Ko-lossalt ko-rkat

Äntligen hemkommen efter en arbetsdag på akuten. Det har varit relativt lugnt, men det blev ändå en timmes övertid. I vanlig ordning.

På vägen hem, bara några kilometer från stora djursjukhuset, såg jag plötsligt en SRB-ko med en liten, liten kalv vid sidan (max en vecka gammal) som sprang lösa precis intill vägen. Övriga trafikanter måste varit blinda, för ingen annan stannade.

Men, såhär kan vi ju inte ha det, tänkte jag och körde in bilen på en traktorstig samtidigt som jag slog numret till polisen. Medan jag väntade på svar började jag mota bort kreaturen från vägen, upp mot skogen.

När jag kom fram till polisen var deras kommentar i stil med “jaha, och…?!” Jag fick klart för mig att de inte alls tänkte skicka nån patrull på det, utan bara skulle avvakta och se om de fick in nån anmälan på en borttappad ko.

Men, såhär kan vi ju inte ha det, tänkte jag. Igen. Jag styrde bilen till närmsta gård. Där såg de ut att bara ha grisar, men jag tänkte att de kanske vet vem som skulle kunna sakna en SRB-ko med kalv. Det tog ett tag innan jag hittade gårdsinnehavaren och de trodde att de kanske visste vem som var ägaren.

Då kunde jag med gott samvete styra hemåt och lämna över till grisbonden att ringa den troliga ägaren till kossan och beskriva åt vilket håll jag motat djuren.

Men alltså – polisen hade alltså tänkt låta en 700 kg tung ko med en liten bebis springa omkring vind för våg i ett område med många vägar och många väldigt tungt trafikerade vägar?! Hur tänkte de där? Okej om man inte skickar nån patrull, den genomsnittlige polisen vet väl ungefär lika mycket om kossor som jag vet om Kongokriget – men jag tycker nog att man bör ringa runt till gårdarna i närheten för att höra vem som kan sakna en ko. Eller sätta en patrull på att åka runt och höra sig för. Inte bara vänta på att bonden ringer polisen… För det kan dröja lääänge innan hen saknar en ko! Och då är kanske inte hens första tanke att ringa polisen, vad vet jag.

Nåja, nu hoppas jag att ko och kalv är på väg hem eller redan hemma i trygghet!