Ego

Att ha mitt jobb är att få en egoboost varje dag. Nåja, i princip varje dag. Alla dagar är inte bra dagar, men 95% av dagarna är höjdardagar. Ibland blir det fel, antingen i mötet med djurägare, i tidsplaneringen eller i mitt tankesätt. Men när det klickar, så klickar det jävlarimej!

Alldeles oavsett hur trött jag är, hur omotiverad jag känner mig, hur mycket jag har att göra och hur lite tid jag har att spela med, oavsett hur irriterad jag är på att de bokade listorna är så knäppt bokade så att jag inte får lunch och inte kommer hem i tid.

Alldeles oavsett allt detta, så är det så himla roligt och jag får så mycket uppskattning! Ibland så känns det som om jag pöser över av alla fina människor och djur. Jag får så mycket uppskattning från djurägare, kollegor och sköterskor att jag nästan blir gråtfärdig ibland!

Jag menar, mitt jobb är ju så roligt i sig – all uppskattning gör det bara ännu roligare!

Ni anar inte hur otroligt hjärtinnerligt glad jag blir när “min” sköterska för dagen säger: “Åh, är det du och jag på akuten idag, Mysan! Vad kul! Jag måste bara säga det, att du är en sån himla bra veterinär och det är så kul att jobba med dig!”
Då är det Mysan som torkar en glädjetår från ögonvrån!

Eller när en djurägare blir ledsen och upprörd när de kanske inte får komma tillbaks till mig, eftersom det inte är säkert att jag är kvar vid nästa återbesök. Som en kattmatte sa till mig idag: “Åh, vad synd, vad tråkigt! När jag äntligen hittat en bra veterinär som jag vill komma tillbaks till!”

Söta, underbara människor! Söta, underbara djur! (Idag var jag såhär >..< nära att ta med mig en alldeles ljuvlig liten elvaveckorsvalp hem! Jag gillar inte trubbnosiga raser, men alltså, den här! Ljuvliga lilla varelse! Sötare än socker!)

Om du inte vet vad du vill bli när du blir stor: bli veterinär! Det är i sanning världens bästa yrke.

Klart slut!

Moviestar

De håller på och spelar in nya avsnitt av Djursjukhuset på stora djursjukhuset nu. De har hållt på hela våren och sommaren.

Hittills har jag lyckats hålla mig ifrån filmteamet – ett mycket medvetet val av mig. Men idag gick det inte längre.

Så kanske dyker yours truly upp i en tv nära dig i framtiden.

OMG, jag hoppas jag inte beter mig allt för muppigt! Eller säger allt för muppiga saker! Inte jättelätt att vara naturlig med en kamera upptryckt i ansiktet och en mikrofon svävandes i taket ovanför.

Puh! En smula svettigt blev det… Jag tror inte ens att jag kommer våga titta när det börjar sändas :|

Att det sen handlar om en procedur jag aldrig tidigare utfört gör det inte bättre…