D-vitamin

Minns ni i höstas och vintras, att jag var så trött? Vi var ständigt sjuka, eftersom kråkan drog hem alla möjliga smittor från dagis. Hon sov dåligt om nätterna och det gjorde ju därför vi med. Eller i alla fall jag. Kärleken har lättare att sova, jag vaknar vid minsta pip från kråkan och ett tag, när hon sov i vår säng, sov jag inte många timmar per natt, eftersom jag vaknade varje gång hon rörde sig.

Så mörker, sjukdomar och dålig sömn. Pendla och jobba samtidigt. Jag somnade bakom ratten och gick till läkare som sjukskrev mig efter att ha tagit ett helt batteri blodprover som alla var normala.

Av dr Mårr fick jag tipset att testa D-vitamin. Ni kan läsa om D-vitamin här. D-vitaminbrist var inget läkaren kollade. Jag tror att det kanske var det enda han inte kollade. Ett tag var han inne på att jag hade Addison (lågt blodtryck, extrem trötthet).

Jaja, jag kan väl testa D-vitamin, tänkte jag och kompletterar min dagliga multivitamintablett med massiva mängder D-vitamin. Det tog ett par, tre dagar, sen var det som om ett gammalt spindelnät blåstes bort från hjärnkontoret. Ett spindelnät som jag varit så van vid att jag inte ens märkt att det var där förrän det var borta. Det var som att öppna alla fönster och få ett ordentligt korsdrag så allt gammalt damm sveptes bort. Det kändes som det gjorde den där sommaren när jag hade brutal B12-brist (då mådde jag så crappy att jag inte kan minnas att jag någonsin mått så kasst) och fick sprutor och ungefär hur mycket B12-tabletter som helst. Känslan efter några dagar av injektioner och tabletter… det var ungefär samma känsla som nu.

Nu kan jag kanske inte säga att det enbart var tack vare D-vitamintillskottet. Jag menar, vi (jag, när jag var hemma hos mamma sist) vande kråkan av med att sova i vår säng, det blir ljusare och dessutom har jag inget jobb, så jag tror inte jag lider av eventuell trötthet lika mycket nu som jag hade gjort om jag haft ett jobb.

Läkaren sjukskrev mig pga depression. Men jag har varit deprimerad förr. Jag menar HJÄLP, vad jag har varit deprimerad! Jag har mått så dåligt att jag försökt begå självmord för sjutton gubbar! Och dessutom hade jag en släng av postpartumdepression. Därför kände jag inte igen mig riktigt i diagnosen depression som jag fick nu. Jag vet hur jag mår när jag är deprimerad och det är inte så som jag mådde i höstas och vintras.

Jag har hört att det finns psykiatriker som behandlar depressioner, ffa hos kvinnor, med D-vitamin. Hur behandlingsresultatet är har jag ingen aning om.

Jag vet bara att hos mig har det fungerat alldeles ypperligt! Jag mår så fantastiskt mycket bättre och jag är inte alls lika trött längre, även om man kan bli lite lätt matt och svag i knäna av kråkans härjningar vissa dagar…

Lilla fröken Omöjlig

Nu börjar det.

Fröken Omöjlig har flyttat in i vårt hus. Ibland tillsammans med fröken Tvärtemot. Det är bara att andas, räkna till tio, andas lite till och aldrig släppa barnet med blicken. Jag menar aldrig. Inte för en sekund.

Då kan det nämligen hända att barnet ritar krumelurer på hela köksgolvet. Tack och lov bara med blyertspenna. Och medan mamman skrubbar och gnor för att få bort eländet, passar barnet på att smita ut i vardagsrummet för att fortsätta sin konstnärsbana där istället. Vi har nu ett fint dekorerat vardagsrumsbord.

En annan rolig lek är att vända upp och ner på mjölkmuggen och rita med mjölken som rinner ut.

Eller varför inte orma sig som en anakonda och sprattla som en spindel när man ska ner i stolen för att äta.

Att fylla munnen med mat och/eller mjölk och sedan plågsamt långsamt låta innehållet i munnen rinna ut och ner på tröjan och bordet och/eller golvet är en annan favorit.

Livsfarliga saker som att klättra upp på armstödet på soffan och hoppa upp och ner på det är en annan rolig lek. Eller att springa fram och tillbaks i soffan med millimeter mellan soffkant och barnafot. Eller klättra i trappan och balasera på ett ben på varje steg. Eller stå på ett trappsteg och böja sig framåt/neråt för att plocka upp ett skräp på trappsteget nedanför.

Eller smacka hela tv-rutan full med fruktpurékladdiga handflator när mamman försynt påpekar att du kan vinka till tvn, men inte klappa den.

Att vända upp och ner på en fruktpuréburk ut över golvet är kul. Särskilt om man hinner plaska i pölen som blir, med både händer och fötter, innan mamma hinner fram med torkdon.

Listan kan göras oändlig. Det är bara att gå i kråkans fotspår och skåda förödelsen som breder ut sig i vårt hem.

Håhåjaja, det är tur att vi har kul under tiden och skrattar så vi gråter minst en gång om dagen.

And the winner is…

Vinnaren i gårdagens lite hastigt utannonserade lilla tävling är…

NORI

Eftersom Nori väntar  syskon till lille J, så kommer det komma något litet i ett paket till henne inom den närmsta tiden.

Jag kan ju inte lägga ut bild på det, då blir det ju ingen överraskning för Nori, fattar ni väl! Men när Nori fått sitt paket, DÅ kommer det upp en bild.

Okej?  Då säger vi så.