Oron

Det har definitivt sina nackdelar att älska en polis!

Ta bara oron, till exempel. Kärleken skulle ha varit hemma för ett bra tag sedan. Han svarar inte på telefon och inte på sms. Han har inte brytt sig om att ringa eller smsa och säga att han måste jobba över.

Han kan ligga död i ett dike, så vitt jag vet. Hemska, outhärdliga tanke!

Istället för rädd, så blir jag arg och ledsen. Så vansinnigt arg att om han skulle komma in här nu, så skulle han få en utskällning istället för en kram!

Fan, jäkla karl! Han kan ju åtminstone höra av sig och säga att han måste jobba öber om det nu är det han gör!

Helvetes jävla förbannade skit! Nu måste jag gå och lägga mig så jag slipper den här rädslan att något hänt. Jag hade inte bara eftermiddags- och kvällspasset med kråkan som vaknade av en mardröm och inte ville somna om på 1½ timme, jag har dessutom nattpass (eftersom Kärleken inte är hemma och eftersom att när/om han kommer hem så kommer han sova så hårt att inget kan väcka honom) OCH morgon- och förmiddagspass.

God natt, för helvete!

Ben & Jerry’s

Ibland får jag för mig att jag ska lyxa till det lite med en bytta Ben & Jerry’s. Jag tror jag har testat alla smaker.

Och varje gång blir jag besviken!

Maken till överskattad, svindyr glass! Söt så att det drar och gör ont i spottkörtlarna. Jag mår dåligt efter tre skedar.

Frågan är om jag ska våga mig på att smaka den nya smaken, Karamel Sutra. Är det värt att slänga ut en halv förmögenhet på… sötsliskig glass?

Näe, tacka vet jag Siaglass Valnötsglass med lönnsirap! Där snackar vi god glass!

Skräcken

Elvira höll på och bråkade i trappan på förmiddagen efter jag klivit upp. Mamman bannade, barnet bråkade, mamman bannade, barnet bråkade. Hon klättrade, hoppade, stod på ett ben, gick baklänges och jag trodde jag skulle bli tokig! Totalt döv var hon också. Bara en massa jåleri.

Så var vi uppe på hennes rum och skulle ner.

Hon vet att hon inte får gå ner i trappan själv och hon brukar alltid vänta på mig. Men nu kutade hon i full fart mot trappan och snubblade en meter från trappkrönet och for med huvudet före rakt ner för trappan.

Oklart vem som skrek högst, barnet eller mamman.

Herregud, jag trodde hjärtat stannade i mitt bröst i det ögonblicket. Ångesten! Skräcken! Jag säger bara det, skräcken!

Men hon ramlade bara fyra trappsteg och slog sig inte alls. Hon skrek av rädsla. Precis som jag.

Jag tror hon lugnade ner sig snabbare än jag. Jag var helt skakig, illamående och gråtfärdig lång tid efteråt.

Frågan är om hon lärde sig något av det. Jag tvivlar på det.

Frukost

Idag var det min tur att ha sovmorgon. Jag vill inte sova längre än till 10. Gör jag det, så blir jag helt kokt i kolan resten av dagen och inte ett dugg piggare, snarare tvärtom.

Jag har sovit dåligt i natt och så även på morgonen. Så jag var lite halvvaken när klockan var tio och jag låg och samlade mod för att gå upp.

Men då hör jag små tassande steg i trappan och i hallen utanför vårt sovrum. Sen någon som drar i handtaget.
- Heeeej mamma! Duddos!

Där kommer kråkan och Kärleken och Kärleken bär på en bricka med smörgås (duddos på kråkiska), bulle och kaffe!

Frukost på sängen! Av ingen särskild anledning alls. Bara för att. Och det är bannemej den bästa anledningen att få frukost på sängen! Behöver jag säga att jag blev gråtfärdigt lycklig?!

Jag satt i sängen och lutade mig mot Kärleken och hade kråkan bredvid mig i sängen. Kråkan och jag delade på en smörgås och en bulle och så åt hon upp all ost på min andra smörgås.

Sen pussade hon spegeln med smörkladdiga läppar och spottfräste ut lite smörgåsgegga på spegeln.

Det var den bästa morgonen som jag kan minnas!