Kalaspinglan

Snart är det kalasdags för vår lilla tvååring i familjen!

Jag hoppas att det blir lika bra väder som förra året, så att vi kan vara ute i år igen! Vi ska bjuda massor av barn (och ännu fler vuxna!) och ha ett dunderkalas!

Men även i år kommer vi säga ifrån om presenter. Det är okej om familjen köper presenter till Elvira, men vi vill inte att alla som kommer på kalas köper presenter. Vi drunknar redan nu i prylar.

Det går ju an nu när hon är så liten och inte lärt sig att man får presenter på kalas. Det blir väl annorlunda sen, när hon blir äldre.

Jag tycker att om man nödvändigtvis vill göra av med pengar inför ett kalas, så kan man sätta in de pengarna på Barncancerfonden. Elvira kvittar det och det skulle göra oss föräldrar mycket gladare!

Nu börjar jag i alla fall med kalasförberedelserna. Jag ska klicka hem en massa fina och roliga saker på Kalaspinglan! Och vet ni vad?! Vill ni veta något alldeles fantastiskt?!

Om ni anger koden Lillamysan i kassan när ni handlar på Kalaspinglan, så får ni 15% rabatt på hela sortimentet! Speciellt för er, kära läsare! Bara för att ni är så himla söta! Så passa på att klicka hem fina saker till sommarens kalas, ni också! Erbjudandet gäller till 10/6, så det gäller att passa på innan det är försent!

Mokicka…

… så låter det ungefär trehundratjugofjorton gånger här hemma när kråkan vill att Siska ska komma och leka med henne.

I vintras upptäckte mamma en knöl under Siskas högra öra. Ena dagen var den jättestor och nästa dag var den nästan borta.

Jag har haft koll på den där knölen och den har varit som den varit under hela tiden som Siska varit här. Men de senaste två dagarna har hon börjat klia sig och nu när jag tittar så har knölen ulcererat och är kladdig och allmänt äcklig.

Så nu är det hög tid att plocka bort den där tingesten!

Jag hade lätt kunnat göra det själv om jag bara kunnat fått tag på sedering, lokalbedövning, suturmaterial och “bestick”. Men så sitter det där det sitter och risken är att det kommer bloda en del. Känner mig inte jättesugen på att sitta vid köksbordet och försöka hejda en blödning utan rätta instrument eller assistent.

Så imorgon är det jag som ringer distriktarna. De är de enda som skickar räkning och räkningen ska till mamma.

Det skulle kunna vara ett mastocytom eller ett histiocytom, jag har ingen aning.

Om det är elakartat lär vi märka det med tiden – då kommer den antingen komma tillbaks eller redan ha metastaserat. Och är det godartat, så är det bra. Oavsett vilket, så behöver knölen bort, eftersom hon är besvärad av den och den är äcklig och dan.

Det hade varit jättebra om Siska varit försäkrad!