Bluäh!

Vilken jäkla dag det varit!

Jag hade feberfrossa hela natten och mådde som en räv med terminal rabies när jag vaknade i morse.

Bara att pallra sig upp och ta itu med dagen och en vrålförbannad kråka.

Hon har varit sån sen igår eftermiddag och jag vet inte vad för fel som är galet. Hon håller på med något, sen plötsligt börjar hon gallskrika och kastar sig på golvet och bara vrålar. Hon kan inte berätta vad det är som gör henne så upprörd, hon skriker alldeles för mycket.

Ett exempel: Jag ska fylla på hennes mjölkmugg och tar den med från bordet tillsammans med diverse disk. Kråkan får ett totalbryt och skriker, kastar sig på golvet, vrålar och gråhåhåååter. Kan inte berätta vad det är för fel. Sen kommer det fram att hon ville ha sin mjölkmugg. Jag visar henne den och säger att den är tom, mjölken är slut, jag ska hämta mer.

Illvrål, slänga sig på golvet, gråhåhåhååååta. Hon vill HAAAA muggen. Jaja, visst, här, ta muggen. Hon får muggen och blir tyst.

Sen ska hon dricka ur muggen och upptäcker att den är tom. Kasta sig på golvet, vråla, gråhåhåhåååta!

Alltså ååååh! Gaaah!

Jag älskar mitt barn högre än livet, men ingen kan reta gallfeber på mig som kråkan!

Att dessutom tampas med de här humörutbrotten när man är febrig, frossar och svettas om vartannat och är på osedvanligt dåligt humör, trött och svullen – inte lätt. Jag kände mest för att gå och dra nåt gammal över mig. Vilket jag gjorde under lunchvilan och på eftermiddagen när kråkan och pappan hängde i kråkans rum.

Hade det inte varit för darling, som stannade hemma idag, så hade jag varit färdig för männen i vita rockar som ger en kramgoa tröjor man knäpper där bak. Darling är inte heller pigg – astma, snorig, hostig. Och allt är pollenets fel! Jäkla träd och blommor – sluta knulla nu, det räcker!

Skönt att det här rövdagen snart är slut! Imorgon är en bättre dag! (Hoppas jag!)