Leksaker

Jag har tänkt på det här med leksaker en hel del.

Vad är en bra leksak?

I min värld är en bra leksak en sak som stimulerar fantasin, en sak som kan användas till fler saker än bara en. När jag tittar på leksaker som finns i affärerna, så ser jag många leksaker som bara kan användas på ett enda sätt. Om man generaliserar.

Vi kan ta Lego till exempel. (Vad jag tycker om deras senaste påhitt kan jag skriva ett helt eget inlägg om.) Många av deras byggset kan bara användas på ett sätt. Alla bitar är specialgjorda för att passa till just det bygsettet. Jag vet att man kan köpa set med blandade bitar som man bygga ihop som man vill, men det är inte de som marknadsförs hårdast. Nej, det är de färdiga setten med rymdfarkoster eller brandbilar eller slott. Och de kan bara byggas på det viset och inte på något annat vis.

Elviras favoritleksaker just nu är stensamlingen och Kinderäggfigurerna. Möjligheterna är oändliga. Figurerna hittar på en himla massa upptåg. De ska sova på Elviras kudde, de ska stå på rad, de ska hoppa från soffan, de ska titta ut genom små hål. Stenarna kan man lägga i olika mönster, de kan följa med och bada i hinken, de kan se ut som ägg och som raketer, kanin och busmus kan bära runt på dem, man kan ha dem i fickorna.

Bilar och bollar är andra favoritleksaker. De har också oändliga möjligheter. Likaså böcker.

Och sen kommer vi till det här med leksaksvapen. Det finns inget jag avskyr mer! Om man bara bortser från det moraliskt helt vidriga i att ge små barn leksaker som ska efterlikna vapen som dödar och lemlästar människor. Om vi bara bortser från det, vilket är näst intill omöjligt. Men vi gör ett försök. Bortse från att barn ska leka krig, låtsas döda varandra. Sudda ut det från era hjärnor.

Och sen tänker ni på vad som händer om er tonåring leker med sina kompisar ute i en dunge. I födelsedagspresent fick din tonåring ett soft airgun från Teknikmagasinet. Genom dungen går en promenadväg och en medelålders herre går förbi där med sin lilla hund Fiffi.

Så får han syn på ett gäng slynglar. Såna där ohängda ungdomsligister som rånar såna som farbrorn med lilla Fiffi. Den medelåders mannen skyndar hem, ringer polisen och berättar att i den dungen finns ett gäng ligister. Med VAPEN!

Polisen kommer dit. Din tonåring står där med sitt soft airgun från Teknikmagasinet. Det har börjat skymma. Hen vill visa sig tuff inför sina kompisar och lyder inte polisen när de säger att de ska slänga vapnet på marken och lägga sig ner.

Vad tror du händer då?

Han hen tur, så blir hen pepparsprejad eller får armen avslagen med en batong. Har hen otur blir hen skjuten. Har hen riktigt otur, blir hen ihjälskjuten!

Och det här är ingen överdrift.

Kärleken sköt en ung man som hotade honom med vapen. Det visade sig vara ett soft airgun från Teknikmagasinet.

Mannen överlevde, tack och lov.

I det här hemmet kommer inga leksaksvapen innanför dörrarna! Inte ens en vattenpistol! Det går lika bra med en blomspruta! Ska det lekas krig, kan man göra vapen med pinnar eller vad man nu hittar. Men den dagen mitt/mina barn leker krig, ska vi ha ett allvarligt  samtal, sanna mina ord!

Rättelse!

Åh, jag fick en så bra kommentar igår på inlägget där jag bland annat skrev om KRAV-märkta mejeriprodukter!

Det var Maria som skrev såhär:
“Reglerna är ändrade angående när kalvarna avskiljs! Sedan minst två år ska de enligt regel 5.8.1 i KRAVs reglerverk dia i minst 24 h, istället för de tidigare 4 dygn. Så det skälet till att inte köpa ekologisk mjölk försvinner.”

Tänk vad ouppdaterad jag är, nu när jag inte jobbar på distrikt längre! Eller typ inte jobbar alls.

Jag måste be er alla läsare om ursäkt för att jag kommit med osann och vilseledande information! Förlåt! Det var inte min mening! Nästa gång ska jag definitivt kolla upp om nya saker hänt innan jag skriver!

Men det bästa av allt är att KRAV har ändrat reglerna! Hurra, vad lycklig jag blir! Nu ska jag ta mig en funderare på om det kanske är värt att köpa KRAV-märkta mejeriprodukter i framtiden! För den här frågan har varit det största skälet till att jag låtit bli!

Tack Maria!