Ordväxling

Scen: En rödhårig mamma och hennes tvååriga dotter sitter på golvet på dotterns rum och leker med några guldfärgade plastmynt.

Dottern: De e miina pingaj!
Mamman: Ja, det är dina pengar.
Dottern: De e miina pingaj!!
Mamman: Ja, det är dina pengar.
Dottern: De e miina pingaj!!!

Nu börjar mamman sucka lite och fundera lite över hur hon ska komma ur det här.

Mamman: Ja, det är Elviras pengar, säger hon sen. Stolt över att ha kommit på något pedagogiskt att säga.
Dottern: De e MIINA pingaj!
Mamman: (försöker igen) Ja, det är Elviras pengar.
Dottern: De e MIINA pingaj (och börjar snart gråta av frustration och ilska)

Mamman suckar och ger upp. Svarar:

Mamman: Ja, det är mina pengar.

Barnet leker förnöjt vidare med miina pingaj och räknar: en, tå, pyja, pemm, tå, pyja

Ridå.

ZzzZzz

Åh, jag är så himla trött!

Jag sover och sover och sover. Fantiserar om att sova när jag är vaken, för jag är så trött. Och jag begriper inte varför, för jag har börjat med mina d-vitaminer igen och jag har ingen sjuka på gång som det  verkar.

Eller, ja. Det kan ju bero på alla tusen känslor och tankar som elvispar runt, runt i skallen på mig dygnet runt. Den kan också bero på ångesten och oron som liksom äter mig inifrån och gnager på slemhinnorna i min magsäck.

Det är tröttande, så fruktansvärt tröttande. Jag vill bara sova! Då slipper jag dessutom tänka/känna/oroa mig.

Men förutom det är jag kåt, glad och tacksam. Foten i kläm?! Jajjemensan!

Om mat

Det här med mat och ätande och barn är väl mer eller mindre problematiskt för alla föräldrar. Vissa har det värre än andra.

Min tro är att försöka göra matsituationerna till positiva upplevelser. Utan tjat, tvång och trugande. Vill barnet inte äta, nej då slipper hon. Ibland har jag försökt övertala henne, men jag tror aldrig att jag lyckats.

Ibland vill hon ha mer av tex makaroner, men hon har inte rört köttbullarna. Där är vi faktiskt ganska hårda. Vi vet att hon gillar köttbullar och om hon fortfarande är hungrig, så kan hon äta köttbullar.

Ett tag försökte jag med mutor. Ja, du ska få mer korv om du äter upp de här fem potatisbitarna. Det kändes helt fel i hela kroppen, så när vi diskuterat igenom det, Kärleken och jag, så kom vi fram till ett gemensamt förhållningssätt:

“Det här är maten som serveras. Du ska äta upp allt innan du får mer. Vill du inte ha, så slipper du.”

Punkt.

Och det fungerar väldigt bra, måste jag säga. Ibland blir det bråk. Som idag när hon hellre ville ha smörgås än mat. Ickesanicke! Det är svårt att undvika bråk när man har att göra med en väldigt bestämd och envis (och högljudd) tvååring!

“LILLA VILL HAAA DEE!”

Vi undviker oftast ordet “nej” också. Inget retar en tvååring mer än ordet nej. Vill du ha yoghurt en halvtimme innan middag? Ja, du kan få yoghurt sen, när vi ätit mat. Oftast godtar hon det, efter lite gnöl. Om man däremot säger nej, då blir det gap och skrik i en evighet.

Kråkan är väldigt skeptisk till att smaka på ny mat. Oftast går det inte alls att få henne att smaka på något nytt. Jag har försökt få henne att smaka på ägg i över ett år. Icke! Stört omöjligt!

Tills igår när pappan fick frukost på sängen. Kråkan hjälpte till att laga frukosten, hälla upp juice, koka ägg, hälla upp fil och müsli och sen gick vi upp med en bricka med ett ljus på till pappan.

Pappan skalade ägget, tog av toppen, strödde på lite salt och sträckte fram skeden till kråkan. Som gapade utan att tveka. Hon tuggade länge och väl. Svalde. Sen kom det: “Meeea äägg!” Hon åt upp hela pappans ägg.

Idag ville hon ha ägg till mellanmål på förmiddagen. Jag kokade tre. Ett till kråkan, ett till pappan och ett till mig. Kråkan åt upp två av äggen. “Meea ägg!” Det var bara att koka tre ägg till, varav kråkan åt upp ett.

Tre ägg, alltså.

Och så 2½ dl välling innan dess. Sen en knäckemacka och en hel tallrik makaronilåda med kassler, ost och tomat till lunch. Tre muggar hemmagjord smoothie (vaniljyohurt+banan+frysta jordgubbar från Frösön) till eftermiddagsmellis. Sen ett äpple. Men till middag blev det bara 1½ fiskpinne och några ärtor. Och sen kvällsvälling.

Alla dagarär inte lika bra ur matsynpunkt som denna. Vissa dagar äter hon inget alls utom välling och frukt.

Det är klart att man som förälder vill att ens barn ska äta. Helst hela portionen varje måltid alla dagar. Men det vet jag inget barn som gör. Äter hon inte på en hel dag, så svälter hon inte ihjäl för det! Äter hon inte annat än välling och frukt på två veckor, så svälter hon inte ihjäl för det heller!

Så jag försöker verkligen att inte tjata, inte muta, inte truga. Äter hon, så äter hon. Annars låter hon bli. Jag vill inte göra en stor grej av ätandet och en obehaglig situation av måltiderna.

Det tror jag är viktigt!