Missinassen

Äh, det var ju helt hopplöst att somna i natt! Klockan är 03.44 och jag är fortfarande klarvaken. Klarvaken och sur. Sur för att jag är klarvaken.

Ute kvittrar fåglarna och solen är på väg upp. Slöjmolnen är rödkantade. Nu började en duva kuttra och jag ser igelkotten spankulera omkring vid syrenbusken. Siska snarkar, Kärleken sover lugn och varm och ljuvlig bredvid mig. Kråkan sover hopkurad på sidan med armen om Lakrits. Det vet jag för jag tittade efter innan jag satte mig vid datorn.

Jag är så oerhört lycklig över allt jag har. Så oerhört lyckligt lottad och tacksam över livet som givit mig allt detta. Det kunde gått så illa. Jag trodde aldrig att jag skulle bli 25, än mindre 35! Jag trodde aldrig jag skulle vilja leva, än mindre att jag skulle kunna älska att leva. Just nu är mitt liv alldeles perfekt! Precis så som jag vill ha det. Jag önskar ingenting annat än just det här! Min dotter, min Kärlek, vårt liv, mitt jobb.

Tack kosmos! Tack för att jag fick livet åter! Tack för att jag fick möjligheten att ta reda på vem jag är, bakom alla murar och under all taggtråd!

Det kunde gått så illa! Jag kunde varit död.

Istället lever jag och är äckligt lycklig. Och vaken. Och just nu ordentligt sur. För att jag är vaken.

Gonatt!