Lugnet

Lugnet har lagt sig över lilla huset på landet. Kråkan är på dagis och kråkans kusiner har åkt vidare mot Norrköping. Jag ska passa på att sova, känner mig sliten efter tre eftermiddags/kvällspass med alldeles för lite sömn på raken.

Jag trivs så himla bra på stora djursjukhuset! Jag önskar så innerligt att jag får vara kvar efter sommaren! Jag vet inte om jag pallar med en omgång arbetslöshet till!

Bara en sån sak som att känna sig uppskattad för det man gör och att känna sig uppskattad och omtyckt för den man (jag) är! Det är så himla mycket värt!

Att jobba på en liten klinik är inget för mig. Jag dör uttråkningsdöden av alla kastrationer, vaccinationer och kliande öron! Jag vill ha fart och fläkt och utmaningar. Jag vill använda den där grå klumpen jag har mellan öronen, få nytta av de där 5½ åren och alla universitetspoäng jag samlat på mig!

Snart har halva sommaren gått. Arbetslösheten närmar sig med stormsteg. Jag ser det hotande svarta molnet vid horisonten den här soliga sommardagen med klarblå himmel. Jag kommer be på mina bara knän. Snälla, snälla, låt mig vara kvar! Annars vet jag inte vad jag gör!