Dekapitering

Igår kväll fick vi strömavbrott för första gången sedan vi flyttade hit. Eller ja, strömmen har väl gått och kommit tillbaks efter en sekund, men igår var vi strömlösa i en timme eller så.

Och jag blir rädd när jag tänker på hur beroende av elektricitet vi är!

För övrigt undrar jag om någon vänlig själ där ute skulle kunna bistå mig vid en dekapitering. På måndag är det jag som går till doktorn om huvudet inte har slutat värka (eller åtminstone värker betydligt mindre).

Febern kommer och går. Ingen feber igår på eftermiddagen, den återkom under natten och nu sitter jag här och fryser i den 27-gradiga värmen inomhus.

Blä, för att inte kunna vara ute i det härliga vädret!

Eländes elände

Ja, alltså, är det någon i familjen som det inte är synd om? Jag tror inte det!

Elvira: Grönsnorig och hostig. Feber. Måste sippa äcklig Alvedon från en spruta. Måste ta tempen. Hade en freakin’ fästing i hårfästet i nacken. Svettig och eländig. Ont i magen enligt henne själv.

Siska: Måste ha en parabol på skallen. Har fasansfull klåda kring operationssåret och inte kan hon klia för parabolen är ivägen. Dessutom gör parabolen att hon hör illa och fastnar överallt. Hon är i höglöp och yyylar efter ett nyp. Hon bjöd ut sig å det grövsta till Bosse idag – vek svansen och sidan och svankade. Men Bosse har blivit av med sin mandom för längesen, så där kammar hon noll. Hon uppvaktar honom genom att sitta på hans trappa och vänta på att han ska komma ut. När/om han gör det så spelar hon inte direkt svårtflörtad, den pilska hyndan. Bosse blir rädd och springer. Tror fan! Fatta själv om en tjej med parabol på skallen kom och vresade inför dig. Varje sund individ skulle lägga benen på ryggen och springa!

Kärleken: Måste stå ut med sjuk, hostande, snorig kråka med feber och fästing i håret. Måste stå ut med löpande och fantomkliande hynda (Siska alltså). Måste stå ut med en ynkande, gnällande, übertrött Liten Mysa som inte ens tagit sig ur nattlinnet idag. Måste dessutom handla, diska, fixa mat, sköta barn och hushåll medan Liten Mysa bara sover och sover och sover. Eller gnäller och ynkar.

Alltså, stackars OSS!

Att solen gassar ute och det är varmt som i en bakugn gör inte underverk för feber, huvudvärk eller humör.

Äh!

Jovisst, lite bättre mår jag, men huvudet spränger fortfarande å det grövsta. En inte allt för avancerad gissning är att det är bihålorna. Feber har jag också.

Som om inte det vore nog… Kråkan har feber IGEN!

Det är verkligen eländigt nu! Jag som bara vill vara ute i det ljuvliga vädret, leka med kråkan, plaska i lilla poolen, äta glass och melon.

Istället blir det till att sitta inne och uggla idag igen.

*rabblar alla svärord jag kan komma på*

Pappan får vackert vara hemma och VAB’a och VAS’a idag, för jag fixar inte en dag till som igår. Särskilt inte nu när kråkan har feber igen och är lika gnällig och ynklig som jag…

Lever jag?

Jag trodde aldrig att den där dagen skulle ta slut. Och jag trodde aldrig att jag skulle överleva den.

Den huvudvärken jag haft idag… Jag har aldrig mått så dåligt av vanlig huvudvärk någonsin tidigare! Det flimrade framför ögonen, jag var kallsvettig och svimfärdig, jag fick springa och kräkas ett par gånger.

Nej, det var inte migrän. Men när Alvedonen inte fungerade utan huvudvärken bara fortsatte eskalera, tog jag en Sumatriptan (migränmedicin) ändå. Som sagt, nej, det var inte migrän – medicinen hjälpte inte den heller.

Så det har varit en plåga att ta sig igenom den här dagen ensam med kråkan. Men hon har varit som en liten solstråle och skött sig i stort sett själv. Det är de här brytpunkterna som är värst – när hon börjar bli frisk och pigg och jag är som sjukast.

Ett tag blev jag nästan lite rädd. Jag tänkte att det kan aldrig vara normalt att ha såhär brutalt ont i skallen, bara av en vanlig förkylning. Jag tänkte ringa 1177 när kråkan somnat.

Men när hon somnat för kvällen la jag mig på soffan och somnade direkt, jag med. Jag sov i tre timmar och mår bättre! Men jag känner huvudvärken återkomma när jag sitter upp nu känner jag.

