Kråknytt

Jag måste ju göra en kråkuppdatering, så ni hänger med i utvecklingen.

Som hon pratar! Konstant! Treordsmeningar är vardag. Jag vet inte om det är särskilt begripligt för andra, det hon säger, men för mig och Kärleken är det klart och tydligt.

Ussa täta (=pussa Greta)

Det roliga är att vissa ord säger hon baklänges. Särskilt ordet “kom”. Mok, heter det på kråkiska. MOKICKA ropas det många gånger varje dag här hemma. Det betyder kom Siska. Hon säger det så pass ofta att jag också börjar ropa MOKICKA när jag vill att hunden ska komma.

Mok mamma hörs det lite då och då också. Men när det är andra som ska komma blir det svårt. Katten Greta till exempel. MOKI… MOKI… MOKIKATTEN fick det bli till slut.

Igår pratade kråkan i telefon för första gången. Alltså pratade. Inte bara lyssnade, tittade, pillade och sen struntade i.

Kärleken är bortrest i jobbet några dagar och igår när han ringde lyssnade kråkan noga på vad pappa sa i telefonen och sen svarade hon faktiskt. När han frågade vad hon gjort, berättade hon att hon varit ute. Att vi lekt med Bosse och Britta, att vi sett fåglar och flygplan. När hon lessnade gick hon helt sonika ifrån luren som jag höll och sa “mamma”. Det var tydligen mammas tur att prata med pappa.

Ännu en milstolpe. Hon växer upp alldeles för fort, min lilla kråka!

Pappa var så stolt och glad över att ha pratat med kråkan i telefon för första gången att han genast måste berätta för sina kollegor. Han fick en skål tillägnad sitt första telefonsamtal med kråkan under deras gemensamma middag.

Har jag sagt att min Kärlek är det allra finaste och bästa människan jag vet?! Han är min livskamrat. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom!

Blombarnet och vällingen

Kråkans favoritsaker att äta är just nu yoghurt och inlagd gurka. Ja, inlagd gurka. Hon är tokig i det! Man måste ransonera det, hon skulle kunna äta upp en full burk om hon fick. Tokan! Och välling såklart! Det skulle hon kunna leva på om hon fick.

Hon är väldigt mysig, vill gärna sitta i knät och kramas och klappa och pussa. Både på oss och på sina leksaker och på andra saker hon tycker om. Och saker hon inte får röra, de kan hon alltid pussa och klappa på, tycker hon.

Hon är omtänksam och blir väldigt bekymrad om andra barn på dagis ramlar eller är ledsna – då vill hon trösta, klappa, krama och hålla i handen. Men bara på hennes villkor. Hon är klar och tydlig med när hon inte vill bli kramad. Det går inte att misstolka! Och det känns skönt! Jag hoppas att alla i hennes närhet (när inte vi är närvarande) respekterar det!

Titta, en jäääättestor lastbil

Hon gillar att läsa böcker. Favoriterna just nu är en ABC-bok hon fick av farmor och farfar och en bok som heter “Knacka på” som vi fick av biblioteket när kråkan var nyfödd. Jag tror inte att jag vet något som är mysigare än när kråkan kommer med en bok och kryper upp i mitt knä och vill läsa! Jag längtar tills att jag kan börja läsa riktiga berättelser för henne. Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta, Madicken…

Ibland vaknar hon på nätterna när hon drömmer och skriker så hjärtskärande och jag undrar vad hon drömmer som är så hemskt. Ibland ropar hon efter banan, mitt i natten. Och ibland hojtar hon något om en koja. Ibland skrattar hon faktiskt i sömnen också.

Hon har fortfarande ett jäkla humör, men det är inte alls likadant som det var förr. Ja, hon kan få riktiga vredesutbrott och vara stört omöjlig att ha att göra med – allt är fel. Fel, fel, fel! Men det är ändå inte på samma sätt på något vis. Jag har en teori om att hon inte längre är lika frustrerad som hon varit tidigare.

Nu ska vi se om vi fått någon post!

Hon kan ta sig fram och dit hon vill. Hon kan göra sig förstådd och berätta vad hon vill. Att hon inte alltid får som hon vill, det är en annan femma. Det är nog mest där skon klämmer nu för tiden, skulle jag tro.

Tänk att den där perfekta lilla personen är hälften Kärleken och hälften jag. Och ändå helt och hållet sig själv. En helt egen liten person som började som ett litet skräp i min livmoder. Det är helt obegripligt och alldeles underbart!

 

 

Finally

Efter veckor av telefon- och smsterror från min sida har jag äntligen fått besked.

Jag ska jobba 1 juni – 4 sept på stora djursjukhuset.

Tyvärr fick jag bara 70% vilket innebär att jag går ekonomiskt plus minus noll. För de 3500 mer jag får ut i månaden kommer gå åt till bensin.

Det är helt hopplöst att få ihop familj och arbete i den här landsändan. (Tack för det, förra jobbet! Tack så j-la mycket! *bitter*) Så så fort jag och/eller Kärleken hittar ett jobb i Västsverige så drar vi dit.

Det känns bittert, vi vill gärna bo kvar här. Men det går inte. Mitt förra jobb har sett till att jag betraktas som paria här. Så vi måste flytta. Jag är glad att jag hinner skaffa mig en annan referens innan dess.

Jag blir ledsen av att tänka tanken att Elvira måste byta förskola. Vi fullkomligt älskar hennes förskola! Alla tre i familjen. Jag blir ledsen av att tänka tanken att flytta ifrån “vårt” hus och omgivningarna. Nätverket vi skaffat oss här med psykolog och barnspecialister till Elvira och hennes sömnproblem och astma.

Och jag blir matt av tanken på att leta hus. För att inte tala om själva flytten! Och hur Elvira kommer reagera på det – när allt är i kartonger.

Och sen leta jobb. För både mig och Kärleken. Kärleken vill jobba i Göteborg, men för att han ska kunna göra det, så krävs det att han jobbar i polismyndigheten i VästraGötaland först. Och  hur han ska få in en fot där är det ingen som vet eftersom det i princip råder anställningsstopp på alla myndigheter i Sverige. Så det kan hända att vi hamnar i Åmål till att börja med… Och sen måste vi flytta igen när han väl tagit sig till Göteborg. Åh himmel, det kommer dröja några år innan vi landat.

Och jag som vill ha en liten till. Helst nu.

Jag hoppas att ni känner er nöjda och tillfreds med att rycka upp en hel familj med rötterna, hörrni chefer på förra jobbet. Bra jobbat, där.

Koja

En tvättställning kan användas till så mycket.

Addera några filtar och några kuddar så har man en alldeles utmärkt koja. Där kan man läsa ABC-bok, gömma sig, äta middag… ja, man kan nästan göra allt man vill där inne. Det bästa av allt: mamma och pappa får inte plats!