Öööh

Om ni undrade, så är jag lyckligt hemma igen. Utan några som helst missöden, faktiskt. Om man bortser från att jag glömde min necessär med allt smink jag äger och har på hotellrummet. Men fatta hur klantig man får vara?!

Jag hann inom Åhléns en sväng och tänkte spana in lite kläder. Behöver ett par nya jeans och en vårjacka. Kom ut med en byxdress, ett par trekvartsjeans, ett linne, ett par badbyxor och en sjalett. Till Elvira. Som redan nu har ungefär fem gånger så välutrustad garderob än jag. Så. Att.

Nämen, jag drar väl in på H&M och kollar då. Klev in, började svettas vid tanken på provrum, klev ut igen och köpte en läsk på Pressbyrån. Satte mig på centralen och väntade på tåget.

Jag är helt hopplös!

Åh, åh, åh, vad jag längtade hem efter kråkan och Kärleken! Ju närmare hem jag kom, desto mer längtade jag! Och när jag äntligen var framme såg jag dem stå där och vänta på mig! Kråkan med största flinet när hon fick syn på mamma!

Hon hade illvrålat MAAAAAMMAAAA så högt att hela perrongen skvatt till och vänt sig om när hon fick syn på tåget vid horisonten. Åh, mammas lilla hjärtegryn!

Sen kramades vi i en evighet eller två.

I goodiebagen jag fick på Bloggminglet fanns det en Pino-nalle. Den fick kråkan när vi gick mot bilen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Pinåå, heter han på kråkiska. Pino har varit med hela eftermiddagen och kvällen. Knackat på dörren till Elviras lekstuga och tittat in genom fönstren, tittat på flygplanen, sparkat boll, druckit välling, tittat på när Elvira lekt i sandlådan och när hon ätit middag.

Pino har till och med tittat på tio Pino-avsnitt kanske tre gånger tillsammans med kråkan. För det var ju en Pino-DVD med i goodiebagen också.

När det var läggdags fick inte Kanin och Busmusen följa med och sova, de är ratade till förmån för Pino. Nu är det Lakrits och Pino som gäller. För hela slanten.

Det tar tydligen på krafterna att vara hemifrån ett dygn. Jag slockande på soffan runt 20 och vaknade 23.30. Så. Att. Jag tänkte vakna när Kärleken åkte till jobbet kl 21, men jag skulle ju bara lyssna klart på talboken jag håller på med nu. Hmm.

Det finns en anledning till att jag inte kan lyssna på talbok när jag kör bil. Efter ungefär femton års talbokslyssnande när jag ska sova, har det blivit en betingad reflex – jag somnar innan jag hört ett kapitel ur boken. Det har sina nackdelar, jag får sällan en särskilt sammanhängande handling i boken, eftersom jag hinner lyssna så kort stund innan jag somnar och måste börja om ungefär är jag somnade nästa gång jag ska sova. Därför lyssnar jag uteslutande på böcker jag aldrig skulle läsa. Dvs deckare. Men det har också sina fördelar. En bok räcker väldigt, väldigt länge!

Vad jag ville ha sagt med det här inlägget? Tja, säg det. Kanske att det är alldeles underbart att vara hemma hos mina käraste igen! Kanske att borta är bra men att hemma är superbäst! Om ni undrar.

Jag visste väl att ni undrat! Jag menar som ni undrat!

PS. Den observanta läsaren kanske uppfattar bristen på bilder från minglet. Alltså, jag har SOVIT ikväll. Det kommer! Lugn!

Bloggmingel

Då var Bloggmingelt 2012 officiellt slut.

Det är en mätt, nöjd och glad liten Mysa som sitter i en hotellsäng och skriver just nu.

Jag tycker nästan inte vi gjort annat än att äta. Trerätters lunch, jättefika, trerättersmiddag, hotellfrukost. Jag kommer inte behöva äta på en vecka, allra minst! Jag ser ut som en orm som ätit en antilop!

Jag gick upp till rummet strax innan midnatt, det var karaoketävling och det är väl kanske inte riktigt min kopp te. Tyvärr hade jag fått rummet precis ovanför musikanläggningen och basen gjorde att glasen i badrummet skallrade. Så jag hade lite svårt att somna, det ska erkännas. Och jag var lite irriterad, det ska också erkännas. Inte på festdeltagarna eller på musiken, absolut inte. Inte irriterad på någon eller något alls egentligen. Mer irriterad på att det är så typiskt att när jag sett fram emot att sova en hel natt för typ tredje gången på två år, då kan jag inte sova pga oväsen. Jag är ju van vid knäpptystnaden på landet!

Jag har hur som helst haft det alldeles rasande bra! Jag är ingen proffsminglare, men jag har minglat lite. Pratat med rysligt trevliga bloggare och sippat bubbel. Men mest har jag njutit av att “komma bort” och bara få rå om mig själv. Duscha ensam, utan sällskap av liten tvååring som ropar “mea bobbor” (mera bubblor) när skummet från schampot runnit ner i avloppet. Det var ljuvligt att kunna torka sig och klä på sig och göra sig iordning utan en liten klängapa som ropar “ockock” (badrock – hon ääälskar sin badrock och det är nästan det bästa med att duscha, att man får ha på sig badrocken efteråt), släcker lampan inne i badrummet och skriker i frustration över att mamma tar så lång tid på sig. Det brukar sluta med att jag sveper en handduk runt håret och kränger på mig en badrock och struntar i att göra mig iordning.

Det var underbart att kunna sitta ner i lugn och ro och äta. Det var makalöst att få sova en hel natt, trots att det var svårt att somna. När jag väl somnat sov jag. Som en liten gris! (Jag hade ställt klockan på 7 för att gå upp och duscha och äta frukost och sen sova en stund till. När klockan ringde stängde jag av den och sov vidare till kl 9.30!)

Jag orkar inte tömma kameran och lägga upp bilder just nu. Worldpress fortsätter att krångla när jag ska lägga upp bilder, så det tar en evighet innan alla bilder är där de ska. Synd, annars hade jag lagt ut fler bilder än jag gör nu.

Nu ska jag smälta frukosten, liggandes i sängen. Sen ska jag checka ut och ta mig in till stan och träffa Garbo.

Klockan 15 går tåget hem. Då får jag äntligen krama och pussa på mina älskade igen! Kråkan hade letat efter mig i sovrummet i morse. Stackars liten, mamma är ju alltid hemma. Kan ju inte begripa varför mamma plötsligt inte är där.

Ikväll kommer det lite bilder. Jag lovar. Annars kan ni ju alltid kika in på de andra gästernas bloggar.