Jobb och flytt

I helgen hörde jag av mig till min gamla arbetsplats i Alingsås och hörde hur de har det framåt hösten. De söker visserligen en smådjursspecialist, men jag kan ju åtminstone höra.

Jag fick svar att de var väldigt glada att höra av mig och att de nog kunde ordna jobb åt mig. Jag fick chefens telefonnummer och en uppmaning att ringa när de kommer hem från sin semester.

Då har jag jobb. Nu är det “bara” Kärleken kvar. Tänk att det ska vara så jäkla svårt – här får inte jag jobb, någon annanstans får inte Kärleken jobb. Moment 22.

Som tur är finns det tre intressanta jobb i Göteborg utannonserade just nu, så vi håller tummarna för att de tycker att Kärleken är tillräckligt kvalificerad. Ja, så om han får jobb, då ska vi bara hitta någonstans att bo. Bara. Och sen ska vi packa och flytta allt vi äger och har. Vi har samlat på oss en del de här två åren vi bott här, kan jag säga! Det kommer krävas två stora lastbilar, allra minst!

Och sen allt det här andra praktiska runt att flytta. Jag blir matt bara jag tänker på det! Jag kommer i alla fall inte vara gravid med lyftförbud som jag var vid förra flytten. (Moderkakan låg “fel” och det fanns risk för störtblödningar. Inget sex och inte lyfta. Tur att kakan flyttade på sig sen!)

Jag blir så himla ledsen varje gång jag tänker på att flytta. Idag stod jag och diskade, tittade ut genom fönstret på offerkullen bakom huset, genom skogen och ner i ådalen, ända bort till sjön. Jag grät ner i diskbaljan, som en äkta femtiotalshemmafru. Vill. Inte. Lämna. Detta! För att strö salt i såren skiner solen alldeles bedårande och när jag hämtade ved luktade det godisaffär från slänten där alla tusentals violer blommar.

Varje dag kommer jag på mig själv med att tänka hur ofantligt mycket jag älskar att bo här.

Men snart måste vi lämna det. Måste. Vi vill inte, men vi måste. Och det känns bittert. Bittert som fan!

Oj voj

Ojojoj, igår var en intensiv dag! Kråkan tyckte det var morgon 5.30 och sen var det fullt ös medvetslös hela dagen. Sova middag? Näpp! Hon hade hunnit bli övertrött redan och allt, precis allt var dåligt.

Efter några timmar av gnäll, skrik och katastrof (och några läggningsförsök som slutade med att alla sängkläder, nappar och gosedjur låg på golvet utanför sängen) så tog jag till det tunga artilleriet: bilåkning!

Jag tror inte ens att vi hann komma en kilometer innan barnet sov. Och jag som hade tänkt åka och handla något gott till kvällen. (Kärleken jobbar kväll, då måste man tröstäta. Och med man menar jag jag.) Men när vi kommit till affären sov ju barnet och jag lämnar henne inte ensam i bilen. No way. Så jag fick bara vända, ta en sväng förbi DT’n på Donken och köpa en jordgubbsshake och sen hem igen. Kråkan vaknade när vi var hemma. En knapp halvtimme sov hon.

Men livet var väldigt mycket bättre efter den lilla tuppluren. Vi var ute och plaskade i vattenpölar och gjorde sandkakor i sandlådan och sparkade boll. Kråkan satte sig i en vattenpöl. Hon hade bara strumpbyxor på. Hon blev blöt! Och smutsig. Men vad gör väl det?

När hon lekte själv i sandlådan och jag inspekterade rabatten på kortsidan av huset började hon illtjuta och skrikgråta. Jag trodde hon hade tagit i elstängslet, allra minst. Jag rusade dit och kråkan står tryckt mot väggen och gråter och skakar. Hon hade sett en fluga.

Men lilla, lilla barn. Är du så himla rädd för flugor?! Det känns inte normalt, man ska inte vara så rädd för flugor att man få panik när man ser en. Jag vet inte vad jag ska göra åt det heller. Mer än att prata om att flugor pussas. Vi såg faktiskt en fluga som satt sig på Lakrits fot. “Titta, flugan pussar Lakrits fot!” Det pratade hon om resten av kvällen.

Är sånt här allvarligt? Såna här fobier? Ska jag kanske höra av mig till barnpsykologen? Vad ska jag göra? Orolig!

När det äntligen var läggdags för kråkan var jag helt slut! Om barnet skulle sova? Icke! Nappen “ramlade” ur sängen massor av gånger. Konstigt. Det gjorde Lakrits, Busmus och Kanin också. Kudden med en gång. Väldigt märkligt, hur gick det till? Hrmf!

När barnet somnat käkade jag lite och slötittade på tv innan jag somnade på soffan. Där sov jag hela kvällen, ända tills Kärleken kom hem från jobbet runt midnatt. Jag förflyttade mig till sängen och fortsatte sova till 6.15 i morse då det var morgon enligt vissa.

Nu är barnet på dagis och jag har bara slöat här hemma. Sitter och funderar på vad jag ska hitta på sen, när serien “Hur djur gör” är slut, det är bara tre avsnitt kvar. Har ni några tips? Något ni vill veta? Något ni är nyfikna på?

Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och sen åka och hämta älskat barn från dagis och hoppas på att hon sovit middag idag. Något säger mig att hon inte har det. Men hon lär nog somna i bilen på vägen hem i så fall.

Hare bra!