Kråkan sitter och äter lunch. Jag smyger in på toaletten för att få skita utan publik.
Jag hör att kråkan går ifrån bordet och ut i vardagsrummet och jag ropar: är du redan mätt? från mitt bajsstinkande tillhåll.
Det är tyst, men jag hör att kråkan pysslar med något där ute i vardagsrummet.
Sen kommer hon farande med en farlig fart. Sliter upp dörren och hojtar: TITTA MAMMA!
Detta är vad hon visar mig:

Men Elvira, vad har du gjort?! säger jag. Hon tittar på sin hand och säger: bajjabajja Lilla! Ja, verkligen. Ajabaja!
Då jag inte riktigt var färdigskiten satt jag kvar en stund till. Kråkan knatar iväg ut igen och på vägen ut hör jag hur hon pratar för sig själv: Lilla dita mea hand.
NÄÄHÄDU! INTE RITA MERA HAND!
Så gick det den dagen mamman försökte bajsa ifred. Det blev ett ganska abrupt avslut på skitandet och jag är fortfarande lite bajsnödig.