Vårsjukan

Minns ni att jag var febrig och dan för ett par dagar sedan?

Nu är det kråkans tur.

Hon har hostat ett par dagar. Nu hostar, nyser och snorar hon. Och när vi var ute idag var det något som inte var riktigt bra. Det var för bedrövligt varmt, så jag tänkte att hon kanske tyckte att det var för varmt, så vi gick in.

När vi varit inne en stund och lekt på hennes rum, som är svalt och skönt eftersom vi haft mörkläggningsgardinen nere hela dagen till skydd mot solen, så blev hon helt plötsligt jätteledsen och ville inte leka mer.

Tror jag det! Ungen är ju brännhet!

Av med kläderna under vilda protester. Ner och dricka en massa mjölk, för någon mat ville hon inte ha. En slurk Alvedon fick hon ner också. Och så lite välling. Kall välling.

Runt 18-snåret blev det akut jättedåligt och hon grät och ville gå och sova.

Klart du får det, lilla brännheta barn!

På med jamas (en kortärmad med korta ben), på med ny blöja. Strunt i tandborstningen. Det var kris! Sen direkt i säng utan några krusiduller eller procedurer.

Hon somnade direkt, men hon hostar och hostar och hostar, så jag betvivlar att det blir något sovet i natt. För någon av oss.

Stackars, älskade lilla barn!

Inte lätt att ha feber i den här värmen!

Rats

Ja, råttor, alltså!

Jag har ägnat den här våren åt att fylla igen hål som något djur gjort i mina rabatter intill huset. Det är stora hål och de går in under huset, in under grunden. Hela gräsmattan på baksidan intill grunden är full med hål.

Förr har vi haft en liten hasselmus som bott under trappen, men den gjorde bara ett yttepyttehål och den flyttade ut sen när sommaren kom. Det här djuren verkar inte flytta någonstans.

Så jag har fyllt igen hål, djuren har gjort nya, jag har fyllt igen och nästa dag är där ett nytt hål. Nästa steg var att lägga stenar i hålen och skotta för.

Vi har inte kunnat begripa vad det är för djur som gör såna hål! Vesslor? Mink? Mus?

Men så en dag när Kärleken skulle åka och hämta pizza såg han det! När han startade bilen sprang det ut en stor, fet jäkla råtta från under bilen och slank in i ett av hålen.

Nu snackar vi inte små söta råttor som man kan ha hemma, såna som blir tama och gillar att mysa. Nu snackar vi kloakråttor av samma storlek som Bosse. Bosse är en Jack Russel.

För drygt ett år sedan hade vi en epizootisjukdom här på gården (Newcastlesjuka). Alla höns måste slaktas, inredningen brännas och lokalerna måste saneras. Både vad avser smittämnen, men även vektorer för smittämnen. Dvs bland annat fåglar och råttor.

Nomor var här och sanerade och när de första råttorna började dö där nere i äggeriet, så flyttade resten av kolonin. Gissa vart de flyttade?

Ja, just det!

Så idag var Nomor här och lade ut holkar med bete i. De hade först tänkt pudra med något nervgift i hålen, men när de fick veta att vi har småbarn och en hund här, så fick det bli superwarfariner istället.

Så om några dagar kommer det börja lukta död och förintelse här. Bokstavligt talat. Då har de första råttorna ätit av betet, kilat ner under grunden och lagt sig för att dö. Och ruttna. Och vi har ingen chans att komma åt dem.

Oh joy, vilken lycka att bo i ett kadaverstinkande hus!

Sen kommer resten av kolonin att dra vidare, för de är smarta, råttorna. När de inser att kompisarna börjar dö som flugor (eller som råttor, om man ska vara noga), kommer de ta sitt pick och pack och flytta. (Jag ser dem framför mig när de packar ner sina ekollon, byxor, tröjor, stekpannor, sängkläder och barnens leksaker i små resväskor som de släpar efter sig en mörk natt på jakt efter ett nytt ställe att bo.)

Förhoppningsvis kommer det inte lukta så mycket. Eller så länge.

Äckliga djur, de där!