Det märks…

… när mamman och kråkan varit för nära inpå varandra för lång tid i sträck! Då går vi varandra på nerverna. Hon går mig på nerverna och jag går henne på nerverna.

Då är det tur att pappan äntligen är ledig ett par dagar, så hon har någon annan att hänga med. Och imorgon är det dagisdags. Det blir bra, det.

Och jag ska jobba. Favoritpasset: 14-22.30 på vård.

Ja, och så har jag fåt min första lönespec.

På stora djursjukhuset har man en usel lön. Både som veterinär och som sköterska. För att inte tala om receptionisterna! Och eftersom jag inte fick mer än en 70%-ig tjänst i år, så blir det verkligen inte så många slantar. Därför jobbar jag gärna kvällar, då blir det åtminstone lite mer klirr i kassan. Dessutom blir det många tusenlappar som går åt till pendlingen…

Jag tror att “allmänheten” tror att vi veterinärer tjänar massvis med pengar. Det gör vi inte. Jag tjänar ungefär som en lärare. Och de vill gärna ha 10 000 mer i månaden. Det vill jag också. Jag har ändå pluggat halvt ihjäl mig i 5½ år…

“Folk” tycker att det är så bedrövligt dyrt att gå till veterinären. Det är det inte! Ett besök på vårdcentralen, utan en massa prover, kostar ditt landsting ca 1200 kr. Du betalar nånstans runt 200 kr. Ett veterinärbesök utan prover kostar kanske mellan 400 och 600 kronor. Men veterinärvård är inte subventionerad av staten, serrni. Där betalar du och ditt försäkringsbolag vad det faktiskt kostar.

Det är därför vi har så låga löner. För djurägare vill inte betala det det faktiskt kostar. Det blir helt enkelt ett jävla gnäll när det kostar 25 000 kr att göra kejsarsnitt på tik klockan 4 på morgonen. Men de 25 000 kronorna ska alltså betala veterinärens lön och sociala avgifter och arbetsgivaravgifter och allt vad det är. De ska betala lokal, dyra mediciner, dyra instrument och dyra engångsmaterial (tex suturtrådar, handskar, dopptyg, håltyg, mössor, munskydd, rockar etc). Dessutom behövs det en eller två sköterskor och de vill också ha lön. Och så är det sociala avgifter och arbetsgivaravgifter osv.

Tycker man fortfarande att 25 000 kronor är mycket när man tänker så? Jag tycker det inte! Särskilt inte med tanke på att en normalförlossning hos människa går på det dubbla! Och där betalar vi ingenting!

Men ett hett tips till ALLA djurägare (även om du “bara” äger en bondkatt) är att försäkra sitt/sina djur! Det händer oftare än jag orkar tänka på att jag tvingas avliva djur enbart för att djurägaren inte har råd att behandla det. Det kan vara “enkla” saker som händer, saker som går att fixa relativt lätt. Men det kostar en del att fixa det. Ett benbrott 15 – 30 000. En livmoderinflammation 10 000 – 25 000.

Och sluta inte upp med försäkringen för att djuret i fråga börjar bli till åren! Det är ju då försäkringen verkligen behövs!

Men, hur hamnade vi här? Från en mamma som går en kråka på nerverna till djurförsäkringar.

Spret!

Fantasi

Barnet begär att mamman ska bygga en gul traktor. Traktorn ska ha en skopa och det ska vara grus i den.

Precis som den gula traktorn på gården som kör fram och tillbaka med grus i skopan och häller gruset i det stora hålet som grävmaskinen grävt.

Med lite fantasi så...

Min Kärlek – en slarver

Ända sedan Kärleken och jag blev ett par har jag tjatat på honom om hans post och om alla hans papper som ligger och dräller ungefär överallt.

Ofta ligger posten kvar oöppnad dag ut och dag in och det är inte en gång jag hotat med att elda upp skiten om han inte öppnar och tar hand om sin post.

En gång fick jag ett riktigt bryt på honom. Jag la högen med oöppnad post framför honom när han låg på soffan och bad honom ta hand om den. Han suckade och ba “jaja”. Jag fortsatte att städa och röja och när jag kom ut i vardagsrummet igen hade han bara flyttat på posthögen.

Då blev jag så oresonligt arg! Jag kastade saker omkring mig, så arg blev jag. (Det är väldigt sällan jag blir så arg. Har det hänt två gånger under våra fyra år? Max!)

Det fick till följd att han faktiskt tog hand om sin post. Den gången.

Det går inte en vecka utan att jag tjatar som en annan morsa om den där posten som dräller både högt och lågt. Jag fixade en papperssamlare som han kunde ha sina viktiga papper i. Den blev full på ett par veckor. Då röjde jag ur en låda i skrivbordet. Den fyllde han på ett par månader. Så nu ligger post, papper och diverse junk i en stor hög på skrivbordet och det går inte en dag utan att jag får magsår av den där högen.

Jag menar, hur svårt kan det vara?! Man hämtar posten ur lådan, man bär in den. Sen öppnar man posten och ser vad som är i. Sen slänger man kuvertet och tar hand om innehållet. Slänger det om man inte ska ha det, lägger det bland räkningarna om det är en räkning, lägger den bland sina viktiga papper om det är ett viktigt papper. Skriver upp i almanackan om det är ett läkarbesök eller något liknande (varpå man slänger kallelsen).

Inte så svårt. Kan man tycka.

För någon månad sedan slutade plötsligt mitt Visakort att fungera. Det stod bara “medges ej” när jag försökte betala med kortet, trots att vi hade pengar på kontot.

Efter en massa bök, gick jag till banken för att höra vad som egentligen var fel med kortet.

- Ja, alltså, kortet har gått ut. Det är för gammalt. I datorn står det att vi skickade ett nytt till dig 13 mars.
- Men jag har inte fått något nytt kort!

Efter trekvart på banken där bankkvinnan fick ringa supporten och efter en massa dividerande fram och tillbaks, så fick jag ett nytt kort. Eftersom det var ett nytt kort fick jag även en ny kod. (Suck!) Men koden skulle komma på posten och det skulle ta några dagar.

Till slut kom så koden och jag kunde ÄNTLIGEN betala igen.

Så började det närma sig födelsedagskalas här hemma och jag tyckte att det faktiskt var dags att röja i den där högen på skrivbordet. (Sist jag bad honom tog han högen och flyttade den till bokhyllan istället…)

Jaha och vad tror ni han hittar i den där högen?! Ett brev. Från Nordea. Med ett kort i. MITT kort i. Mitt NYA kort. Brevet var adresserat till honom, eftersom han står som kontoinnehavare (jag är tydligen medinnehavare, det var därför det blev så himla krångligt på banken när jag skulle ha ett nytt kort.). Det har alltså legat där, oöppnat, sedan i mars!

GAAAAH!

Jag undrar om han lärt sig något nu? Det återstår väl att se…

Visst är han en riktig slarver. Han är världens bästa, sexigaste och godaste slarver! Framför allt så är han MIN slarver! Och jag vill inte ha någon annan, slarver eller inte!

Jag älskar dig, honung!