Mitt i naturen

Jag vaknade med migrän idag. Elvira har bara sovit nio timmar i natt och vaknat tre eller fyra gånger.

S U C K!

Jag orkade ett par timmar, men sen fick jag jaga upp pappan så att han fick hänga med kråkot och köra henne till dagis på väg till jobbet.

Jag sov ända fram till lunch och nu mår jag bra igen.

Jag tog en ogräsvända i trädgården. Vad tror ni lönnäsor har för groningsprocent? Jag tror på någonstans mellan 100% och 150%. Jag plockar lönnskott till förbannelse och nästa dag finns där lika många till.

Medan jag inspekterade rabatter (Rosenstaven verkar inte ha klarat vintern. Inte Rosenriddarsporren heller) och kryddland fick jag syn på vår vän Igge Igelkott. Hen kom ut från garaget och spankulerade omkring utanför sitt bo under vedboden. Sen la hen sig och solade och somnade visst en stund i solen.

Jag gick in och hämtade lite äppelklyftor som jag la på ett fat och ställde fram. Det började rycka lite i nosen i sömnen och sen slogs de små pepparkornsögonen upp. Smask, smask, smask! Äpple är klart godare än korv. Det är klart, gris ingår väl kanske inte en igelkottes normala kostcirkel.

När äpplet var slut gick jag in och hämtade mer. Jag höll fram en klyfta och Igge tog den ur min hand! :) Åh, jag vill ha en alldeles egen kotte! Jag tror inte det finns sötare djur!

Tyvärr hann jag inte få fram kameran innan Igge knatade in i sitt bo för att sova middag.

Jag satte mig på pallkragskanten och rotade runt i kryddlandet och ser man på, där kommer Råbert Råbock spankulerande över gräsmattan, bara några meter bort. Siska satt på trappan och glodde och sa inte ett ljud. Råbert stannade och tittade på mig, åt ett par ekollon, spanade bort mot grannen och spankulerade sedan vidare ut i hästhagen ner mot vägen.

Livet på landet gör mig alldeles andäktig och så oerhört lycklig. Varenda dag är ett mirakel när man bor såhär! Till och med att gå bort till soptunnorna nere vid lagårn är underbart och fantastiskt! Särskilt när Elvira vill följa med. Det tar en evighet eller två att komma fram när hon följer med, men det gör som inget.

Att få uppleva världen genom en tvåårings ögon är… sällsamt. Att uppleva glädjen i att röra sig, glädjen över stenar, gräs, blommor, insekter och djur. Att känna den i sitt barns kropp och i sin egen.

Det är det som är meningen med livet! Elvira är meningen med livet!

Hilfe

Inte vet jag vad det är som pågår, men något är det. Finns det en trotsålder när barn är nästan två?

Vet du, Elvira, du får göra väldigt mycket och prova på det mesta, men allt får du faktiskt inte göra. Och vill du veta en nyhet? Det hjälper inte om du så skriker dig hes. Säger mamma nej, så är det nej.

Och du, vad har vi sagt om att rita på golvet, på kläderna, på händerna och på benen? Bara rita på pappret, har vi ju sagt. Och det spelar ingen roll om du illtjuter när jag tar pennorna ifrån dig, du får ändå bara rita på pappret och när du inte kan hålla dig till det utan springer iväg från mamma och pappa och ritar överallt på pin kiv, då kommer vi att ta pennorna ifrån dig.

Vet du om en sak, hjärtat. Mamma tycker att det är jättetråkigt att leka med dig i sandlådan när du kastar sand på mig. Det är jätteäckligt att få hela örat fullt av sand så jag bara hör knastranden. Då får du faktiskt leka själv i sandlådan.

En annan sak, grynet. Mamma kan inte laga allt. När du har sönder dina leksaker med berått mod, när du slänger fjärrkontrollen i golvet så den går i tusen bitar och när du river sönder saker – då är det inte säkert att mamma kan laga. Och du blir ju så arg och ledsen när mamma inte kan laga. Ett tips är att låta bli att ha sönder saker med berått mod.

Och om mamma får be om en liten, liten tjänst. Snälla älskade barn, när du får mjölk eller vatten att dricka – vänd inte upp och ner på glaset om det inte är absolut tomt. Jag vet att du tycker att det är jättekul att plaska och att rita med mjölken, men mamma tycker inte att det är exakt lika kul.

Du vet ju att det gör ont på mamma när du slåss och sparkas och du vet att mamma blir arg. Att man ska vara snäll med alla människor och djur, även om man är arg. Man får inte slåss, sparkas eller kasta saker, hur arg man än är. Då är det faktiskt bättre att skrika.

Ja, för mamma skriker ju också ibland, det gör jag, jag erkänner. Hur omoget och kontraproduktivt det än är.

Och det här med sömnen, älskade lilla skruttfia. Det finns absolut ingenting som provocerar mig mer än när du vägrar att sova. Igår tog det två timmar innan du somnade. Minns du vad du gjorde? Det gör jag. Du kastade ut napparna ungefär tio gånger, du kastade ut alla gosedjur och kudden ungefär sju gånger, du lekte kurragömma i sängen tre gånger, du klättrade i gardinerna två gånger, du skrek oavbrutet i nästan trekvart över att du inte fick ett nytt plåster när ditt gamla ramlade av och försvann, du sparkade och slog mamma när jag stoppade om dig och försökte få dig att lugna ner dig.

Mamma har ett tips; ligg still, var tyst, SOV!

Minns du vad du gjorde sen, när mamma blev så arg att jag klampade i trappan och drämde upp dörren och röt ifrån åt dig?

Då tog du min arm och kramade den, höll den tätt intill. Sen klappade du mig på kinderna och på pannan, på håret och på hakan. Du kramade mitt ansikte och fortsatte klappa och klappa, fingra och pilla. Och mamma grät och sa förlåt för att jag blev arg.

Vet du något annat, kråkis? Vet du att vad du än gör, vad du än säger och hur arg mamma än blir, så kommer jag alltid, alltid att älska dig mest i hela världen!