och för att göra en toppenhelg ännu bättre, så ska jag nog träffa Garbo efter utcheckning på söndagen, så åker vi in till stan och käkar lunch och dryftar skitviktiga saker! En helg tillsammans med vuxna människor! OMG!