Bäst jag lägger mig och fortsätter vila!

Grattis bror!

Min bror har lyckats med något alldeles fenomenalt, men jag kan inte berätta vad än.

Syster Mysan är omåttligt stolt över sin begåvade och kompetenta polisbror! Grattis som FAN! Bra jobbat!

För övrigt är det knappt jag tror det är sant att man kan ha sån här huvudvärk utan att ha migrän. Fytifan, helt enkelt.

Det är sommarfest på kråkans dagis idag, men hon är hemma idag med. Hon är feberfri och pigg och glad, men eftersom hon hade feber så sent som igår kväll, så får hon vara hemma idag med.

Men vi var välkomna att komma på festen ändå om kråkan orkar. Frågan är väl om JAG orkar.

Det var en riktig karlförkylning, detta!

(Och jag som hade tänkt passa på att njuta av försommaren nu innan jag börjar jobba, för sen lär jag inte ens märka att det är sommar. Men än när jag dör värmeslagsdöden i bilen utan AC till och från jobbet.)

Leksaker

Jag har tänkt på det här med leksaker en hel del.

Vad är en bra leksak?

I min värld är en bra leksak en sak som stimulerar fantasin, en sak som kan användas till fler saker än bara en. När jag tittar på leksaker som finns i affärerna, så ser jag många leksaker som bara kan användas på ett enda sätt. Om man generaliserar.

Vi kan ta Lego till exempel. (Vad jag tycker om deras senaste påhitt kan jag skriva ett helt eget inlägg om.) Många av deras byggset kan bara användas på ett sätt. Alla bitar är specialgjorda för att passa till just det bygsettet. Jag vet att man kan köpa set med blandade bitar som man bygga ihop som man vill, men det är inte de som marknadsförs hårdast. Nej, det är de färdiga setten med rymdfarkoster eller brandbilar eller slott. Och de kan bara byggas på det viset och inte på något annat vis.

Elviras favoritleksaker just nu är stensamlingen och Kinderäggfigurerna. Möjligheterna är oändliga. Figurerna hittar på en himla massa upptåg. De ska sova på Elviras kudde, de ska stå på rad, de ska hoppa från soffan, de ska titta ut genom små hål. Stenarna kan man lägga i olika mönster, de kan följa med och bada i hinken, de kan se ut som ägg och som raketer, kanin och busmus kan bära runt på dem, man kan ha dem i fickorna.

Bilar och bollar är andra favoritleksaker. De har också oändliga möjligheter. Likaså böcker.

Och sen kommer vi till det här med leksaksvapen. Det finns inget jag avskyr mer! Om man bara bortser från det moraliskt helt vidriga i att ge små barn leksaker som ska efterlikna vapen som dödar och lemlästar människor. Om vi bara bortser från det, vilket är näst intill omöjligt. Men vi gör ett försök. Bortse från att barn ska leka krig, låtsas döda varandra. Sudda ut det från era hjärnor.

Och sen tänker ni på vad som händer om er tonåring leker med sina kompisar ute i en dunge. I födelsedagspresent fick din tonåring ett soft airgun från Teknikmagasinet. Genom dungen går en promenadväg och en medelålders herre går förbi där med sin lilla hund Fiffi.

Så får han syn på ett gäng slynglar. Såna där ohängda ungdomsligister som rånar såna som farbrorn med lilla Fiffi. Den medelåders mannen skyndar hem, ringer polisen och berättar att i den dungen finns ett gäng ligister. Med VAPEN!

Polisen kommer dit. Din tonåring står där med sitt soft airgun från Teknikmagasinet. Det har börjat skymma. Hen vill visa sig tuff inför sina kompisar och lyder inte polisen när de säger att de ska slänga vapnet på marken och lägga sig ner.

Vad tror du händer då?

Han hen tur, så blir hen pepparsprejad eller får armen avslagen med en batong. Har hen otur blir hen skjuten. Har hen riktigt otur, blir hen ihjälskjuten!

Och det här är ingen överdrift.

Kärleken sköt en ung man som hotade honom med vapen. Det visade sig vara ett soft airgun från Teknikmagasinet.

Mannen överlevde, tack och lov.

I det här hemmet kommer inga leksaksvapen innanför dörrarna! Inte ens en vattenpistol! Det går lika bra med en blomspruta! Ska det lekas krig, kan man göra vapen med pinnar eller vad man nu hittar. Men den dagen mitt/mina barn leker krig, ska vi ha ett allvarligt  samtal, sanna mina ord!