Svar på fråga

Jag fick faktiskt en fråga. EN ynka fråga. Och eftersom jag lovade att skriva ett inlägg om alla era frågor, så kommer ett inlägg om Hannas fråga:

Jag är faktiskt nyfiken på en grej och det är vad för hemskt du varit utsatt för egentligen. Mellan raderna och i det du skrivit har jag förstått att det kanske inte bara varit en relation som varit nedbrytande. Eller kanske har jag fel. Du får gärna berätta mer om det. Men förstår helt och hållet också om det är något alldeles för privat. Men eftersom du frågade så…”

Det finns en anledning till att jag inte skrivit det rakt ut i bloggen (jag tror inte jag gjort det i alla fall), trots att den funnis i tio år och det finns en anledning till att vissa inlägg är lösenordsskyddade. Anledningen är inte att jag skäms, utan för att vissa saker är väldigt privata. Det är stor skillnad på att vara personlig och att vara privat.

Mitt svar blir som följer: Min barndom var för det mesta fin och bra. Jag har tusen och åter tusen goda och fina minnen. Men allt var inte fint och bra och det som inte var det, förstörde och grusade sönder det fina. För det var så förfärligt dåligt. Brottsligt dåligt.

Det ledde till att jag mådde väldigt dåligt under många, många år vilket inte bara drabbade mig, utan även resten av familjen. Det är faktiskt det värsta av allt, när jag tänker tillbaks på den tiden. Hur illa jag gjorde mamma och lillebror, Partnern och Exmannen. Hur rädda och oroliga och förbannade de måste ha varit.

Jag var otroligt självdestruktiv och försökte ta mitt liv flera gånger. Till slut (efter flera år på BUP och slutna psykavdelningar) kom jag till ett behandlingshem där jag äntligen fick hjälp att hitta tillbaks till mig själv och bearbeta det som varit. Återuppfinna mig själv och mitt liv.

Resten är historia, som det heter :)

Och nej, jag har aldrig haft något nedbrytande förhållande. Alla män (det låter som om jag hängt med ett helt fotbollslag när det faktiskt bara handlar om två män – Exmannen och nu Kärleken) jag haft/har förhållanden med har varit otroligt fina, kärleksfulla och vackra män.

Så nu tror jag att jag svarat på frågan utan att egentligen säga något alls :)

Fortsätt fråga, hörrni!

Rövarspråket

Kråkan är väldigt duktig på att prata. Förmodligen är det bara vi som träffar henne varje dag som begriper vad hon säger. Det mesta låter som rövarspråket. Ibland är det svårt även för oss att förstå, särskilt som samma ord kan betyda olika saker. Ordet “lålle” till exempel. Det kan betyda ekollon eller Skalman. Inte lätt att veta.

Jag tror hon ligger ganska långt fram i språkutvecklingen. Jag vet barn som är äldre som just börjat sätta ihop två ord. Elvira pratar oftast i tre- eller fyraordsmeningar. Ibland faktiskt till och med fem ord. Men då är det svårt att få med alla ord och att få dem i rätt ordning.

Alldeles nyss sa hon: “Pappas tooja beng Lilla nååna” vilket ordagrant betyder pappas stora peng Elvira låna. Hon hade alltså lånat en stor peng som pappan har på sitt skrivbord.

Hon är även intreserad av färger och kan grundfärgerna. Båå=blå, luul=gul, gjön=grön, jöd=röd, diit=vit, datt=svart, bjun=brun. Och när vi sitter och ritar säger hon rätt vad det är: mamma dita tooj båå bomma. Då är det bara att hitta den blå pennan och rita en stor, blå blomma.

Har jag sagt att jag är omåttligt stolt över mitt begåvade barn? ;)

Tråkmånsar!

Men hörrni! Är det ingenting ni är nyfikna på? Mellan 75 och 100 läsare varje dag och ingen som vill ha ett önskeinlägg eller som är intresserad eller nyfiken på nåt?!

Nähä. Nänä. Men erbjudandet kvarstår.

Idag ska vi åka och titta på när kossorna får komma ut på bete. Det lär väl komma några bilder på det ikväll, kan jag tro.

Tjingeling sötnosar!