Tröttmössa

Innan vi åkte till Sigtuna åt kråkan en hel pannkaka med sylt och grädde till lunch. När vi kom fram blev vi bjudna på lunch och kråkan var inte den som var den. Jag tror aldrig jag sett henne äta så mycket någongång tidigare! Det var första gången hon åt pastaskruvar – eller makaronskruvar som hon tyckte det skulle heta – så det var nog lite av nyhetens behag.

Planen var att hon skulle sova på väg till Sigtuna, men så blev det inte. Hon satt och pratade om att vi skulle åka till “tant Sol” som hon tyckte att tant Solveig skulle heta. Sen åt hon som sagt ungefär lika mycket som sin 85 kg tunge och 187 cm långe pappa. Efter det gick vi ut och lekte i lekparken precis utanför tills det vankades fika. Åh, hon var så trött att hon nästan somnade bredvid mig i fåtöljen.

Efter en tur på “stan” när kråkan sprang från vattenpöl till vattenpöl och hoppade i dem alla (folk fick kasta sig ur vägen, men alla mötte den här entusiastiska lilla tjejen med ett brett leende, det går inte att göra annat än att le och skratta när man ser hennes totala lycka över vattenpölar!) åkte vi hem.

Vi hann inte ens ut ur Sigutna innan det såg ut så här:

Inte saknat

Det enda jag inte saknat under kråkans bortavaro är mitt-i-natten-stöket. Det började 23.30 i natt, precis när vi skulle gå och sova.

Jag lyckades precis somna – då vaknade kråkan. Jag gick upp, nattade om, gick ner och hade precis somnat om när hon vaknade igen. Så höll det på nån timme. Jag tror vi var upp sex eller åtta gånger, minns inte riktigt. Tröttsamt hur som helst.

Men hon sov ostört innan dess och efter det. Så det får ändå klassas som en bra natt.

Kl 6.30 var det morgon och det var till och med ljuvligt att gå upp och leka med henne, läsa sagor, se på Bolibompa och mysa.

Farmor är här och idag ska vi åka till Sigtuna och hälsa på en väninna till henne.