Yuck

Det har inte sovits så bra i familjen Mys i natt. Febrig kråka hade feberfrossa och skakade och grät och hade ont och var törstig. Jag mådde illa och hade huvudvärk.

Kärleken gick upp för trehundrafemtioelfte gången och när kråkan bad om mjölk, så fick hon det. Jag menar, hon hade ju inte ätit nån middag och vätska är bra när man har feber. Annars får hon aldrig något på natten. På natten sover man – på dagen äter och dricker man.

Kråkan klunkade i sig enorma mängder med mjölk och sen kom allt i retur. Såklart. Över hela sängen, i håret, på pyjamasen, på pappa. Pino och Lakrits klarade sig, tack och lov!

Bara att bunta ihop alla nerkräkta sängkläder och pyjamasen och kasta in i tvättmaskinen, in med nerkräkt kråka i duschen, på med ren pyjamas, i med rena sängkläder och sen ner i sängen igen.

Stackars liten kråka bara grät och skrek och var halvt hysterisk över att bli av med pyjamas och behöva duscha håret mitt i natten. “Lilla käkts i hååjet” grinade hon. Lilla skruttan.

I morse när det var dags för mig att gå upp dundrade mitt huvud som sjuhundra pukor och illamåendet står någonstans i tonsillhöjd. Det var bara att ringa sig sjuk.

Stackars darling som får både VABa och VASa. Hoppas att han håller sig frisk. Jag är allt annat än frisk! Men kråkan är ändå sjukast av alla, älskade lilla skruttfia. Hon hade nästan 40 grader i temp i morse och vid lunch bad hon själv om att få gå och sova. Då vet man att hon inte är frisk!

(Tyvärr vaknae hon efter bara 45 minuter och är alldeles otröstlig och jag måste gå och lägga mig igen innan mitt huvud sprängs. Jag antar att kråkan också har huvudvärk, det är säkert därför hon säger att hon har ont överallt.)

Små dagisbarn är allt ena giftiga små varelser! Min teori är att dagis uppfanns i det gamla Sovjet som ett experiment och projekt för att ta fram nya biologiska massförstörelsevapen.