Nämen…

… ser man på! Kusinen från landet klarade av att hitta till pendeltågen OCH gå på rätt tåg OCH kliva av på rätt station OCH hitta till hotellet. Jag gick bara i några, små cirklar på centralen innan jag hittade rätt och jag behövde bara fråga en enda gång!

Det värsta var att åka ifrån kråkan och pappan. Kråkan följde med till stationen, hon har ju aldrig sett ett tåg i verkligheten. Hon var eld och lågor och tjatade om tåget hela vägen in till stationen.

Sen kom tåget. Jag trodde hon skulle tycka det var lite läskigt – de är ju stora de där fordonen och låter högt gör de också. Men hon flinade och flinade och flinade! Hon flinade när jag gick in i tåget, när dörren stängdes började flinet liksom stelna i hennes ansikte och paniken började lysa lite smått i hennes ögon.

Så åkte tåget. Med mamma i. Då blev det katastrof! Lille Skuttgråt och illtjut och mitt hjärta ba KRACK! Jag var färdig att dra i nödbromsen, på riktigt.

Det hade varit katastrof a la tsunami hela vägen hem. Det blev lite bättre när hon fick mat. Sen somnade hon. Och nu är allt som vanligt igen där hemma.

Själv har jag checkat in på hotellet, inspekterat hotellrum och goodiebag. (Jag har badkar på rummet!) Ätit en fantastiskt god lunch. Minglat och druckit bubbel och tittat på olika utställare. Fått håret fixat, så nu ser jag faktiskt inte ut som fåret från landet längre. Det värsta är att jag inte kan lägga mig och vila – då förstör jag ju frisyren.

Jag är väl kanske ingen mingelbegåvning, men det finns rasande många trevliga och roliga mammor här!

Nu vilar jag fötterna på hotellrummet innan nästa aktivitet drar igång.

En mer utförlig uppdatering med bilder kommer typ… senare.

Äntligen…

… är det lördag och dags för Bloggmingel!

Se upp Bloggmingelgäster, här kommer jag! Med plockade ögonbryn och nyfilade bebismjuka fötter. Och i övrigt klädd i lump och trasa. Inte ett endaste Odd Mollyplagg, inte ett enda par Acnejeans. Bara kläder inhandlade på H&M och secondhand/lumpbod. Skor från Skopunkten.

Och efter den här stöknatten med uppvaknanden 2-3 ggr/timme så ser jag lite extra mycket fram emot kommande natt. Tänk att få sova alldeles, alldeles ostört! Aaaah!

Och eftersom jag inte har någon smart telefon, utan ett gammalt tröskverk från 1900-talet, så kommer det inte bli något bloggande förrän jag sitter på rummet med datorn. (Jag lovar, jag vet ingen annan som har en lika gammal telefon som jag! Jag har försökt ha sönder den genom att låta Elvira leka obehindrat med den. Den har blivit kastad från höga höjder, dränkt i dregel och allmänt misshandlad. Ändå fungerar den. Den är ett under i hållbarhet. Jag hade hoppats på att den skulle gå sönder så jag fick köpa mig en smart telefon, men så länge den håller, så tänker jag använda den. Därav inget bloggande förrän jag sitter på rummet.)

Tåget går strax efter elva.

Det kan hända att jag somnar på tåget.