Arga leken

Idag har jag och kråkan haft en riktig heldag!

Efter att ha sovit en hel natt utan att vakna en enda gång (!!!) var det morgon 6.45. Sen dess har det varit fullt ös medvetslös med en kort paus för middagsvila mitt på dagen.

Vi har sparkat boll, jagat varandra runt, runt på nedervåningen, busat med Siska, läst bok, lekt med Busmusen, Kanin och alla stenar. Och så har vi lekt arga leken. Haha, det är väldigt svårt att hålla masken när Elvira gör den där minen som ska föreställa arg. Sen, när mamman sett arg ut en stund, ska mamman vråla WROOAR och Elvira hoppar till, skriker “DÄDD” och kastar sig upp i mitt knä och kramas. Sen börjar det om igen. Mycket rolig lek!

Sen var det familjedag på Max mellan 11 och 15. Man skulle få träffa Max stora mjukisdjur, få gratis ansiktsmålning och ballonger till alla barn. Elvira älskar ju ballonger, så vi åkte dit. Vi var där 14.15. Inte ett mjukisdjur så långt ögat kunde nå, ingen ansiktsmålning. I ett hörn stod ett ställ med ballonger.

Fattigt! Lamt!

Men kråkan bekom det inte, hon åkte rutschkana så det stod härliga till. Hon var så stolt över att hon vågad klättra upp och åka den stora rutchkanan som var inne i ett rör, alldeles själv! Mammas duktiga lilla kråka!

(Nej, jag brukar sällan säga att hon är duktig när hon gör saker. Jag tror att det kan få motsatt effekt – att hon gör saker för att vara duktig istället för att hon vill eller kan. Det är inte duktigt att äta mat, mat äter man för att man måste och förhoppningsvis för att det är gott. Jag brukar inte heller säga att hon har fina kläder – kläder är till för att skydda kroppen. Har hon nya skor säger jag att de är varma, snabba eller sköna. När hon åkte rutschkana alldeles själv idag tyckte jag att hon var väldigt duktig, men jag hojtade att “du kunde själv! Visst är det roligt?!” Jag vill inte att Elvira ska bli en “duktig flicka”, som jag varit och bitvis fortfarande är. Nog om det.)

Sen åkte vi till Ica och storhandlade. Vi får passa på att handla nu när barnbidraget kommit. Jag handlade för drygt 600 kr och då var det inte mycket mat. Ärtor, majs, fiskpinnar, mjölk, grädde, yoghurt, smör, sylt, flingor och frukt. Resten var blöjor, hushållspapper, tvättservetter, välling och sånt. Och jag fick 200 kr i rabatt på kuponger, pantburkar och sånt.

Som tur är har vi 25 kilo kött i frysen efter vi köpte en åttondels tjur för ett tag sen. Pasta, potatis och ris har vi i storpack. Korv till kråkan likaså. Så nu borde vi klara oss ett tag! Vi har så mycket blöjor att det knappt går att stänga blöjskåpet. Likadant med välling. Det blir billigare att köpa storpack!

Nu sover kråkan och jag hoppas på en lika bra natt som natten till idag. Det var andra gången i hennes och vårat liv som hon sov en hel natt. Darling kom hem med en påse sushi. Fråh Yukikos, såklart.

Nu är jag äckelmätt och helt slut. Man blir det efter en heldag med nästan-tvåårig knaskråka. Men vi har haft väldigt roligt idag! Det blir tidigt i säng i kväll – imorgon är ännu en heldag med kråkan medan pappan jobbar.

Tjohej!

Tea

Idag skulle du ha fyllt 40 år, älskade vän. Saknaden och tomheten är fortfarande stor. Likaså tvivlet – det kan inte vara möjligt att du är borta. Att du inte finns mer. Att du aldrig mer kommer att finnas.

Så delar man till slut upp sitt liv i två – före och efter -
med saknaden som en spänd bubbla i mitten.
Man kan faktiskt röra sig runt den.
Man kan skratta, le och gå vidare,
men det räcker med en enda långsam rörelse,
att man böjer sig framåt, för att man ska bli
fullt medveten om tomrummet och sorgen i mitten

 

Katarr?

Det är något skumt med min mage. Illamående som en förgiftad räv sedan igår. Ni vet sådär illamående så att man inte kan stå upp utan att nästan svimma av illamående.

Och så ett stort, värkande hål där magsäcken vanligtvis finns.

Det känns som om jag är hungrig, fast jag just ätit.

Det låter misstänkt som magkatarr. Men det brukar svida i magen när jag får katarr, jag brukar inte må illa och ha rent ont. Och det brukar bli värre när jag ligger och inte bättre.

Inte vet jag, men det är så pass handikappande att Kärleken fick komma hem från jobbet igår och hämta Elvira från dagis.

Åh, det var kanske det finaste av allt när de kom hem igår kväll!

Heeej mamma, ropade Elvira. Hon berättade att hon åkt lilla röda bilen. Och när jag klädde av henne ytterkläderna klappade hon mig på kinderna, på håret, på näsan, på pannan. Och sen fick jag en alldeles ljuvlig kram! Inget kan göra mig mer glad och lycklig än att få en kram av min älskade lilla dotter!