Kråkans favoriter

Nori önskade recensioner av kråkans favoritböcker, så här kommer ett urval av de hon gillar bäst för tillfället:

En duktig gris av Ann-Madeleine Gelotte är en underfundig liten bok med rim som handlar om den duktiga lilla grisen Lois som ska gå till affären och handla äpplen till sin pappa. Fyra äpplen, bara fyra. För äpplen är så dyra. På vägen till affären möter hon många olika djur som alla ber henne att köpa något till dem. Nu blir det svårt för Lois att komma ihåg allt som ska handlas, så hon gör en ramsa för att minnas.

Kråkan kan bli lite otålig, jag tror boken egentligen är till för lite äldre barn, för det är mycket text emellanåt. Men hon gillar rim och att titta på alla de fina illustrationerna. Och vi ska läsa den minst en gång om dagen.

Pixiboken “Pytte” hittar jag tyvärr varken bild eller beskrivning av.
Det var även min favoritbok när jag var liten, har jag fått höra. Själv har jag bara vaga minnen…
Pytte handlar om en hönsmamma och alla hennes små kycklingbarn. De ska gå på utflykt och hönsmamman packar en korg full med mat. Korgen låser hon med ett hänglås och lägger nyckeln i en ficka. Pytte är minst i barnaskaran och försvinner ideligen. Han ramlar ner i ett dike, gömmer sig bland maskrosorna och pratar med gräshoppor. Hans syskon är riktigt less på honom, för han sinkar dem hela tiden och de vill bara komma fram så att de kan få äta.
När de väl är framme ska hönsmamman låsa upp korgen, men tappar nyckeln ner i ett litet, litet hål! Katastrof!
Men gissa vem som räddar festen? Just det, Pytte!

Språket är gammaldags, så vissa ord måste jag byta ut för att göra det lättare för kråkan att förstå. Men det är en fin liten historia och fina illustrationer!


Det var det fräckaste! av Werner Holzwarth handlar om en liten mullvad som helt plötsligt får något avlångt och brunt på huvudet. (En bajsmössa, som kråkan säger.) Eftersom han är så närsynt ser han inte vem det var som gjorde det, så han går runt till bondgårdens djur och frågar. Alla djur demonstrerar hur deras bajs ser ut och mullvaden inser att han måste ha hjälp att hitta förrövaren. Han får hjälp av två flugor. När mullvaden får klart för sig vem det var som gjorde det, så är hämnden ljuv. Eller?

Eftersom jag aldrig kommer komma ur kiss- och bajsåldern uppskattar jag boken minst lika mycket som kråkan! Den är roligt skriven och roligt illustrerad. Jag ser nu att det finns en version av boken med ljudeffekter. Den måste jag nästan klicka hem!

Sen har vi såklart en hel massa andra böcker som vi läser, det går lite i vågor det där, vilka böcker som är poppis. Vi läser mycket, särskilt på kvällarna inför sänggåendet. Då har vi en liten mys- och sagostund i soffan med böcker och välling.

Eftersom jag älskar böcker och att läsa, så hoppas jag att jag ska överföra det till Elvira. Jag brukar sällan köpa presenter till henne “bara sådär” när det inte är något som ska firas. Men böcker, det kan jag köpa. Ser jag någon bok som jag tror hon skulle gilla när jag är och handlar, så köper jag den.

Jag längtar tills hon blir lite äldre, så vi kan börja läsa kapitelböcker! Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta, Mio, min Mio, alla Maria Gripes böcker! Jag hoppas att kråkan blir en lika stor bokmal som jag när hon blir stor! Hon har en hel värld full av underbara böcker att utforska!