Sugen

Åååh, jag är så himla sugen att gå på det här!

En helg utan barn och utan måsten. En helg utan att behöva få allt att flyta med mat- och sovtider, utan att behöva snubbla och trampa på leksaker vart man går, utan att behöva ägna kråkans varje vakna stund åt att skademinimera. Bara träffa andra vuxna människor och omge sig med lite, lite lyx.

Okej då, för mig skulle det vara sjukt enormt mycket lyx!

Men så är jag ju fattig som en kyrkråtta, i den mån de verkligen är fattiga. Jag menar, min deo och min bodylotion är slut och jag kan inte köpa nytt förrän i slutet av månaden när jag får den där ynka pengen av a-kassan. Jag får helt enkelt gå omkring och vara fnasig och lukta svett och så är det med det. Värre saker har man varit med om.

(Min übersnälla mamma hade satt in pengar på mitt konto till påsk. Hade jag inte haft de pengarna hade jag fått ta av mina hastigt försvinnande sparpengar för att betala räkningar. Har jag nämnt att min mamma är bäst?!)

Men just nu känner jag mig mest ledsen. Jag vill verkligen, verkligen gå!

Glömde

Äh, jag glömde ju berätta om söndagskvällen.

Jag satt och broderade och väntade på att det skulle börja en film på tv. Klockan var strax innan 21. Då knackade det på dörren. Jag trodde det var hyresvärden eller nån annan boende på gården, så jag fläkte upp dörren utan att kolla genom fönstret. Siska skällde som en blådåre i hallen bakom mig.

Ute på bron står en kvinna och nedanför trappan står en man som jag inte riktigt såg först. Kvinnan frågade om hon fick komma in och låta toaletten och dricka lite vatten. Hon talade felfri svenska, men med brytning. Såg lite sliten ut, sådär.

Näe, jag släpper inte in främmande folk i huset en söndagskväll ensam hemma med hund och barn. Jag sa att hunden inte gillar främmande utan skulle hugga dem om de kom in. Jag blåljög, alltså. Siska gillar alla människor och den största risken är att hon slickar ihjäl någon. Alternativt skäller sönder någons hörsel. Det är inte helt otroligt. Hon gillar att skälla.

Jag drog igen dörren och låste. Släckte alla lampor inne och tände ytterbelysningen. Jag tyckte det var lite läskigt och jag kände mig en smula skärrad, faktiskt. Jag menar, hur troligt är det är någon vill låna toa och dricka vatten en söndagskväll mitt i påsken och dessutom mitt ute i tjottahejti?! Inte särskilt troligt alls. Antingen ville de bara kolla om vi var hemma eller så ville de komma in och kolla om det fanns något av värde att stjäla.

Jag ringde till Kärleken på jobbet och han såg till att det kom hit en polisbil och kollade av gården och omgivningarna.

Någon bil hade jag inte sett och jag kollade aldrig var de där typerna tog vägen. Dumt nog. Jag var lite för skärrad.

Nåja, polisen hittade inget skumt på gården och inte i omgivningarna eller på småvägarna heller.

Hyresvärden blev nojjig, eftersom det förekommit en del stölder av maskiner och prylar på några gårdar, så han gick runt och kände på alla dörrar och körde in lastare, traktorer och grävmaskiner i maskinhallen. Han såg inget skumt han heller. Och han blev inte av med något.

Märkligt att de bara knackade på här och inte på det stora huset. Fast det kanske de gjorde. De kan ha knackat på på framsidan, den stora ingången. Den används inte och det hörs inte in när man knackar på den. Man går in köksingången när man går in hos hyresvärden.

Nåja, slutet gott, allting gott. Men jag var lite nojjig hela den kvällen och vågade inte gå och lägga mig förrän Kärleken kom hem. Eller jo, det gjorde jag ju, för han ringde när han skulle slutat och berättade att han skulle få jobba över ett par timmar. Och jag orkade inte sitta uppe till kl 1.30 när jag skulle upp med kråkan runt 6 på morgonen.

Jag har ju i alla fall en ypperlig vakthund som skäller för minsta lilla ljud, så jag kände mig inte rädd att inte vakna om någon skulle försöka bryta sig in.

Äntligen…

… är påskhelgen över.

Vi har visserligen haft det lugnt och skönt, åtminstone den tiden då kråkan inte varit Fröken Tvärtemot eller Fröken Omöjlig. Men Kärleken har jobbat, jobbat och så jobbat lite till. Han började kl 17 i fredags och kom hem kl 1.30 natten mot måndag. Då hade han jobbat sammanlagt 33 timmar. Vi har knappt sett röken av honom, eftersom han sovit på dagarna och varit vaken i max två timmar innan han åkt igen.

Jag och kråkan har roat oss bäst vi kunnat. Vi har bakat tårta och sen ätit den, vi har varit ute och lekt i sandlådan och med Siska, Britta och Bosse. Vi har läst många böcker och byggt många torn. Vi har tittat på otaliga avsnitt av Barbapapa och lekt kurragömma tills gömställena tog slut.

Jag har varit helt slut efter att ha underhållit en kråka och idkat skademinimering hela dagarna, så när kvällen kommit har jag säckat ihop i soffan och sovit ett par timmar, glott en stund på tv och sen fortsatt sova i sängen.

Nu är det äntligen vardag igen och Kärleken var ledig igår och idag, sen är det på’t igen.

Jag skulle gärna visa bilder från vårt tårtmakande, men det var Kärleken som fotade med sin mobil och han har inte lagt över bilderna på nätverket än. Så det får ni ha till godo. I den mån det är intressant att titta på bilder på ett barn som kletar jordgubbar och grädde på sockerkaka.

Jag har i alla fall artbestämt de där blommorna som jag inte visste vad det var i ett tidigare inlägg. Det är Porslinshyacint. Eller Persisk Blåstjärna. Men mest troligt Porslinshyacint. Oavsett så är de väldigt söta!

Nu ska det väl bli ordning på bloggandet igen också. Tror jag.